HÖIJER, Theodor


(1843–1910)


Arkitekt


Theodor Höijer var under 1880-talet det burgna och politiskt sett allt mer betydande stadsborgerskapets favoritarkitekt. Vid sekelskiftet dominerades stadsbilden i Helsing­fors av Höijers byggnader, företrädesvis vid de nya affärsgatorna. Flera av hans byggnader sätter ännu sin prägel på stadens centrala kvarter.

 

Theodor Höijers far, spegelfabrikanten Henrik Höijer, hade ett avgörande inflytande över sonens val av bana, då han ville förstärka den egna verkstaden med en fackman ur familjekretsen. Eftersom gossen inte hade avlagt studentexamen fanns det dock inget hopp om praktikantplats vid intendentskontoret. Theodor Höijer blev därför först elev hos länsarkitekten i Åbo, Georg Theodor Chiewitz, och studerade sedan vid Konstakademien i Stockholm. Han fick även ritningsuppdrag av akademiens professor i byggnadskonst, Fredrik Wilhelm Scholander. Höijers arkitektursyn präglades starkt av lärofadern Scholander, och hans erfarenheter från byggen och ritkontor i Stockholm fick en avgörande betydelse för hans fortsatta bana.


 

Studierna avslutades under nödåret 1868, och när byggnadsarbetena i Stockholm tröt valde Höijer att resa hem. Men familjeföretaget upphörde, och Höijer kom i stället att biträda arkitekt Hampus Dalström vid Överstyrelsen för allmänna byggnaderna. Där förblev Höijer i två år, varefter han grundade ett arkitektkontor tillsammans med tre kolleger. Läget i Helsing­fors var av allt att döma dock ännu inte gynnsamt för ett sådant företag, och samarbetet avslutades efter några år.


 

När Höijer slutade som Dalströms medhjälpare innebar det att han började konkurrera med ämbetsmannaarkitekterna om privata och kommunala byggprojekt. Höijers viktigaste uppdragsgivare var till en början bryggeriföretaget Sinebrychoff samt Helsingfors församling, och senare Helsingfors stad. För Sinebrychoff­ ritade Höijer ett källarlager, ett bryggeri, en spritfabrik och ett flervåningshus. För staden och borgerskapets föreningar gjorde han ritningar till ett folkbibliotek, ett fattighus, flera folkskolor, Frivilliga Brandkårens hus och Södra brandtornet och branddepoten. Höijer deltog vidare i Helsingfors stads byggnadsplanering genom sin verksamhet i stadens nämnder.


 

Höijer var arkitekt för 1876 års konst- och industriutställning, vilket kom att bli hans verkliga genombrott. Under samma tid inleddes samarbete med affärsmannen F. W. Grönqvist. Ett affärs- och bostadshus, det Grönqvistska huset, som sträcker sig ett helt kvarter längs Norra Esplanaden, blev kring 1880 det största och mest representativa projektet i Helsingfors nya stadsbild. Ett annat av Grönqvists betydande byggprojekt var Hotell Kämp. Till kundkretsen hörde slutligen många samhälleligt inflytelserika byggherrar, för vilka Höijer ritade flervåningshus och villor.


 

Kulmen av Theodor Höijers arkitektbana var Ateneum, Finlands första och ännu förnämsta konstmuseibyggnad. Efter olika planerings- och tävlingsskeden anförtroddes uppdraget honom av Leo Mechelin, då chef för senatens finans­expedition. Mechelin förbigick arkitekterna vid Överstyrelsen för allmänna byggnaderna. Ateneum var avsett för Finska konstföreningen och Konstflitföreningen i Finland, för deras skolor och samlingar, men byggherre och finansiär var finska staten. Mechelin favoriserade troligen också Höijer i syfte att på så sätt försäkra honom en befattning vid överstyrelsen. Han överstyrde nämligen även byggandet av Nylands skarpskytte­bataljons stora och moderna kasern till Höijer.


 

Höijer ansökte två gånger om tjänsten som förste arkitekt vid Överstyrelsen för allmänna byggnaderna, men förbigicks av ämbetsverkets egna arkitekter. Den andra gången, i början av 1890-talet, var behovet av en tjänst trängande, eftersom lågkonjunkturen åstadkom att byggnadsverksamheten i Helsingfors nästan helt avstannade och många byggherrar gjorde konkurs. Höijer hade själv ett omfattande höghusprojekt under arbete, men var tvungen att sälja sin andel till sin kompanjon, ingenjör Robert Huber, grundare av Helsingfors vattenverk och ägare till Hubers vattenledningskontor. När byggnadsverksamheten mot slutet av sekelskiftet igen tilltog var Höijer inte längre huvudstadens ledande arkitekt. Han höll sig visserligen à jour med de nya arkitekturströmningarna och kunde fortfarande behandla enskilda dekorationsmotiv på ett mästerligt sätt, men den nya riktningens, art nouveauns, lätta elegans var främmande för honom. Såsom utomordentligt yrkeskunnig fick dock Höijer fortfarande betydande beställningar, till exempel av industriföretag.


 

Bland Höijers privata förbindelser var kollegerna F. A. Sjöström och Theodor Decker samt Jac. Ahrenberg viktiga. Relationen med Sjöström svalnade dock, och det professionella samarbetet avstannade. Arkitekturprofessorn Gustaf Nyströms relation till Höijer var av allt att döma förtrolig, åtminstone kring sekelskiftet, då de båda utsattes för skoningslös kritik av de unga arkitekterna. Till Höijers vänkrets hörde bland andra Thorsten Waenerberg, intendent för Finska konstföreningens samlingar, samt skulptören Carl Eneas Sjöstrand, vars elev han varit. Sjöstrand och Höijer samarbetade vid planeringen av Ateneum.


 

Höijer hann också ägna sig åt pedagogisk verksamhet. Han var lärare i linear­ritning och ornamentsteckning vid Polytekniska institutet 1873–1876, samt i teckning vid realskolan i Helsingfors och vid Konstflitföreningens skola.


 

Theodor Höijer är den första finländska arkitekt som haft framgång och uppnått ett eftermäle utan att tjänstgöra vid byggnadsstyrelsen. Under hans mest produktiva period på 1880-talet rönte byggnadsplaneringen i landet ett uppsving. Det fanns rikligt med arbete och möjligheter att specialisera sig inom själva planeringsarbetet och anlita medhjälpare. Höijers verksamhet kom att forma arkitektyrket i Finland och gjorde hans byrå till en före­gångare för de allt fler arkitektkontoren vid sekelskiftet. På 1890-talet, när arkitektkåren i Finland organiserade sig, nyttjade man ofta Höijers stora och mångsidiga erfarenhet för arbetsgrupperna i Arkitektklubben inom Tekniska föreningen.


 

Höijer hade en ovanlig förmåga att variera de motiv som arkitekturens akademiska planeringsmetod föreskrev, och han hade insett de plastiska möjligheterna i modellskisserna på ett mera levande sätt än de flesta av sina yrkesbröder. Han kunde inom ramen för njugga byggnadsanslag förena yta och struktur på ett mycket avancerat och anslående sätt; Ateneums trapphus är ett bevis på detta.


 

Att verka som privat arkitekt var sist och slutligen ekonomiskt osäkert. ­Höijers bana avslutades 1905 då han fick en sjukdomsattack som delvis förlamade honom. Arkitektklubben hänvisade till hans förtjänster och ansökte om pension för honom, vilken beviljades av senaten.


 

Eeva Maija Viljo


 

Carl Theodor Höijer, född 20.2.1843 i Helsingfors, död 31.10.1910 i Helsingfors. Föräldrar spegel­makaren och förgyllaren Henrik Höijer och Maria Lovisa Selenius. Gift 1870 med Augusta Wilhelmina­ Rosén.


 

VERK. Byggnaden för allmänna finska utställningen i Helsingfors (1876, riven); Helsingfors folkbibliotek (1879); Grönqvistska huset (1880); Ateneum (1885); Hotell Kämp (1886, rivet och återuppbyggt); Helsingfors frivilliga brandkårs hus (1887, rivet); Helsingfors brandstation (1887); Södra brandtornet och branddepoten (1889); talrika bostads- och affärshus, de flesta ritade 1879−1896.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Theodor Höijers merit­förteckningar och betyg, Helsingfors stadsmuseums arkiv; Elevmatrikel, Kungl. Akademien för de Fria Konsterna, Stockholm. Föreningen för konstfliten i Finland. Redogörelser (1879−1898); H. Tallqvist, Tekniska föreningen i Finland 1880−1930 (1930); Tekniska föreningens i Finland förhandlingar 1895; E. M. Viljo, Theodor Höijer. En arkitekt under den moderna storstadsarkitekturens genombrottstid i Finland från 1870 till sekelskiftet. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 88 (1985).


 

BILDKÄLLA. Höijer, Theodor. Foto: Ateljé Apollo. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4746-1416928957352

 

Upp