FOGELBERG, Ola


(1894–1952)


Serietecknare, konstnär


Serietecknaren Ola Fogelbergs signatur var Fogeli. Av hans många seriefigurer är Pekka Puupää (Kalle Träskalle) den mest kända; den gjordes också till en populär filmserie. Fogelberg verkade i många år inom reklambranschen. Han var dessutom idrottsman och uppfinnare.


 

Ola Fogelberg började rita serier på 1910-­talet. De publicerades i bl.a. Elanto, Kurikka, Velikulta, Suomen Kuvalehti och Pilajuttuja ja piirroksia. År 1917 var han den främs­te skämttecknaren i vänster- och skämttidskriften Kurikka. Efter studentexamen sökte Fogelberg in vid Handelshögskolan men klarade inte provet i finska. Han studerade i stället bildkonst i Paris och etsning i Leipzig. Att resa hörde till hans stora intressen, och han skrev även reseskildringar i Kurikka.

 

Tillsammans med Jalmari Finne skapade Fogeli den första egentliga finländska seriefiguren, Janne Ankkanen i serien publicerades i Suomen Kuvalehti från oktober 1917. Före detta fanns det bara ett fåtal inhemska serier i Finland. Finne skrev texten och Fogelberg illustrerade. Denna aggressiva och politiska ankas förehavanden avslutades dock följande år på grund av inbördeskriget. Men Janne Ankkanen återvände och publicerades under en kort tid i Kansan Kuvalehti 1943–1944.


 

Fogelbergs tidiga skämtteckningar har betecknats som illustrerade skrönor utan större estetiska förtjänster. Han bytte ofta stil och uttryckssätt. Teckningarna gav uttryck för en hjärtlig humor och en stark medkänsla med de fattiga; som bäst var de både humoristiska och levande.


 

År 1918 fick Fogelberg anställning vid Elantos reklamavdelning. Han var sedan tidigare bekant med Väinö Tanner, som var Elantos verkställande direktör. Under sin reklamkarriär avancerade Fogelberg till Elantos förste reklamchef i mitten av 1920-talet. Reklamverksamheten inom andelsrörelsen på 1920-talet var blygsam, men dess betydelse växte så småningom. Fogelberg gjorde också marknadsundersökningar på uppmaning av Tanner. Trots att Fogelberg ritade politiska skämtteckningar i politiska tidningar var han inte politiskt aktiv. Han använde sig av sina serier och teckningar för att göra reklam för andelshandelns ideologi.


 

År 1925 uppenbarade sig Kalle Träskalle – en mager och gänglig gosse från landsorten – i veckotidningen Kuluttajain lehti. Kalle Träskalle kom att bli den mest långlivade seriefiguren i Finland; han hade en egen serie i varje nummer av tidningen. Serien förmedlade tidvis andelsideologin men beskrev huvudsakligen vanligt folkliv. Malörer och missförstånd präglade Kalles, hans hustru Justiinas och vännen Stumpens liv. Bildrutorna var välkomponerade, texten stod under bildrutorna. Serien tilltalade läsarna, och när Fogeli från 1943 årligen började publicera seriealbum såldes de i upplagor om 60 000–70 000.


 

Fogelis andra serier var mera kortlivade än Kalle Träskalle. Herr Stumpen figurerade i tidskriften Työtoveri 1929–1943, och Pupu ja Pelle i Kuluttajain lehti 1926–1934. Den hjälpsamme Aatu erbjöd folk sitt bistånd i de mest pinsamma situationer, både i Suomen Kuvalehti och i Kalle Viksari 1930–1932.


 

Fogelbergs mångsidighet tog sig uttryck i flera bilderböcker och illustrationer. Han tecknade även reklambroschyrer med andelsmotiv avsedda för en barnpublik. Under krigstida ransonering planerade han Finlands första brödkort och ritade en affisch med lejonmotiv för statens obligationslån.


 

I sin ungdom var Fogelberg en aktiv idrottare och hörde till frivilliga brandkåren. Han blev finsk mästare på 800 meter 1914, då han blev den förste finländaren som löpte sträckan under två minuter. Konstnären Ola Fogelberg var också verksam som uppfinnare; på 1920-talet var han intresserad av olika tryckmetoder och utvecklade färgtrycksmetoden, det s.k. irislinoleumtrycket. År 1927 reste han till Förenta staterna för att få patent på sin uppfinning men var för sent ute eftersom tyskarna redan hade hunnit få motsvarande patent. Fogelberg hittade vidare på att ersätta hålen i skidpjäxorna med hakar och gjorde det därmed lättare för flera generationer att snöra sina pjäxor. Trollkonster hörde också till hans repertoar.


 

Fogelberg var anställd vid Elantos reklamavdelning i ett drygt kvartssekel. Han planerade flera högklassiga reklamaffischer och skolade unga i reklambranschen. Efter kriget ville han få omväxling i sitt liv, och 1944 sade han upp sig från sitt arbete. Han bosatte sig nära Ekenäs och uppgav sig vara fiskare. Där odlade han sin trädgård med drygt hundra äppelträd och fortsatte att rita Kalle Träskalle. Om somrarna reste han omkring i Finland för att få motiv till sina serier, vilket bidrog till att ge dem en realistisk prägel. Fogelbergs konstnärsnatur visade sig också under hans resor. Han körde omkring i sin amerikanska Packard med en bädd i bilens baksäte och var således inte beroende av logi.


 

Ola Fogelberg avled 1952 men Kalle Träskalle levde vidare; han förekom i nya seriealbum ritade av Fogelis dotter Toto Kaila ända in på 1970-talet. Dessutom gjordes 13 långfilmer om Kalle Träskalle, producerade av Suomen Filmiteollisuus. Filmgestalterna avvek dock i hög grad från Fogelbergs skapelser. Redan under sin resa i Amerika på 1920-talet hade Ola Fogelberg prövat på att göra en kort animationsfilm om Kalle Träskalle.


 

Seriesällskapet i Finland hedrade Ola Fogelberg genom att kalla sitt årliga serietecknarpris Träskallehatten.


 

Pekka Kaarninen


 

Ola Fogelberg, signatur Fogeli, född 20.7.1894 i Helsingfors, död 25.8.1952 på Skåldö, Ekenäs landskommun. Föräldrar revisionsrådet Carl August Fogelberg och Ebba Rosalie von Mickwitz. Gift 1916 med Laura Maria Pakkala.


 

PRODUKTION. Harhateillä (1920). Seriemagasinen Janne Ankkanen 1917–1918; Pupu ja Pelle 1923–1934; Pekka Puupää (Kalle Träskalle) 1925–1952; Herra Pätkä 1929–1943; Avulias Aatu 1930–1932.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Heinonen, Kolme mainosmestaria ja modernin mainonnan alku Suomessa. Keulakuvia ja peränpitäjiä. Vanhan ja uuden yhteiskunnan rajalla (2000); H. Kaukoranta & J. Kemppinen, Sarjakuvat (1972); Rillumarei ja valistus. Kulttuurikahakoita 1950-luvun Suomessa. Red. M. Peltonen (1996); J. Rislakki & R. Sandell, Varsinainen puupää! Ola Fogelbergin ja hänen Pekkansa tarina (2005).


 

BILDKÄLLA. Fogelberg, Ola. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4320-1416928956926

 

Upp