PLANMAN, Anders 

(1724–1803) 

Professor i fysik 

Anders Planman var professor i fysik, astronom och matematiker. Han var en av de första som gjorde astronomiska observationer i Finland, under 1700-talets senare hälft.

Anders Planman, vars far var militär, föddes på Tasala rusthåll i Hattula. Han inledde sina studier 1744 vid Åbo akademi och blev magister där tio år senare, varpå han fortsatte sina studier vid universitetet i Uppsala. År 1757 var han informator i Stockholm, året därpå utnämndes han till docent i astronomi i Uppsala och samma år till adjunkt i matematik. Han utnämndes till professor i fysik 1763 och skötte professuren till 1801, då han avgick av hälsoskäl. Två år tidigare hade han drabbats av ett slaganfall. 

Planman prästvigdes 1770, och 1773 blev han präst i Nousis, året därpå även i Pemar. På grund av tjänstearrangemangen vid akademin hade han tidigare varit tvungen att vara professor utan lön. Under tre läsår, 1770–1771, 1778–1779 och 1785–1786 var han även rektor för akademin. Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien blev Planman 1767 och ledamot av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala senast 1792. 

Planman intresserade sig särskilt för astronomi. Den franska vetenskapsakademin ordnade vid de två s.k. Venuspassagerna 1761 och 1769 internationella astronomiska observationer, där man skulle försöka räkna ut avståndet mellan planeterna genom att bestämma solparallaxen. Denna typ av forskning var vid denna tid ytterst viktig, för kännedomen om planeternas exakta läge underlättade avsevärt positionsbestämningen för fartyg. I Sverige ordnade Vetenskapsakademien 1761 observationer på nio orter och 1769 på sex orter. År 1761 sändes Planman, som då var docent i astronomi i Uppsala, till finska lappmarken, men på grund av den myckna snön var han tvungen att söka sig till Kajana för att göra observationer. Där var han stationerad även 1769. 

Utgående från sina observationer bestämde Planman solens parallax till 8,2 bågsekunder. I Kungliga Vetenskaps-Societens i Uppsala handlingar lät han publicera flera artiklar i vilka han jämförde observationer gjorda på olika håll på jordklotet. Projektet ledde ändå inte till önskat slutresultat eftersom observationernas noggrannhet inte var tillräcklig. Orsaken konstaterades vara att Venus atmosfär bröt solljuset på ett sätt som gjorde att man, när Venus passerade solen, inte exakt kunde bestämma begynnelse- och slutpunkten för sträckan. Planman var en av dem som gjort denna observation, och han publicerade en tvådelad avhandling i ämnet. 

En lantmäterikommission hade grundats i Finland på 1740-talet för att genomföra storskiftet. För ändamålet hade man i Finland högklassiga lantmäteriinstrument, som också Planman kunde begagna sig av vid sina mätningar. Det var tämligen enkelt att med dåtida instrument noggrant bestämma latituden för en viss plats, men bestämningen av longituden krävde att man undersökte fenomen som den ovannämnda rörelserelationen mellan Venus och solen. I samband med sin resa till Kajana 1761 bestämde Planman longituden för sex orter, bl.a. Kajana, S:t Michel och Tavastehus. 

I sin undervisning koncentrerade sig Planman på att förklara grunderna i fysiken. Han föreläste i allmän fysik, optik, astronomi, meteorologi, mekanik och dynamik. Från 1780-talet kom han att intressera sig allt mer för teologi. Han publicerade inget på detta område, och på basen av föreläsningsprogrammen kan man dra slutsatsen att han inte heller undervisade i ämnet. Planman avböjde 1799 en föreslagen teologie doktorsgrad med en hänvisning till att hederstiteln inte vore till någon nytta och att den enbart skulle åsamka honom onödiga utgifter. 

Erkki Urpilainen 

Anders Planman, född 1724 i Hattula, död 25.4. 1803 i Pemar. Föräldrar löjtnanten Petter Planman och Ingeborg Leufstadius. Gift 1776 med Fredrika Achrenius. 

PRODUKTION. Theses mathematico-physicae (1753); Specimen academicum, quo nova ratione determinantur loca telluris ab effectibus parallaxis in transitu planetarum sub sole ... (1768). Dissertationer se J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642− 1828 I (1966); ett flertal artiklar i Kungliga Vetenskapsakademiens skrifter. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Pehr Kalms brev till samtida I (1914). O.E.A. Hjelt, Naturhistoriens studium vid Åbo universitet (1896); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); T. Markkanen & S. Linnaluoto & M. Poutanen, Tähtitieteen vaiheita Helsingin yliopistossa (1984). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4557-1416928957163

Upp