von WRIGHT, Viktor


(1856–1934)


Arbetarrörelsens grundare, fabrikant


Viktor von Wright, som ägde en vide- och rottingfabrik, gav sitt namn åt den wrightska arbetarrörelsen, vars avsikt var att undervisa och handleda arbetarna samt att genom förhandlingar med arbetsgivaren förhindra en socialistisk radikalisering. Wright verkade under lång tid i olika före­ningar och organisationer och i ledningen för sitt eget företag.


 

Viktor von Wrights far, mekanikern och vapensmeden Adolf von Wright, hade för avsikt att bli chef för Finlands första gevärsfabrik och bekantade sig därför i mitten av 1830-talet med olika vapen­fabriker i Sverige. Verksamheten stupade dock på det motstånd som kom från Ryssland. Adolf von Wright var en skicklig hantverkare och Viktor fick ofta följa med faderns arbete hemma i verkstaden på ­Haminanlaks gård.


 

Under missväxtåren 1867–1868 hamnade Adolf von Wright i ekonomiska bekymmer. Själv var han både låntagare och långivare och kunde på grund av missväxten inte betala sina skulder. Han tvingades sälja släktgården till sina systrar Rosa och Wilhelmina von Wright och själv flytta till Helsingfors där han så småningom, med hjälp av en familjebekant, fick anställning vid universitetet för att framställa kirurgiska instrument. Hemgården köptes senare upp av hans son Adolf von Wright, som hade studerat till agronom.


 

Viktor von Wright fick först undervisning i hemmet men inledde sin egentliga skolgång i Helsingfors. Han hade dålig syn och måste läsa med förstoringsglas. Av denna orsak blev han på felaktiga grunder placerad i blindskola, men kunde senare återgå till normal skolgång i Svenska normallyceum.


 

Efter genomgången mellanskola inledde Viktor von Wright 16 år gammal snickarstudier. Hans bror Magnus von Wright, som studerade konst i Tyskland, lockade även sin bror att bege sig utomlands. Med statligt stöd for Viktor till Nürnberg, och senare till Leipzig, där han under fyra års tid studerade framställning av korgarbeten. Ibland besökte han Finland och deltog i industriutställningar eller arbetade i en korgfabrik i Köpenhamn. Han återvände 1877 till Helsingfors som fullärd vide- och rottingmästare.


 

Under ett par års tid arbetade von Wright i andras tjänst och företog resor utomlands men grundlade i februari 1879 en fabrik för tillverkning av vide- och rottingvaror i Helsingfors. Efter ett par års initialsvårigheter stod företaget på stadig grund och växte sedan i jämn takt de följande åren. Wright lämnade fabriken först 1931.


 

Viktor von Wright har framförallt blivit känd för sin roll som grundare av den finska arbetarrörelsen. Under studietiden i Tyskland bekantade han sig med den snabbt växande socialdemokratiska rörelsen, bland annat genom en socialdemokratisk tidning som utkom i Nürnberg. Utgående från sin läsning och från egna erfarenheter på sin arbetsplats iakttog han arbetarnas bedrövliga situation. I diskussioner med arbetarna fick han höra om arbetarrörelsens organisation och verksamhetsformer i Tyskland.


 

Efter återkomsten till Finland och grundandet av det egna företaget var von Wright speciellt mån om att förhindra att utvecklingen i Tyskland skulle upprepas i Finland. Arbetarbefolkningens intressen måste tas till vara, annars skulle följden bli en radikal och revolutionär utveckling som skulle bryta den samhälleliga ordningen. När von Wright representerade sin ätt på Riddarhuset i samband med lantdagen 1888 framförde han en motion om begränsning av den allmänna arbetstiden till 12 timmar och en förbättring av speciellt arbetarbefolkningens förhållanden. Hans ansökan fick dock ett närmast roat, för att inte säga hånfullt, mottagande.


 

Wright beslöt att själv agera för att arbetarrörelsen inte skulle utvecklas i revolutionär riktning. På hans initiativ grundades 1884 Helsingfors arbetarförening, vars ordförande han var i ett tiotal år. Före­ningen arrangerade möten där man diskuterade förbättringar av arbetarbefolkningens förhållanden och folkbildningsfrågor. Efter modell från utlandet hade man, som motvikt till arbetarföreningen, grundat Arbetets vänner, vars uppgift var att bedriva humanitär och upplysande verksamhet.


 

Viktor von Wright verkade också i tre års tid som ordförande i Finlands arbetar­delegation. Dessutom var han 1893 och 1896 ordförande vid delegationens representantmöten. Anmärkningsvärt är att vid 1893 års allmänna möte endast 5–7 av 21 representanter tillhörde arbetarklassen medan övriga var hantverksmästare, redaktörer m.m. Viktor von Wrights goda avsikter förverkligades dock inte och hela arbetarrörelsen radikaliserades snabbt på 1890-talet. Som en följd av detta avstod han 1896 från alla uppdrag, både i Helsingfors och i Finlands arbetardelegation. En bidragande orsak var också att en annan representant för adeln, N. R. af Ursin, samma år gjorde sitt insteg i ledningen för den nationella arbetarrörelsen.


 

Förutom arbetarföreningen var Viktor von Wright med om att 1898 grunda Finlands industridelegation, arbets­givarnas samarbetsdelegation. Själv hade han föredragit att stå utanför delegationens verksamhet men redan efter något år valdes han till dess ordförande. Wright var aktiv även i många andra organisationer och föreningar; han deltog i allmänna industrikommissionens möten, i bestyrelsen för utställning av lärlingsarbeten, i allmänna hemslöjdsmöten, i hemslöjdsdelegationen och i Helsingfors socialnämnd, m.m. Utöver sitt engagemang i föreningar skrev han ett stort antal artiklar, till en början huvudsakligen i Helsingfors Dagblad, senare i Nya Pressen och slutligen, fram till sin död, i Hufvudstadsbladet.


 

Viktor von Wright var ledamot av Helsingfors stadsfullmäktige i femton års tid i början av 1900-talet. Tidigare hade hans försök att komma in i fullmäktige misslyckats. Senator Leo Mechelin hade motsatt sig hans medlemskap med hänvisning till att han kunde bli en ”farlig” representant för arbetarrörelsen. Vid seklets början var han tydligen inte mera farlig; han hade ju redan ett decennium tidigare, i samband med radikaliseringen av arbetarrörelsen, förlorat dess förtroende.


 

Jari Hanski


 

Viktor Julius von Wright, född 5.8.1856 i Kuopio landskommun, död 16.5.1934 i Helsingfors. Föräldrar vapensmeden Adolf von Wright och Maria Charlotta Blom. Gift 1902 med Karin ­Mathilda Molander.


 

PRODUKTION. Redogörelse för en del arbetaresträfvanden i Sverige och Norge. Reseberättelse (1886); Sjuk- och Olycksfallsförsäkringen i Tyskland (1889); Vide-, rottings- och bambutillverkningen (1906); Iakttagelser rörande yrkesutbildningen för handtverk och industri i Sverige, Norge och Danmark (1911); Käsityön ja teollisuuden ammattikasvatus (1912); Till frågan om yrkesföreningars uppkomst, ledning och betydelse (1921); Iakttagelser rörande yrkesorganisation, yrkesundervisning och yrkeslagstiftning i Sverige (1923); Tillkomsten av lagen om läroavtal, yrkesidkarnas ställning till densamma samt kommentarer till lagen (1924); Minnen av typografer som jag samarbetat med (1928).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. I. Laati, Helsinki valtiollisten tapahtumien näyttämönä. Helsingin kaupungin historia IV:1 (1955); V. Pinomaa, Viktor Julius von Wright. Käsityöläisveteraanin muistelmia (1931); L. Tiitola, Viktor Julius v. Wright. Ammattienedistämislaitoksen isä. Työ ja Taito 4/1955 och 1/1956; U. Tuominen, Säätyedustus­laitos 1880-­luvun alusta vuoteen 1906. Suomen kansanedustus­laitoksen historia III (1964); T. Tuo­misto, Tienraivaajan osa. Sata vuotta Helsingin työ­väenyhdistyksen historiaa 1884−1984 (1984); S.-E. Åström, Kaupunkiyhteiskunta murrosvaiheessa. Helsingin kaupungin historia IV:2 (1956).


 

BILDKÄLLA. von Wright, Viktor. Foto: Ateljé Apollo. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4963-1416928957569

 

Upp