NORDENSKIÖLD, August


(1754–1792)


Alkemist, chef för bergsbruket i Finland


August Nordenskiöld – Gustav III:s hemliga guldmakare – var en av de sista alkemisterna i Norden. Han var även anhängare av Emanuel Swedenborgs mystiska läror och förläggare och översättare av dennes verk. I början av 1790-talet begav han sig till Västafrika för att där i Swedenborgs anda grunda kyrkan Nya Jerusalem.


 

August Nordenskiöld föddes 1754 på Eriksnäs i Sibbo. Sin mor förlorade han redan när han var fem år gammal. Fadern Carl Fredrik, som hade en böjelse för mystiska grubblerier, tog efter några år avsked från sin befattning som överste och ägnade sig åt att skriva och sköta gården samt åt att uppfostra en stor barnaskara. Faderns tankar hade en uppenbar inverkan på August, likaså farbrodern Magnus Otto Nordenbergs, som enligt August var den mest lärda och bäst rustade mannen i hela släkten.


 

August studerade kemi och mineralogi vid Åbo akademi. Efter att 1772 vid aderton års ålder ha disputerat begav han sig till Stockholm för att där tjänstgöra vid Bergskollegium. Under ledning av mineralogen Gustaf von Engeström fördjupade han sig i kemiska experiment och ”chemiserade” dagligen från arla morgon till sen kväll. Följande år utgav han anonymt en bok om bergsvetenskap i vilken han framhöll att ”läran om elden” som fysiker och kemister dittills försmått en gång skulle bli kronan över all fysik.


 

Siaren Emanuel Swedenborgs naturfilosofi kan kallas för spiritistisk mystik. Redan som ung blev August bekant med mystikerns skrifter i sin fars bibliotek. Under slutet av 1700-talet grundades swedenborgianska församlingar i Sverige, England och Nordamerika.


 

Med stöd från Bergskollegium skulle Nordenskiöld 1779 bekanta sig med gruvorna i Ungern och Harz, men han reste i stället till London, där han blev bekant med swedenborgare och alkemister. Där publicerade han 1780 det första och enda tryckarket från sitt verk A plain system of Alchymy. Enligt denna text ligger alkemins största betydelse i det att man genom att framställa guld kan avskaffa fattigdomen i världen. Grundidén är att man med eld upphettar ett litet stycke guld. På detta vis uppstår de vises sten (urim) med vars hjälp man får mer guld. Föreställningen härstammade från Magnus Otto Nordenberg, den första alkemisten i släkten.


 

Sin farbrors naturfilosofi komprimerar August Nordenskiöld sålunda: I begynnelsen finns solen som en källa för allt som finns i naturen. Dess ljus och värme förmedlas till jorden via atmosfärerna, d.v.s. etern, som består av ytterst små korpuskler (”corpusceleer”) som härstammar från solen. Dessa förvandlas till substans, till vatten och jord. Tillsammans med luft utgör de grundelementen varav allting består. Det första är en aktiv kraft, det andra ett medium och det tredje passivt. Enligt Nordenskiöld förenar denna triangel den nordenbergska naturfilosofin med Swedenborg, som hänvisar till ljuset och värmen som de enda verkande principerna. Swedenborg skrev även om framställandet av guld. Hos honom betydde guld ”det, som är gott”, och genuin alkemi innebär helt enkelt att göra gott.


 

Tillsammans med Gumpertz Levison, en judisk läkare och alkemist som varit hans värd i London, reste Nordenskiöld till Stockholm för en audiens hos Gustav III. Kungen lät brådskande kalla Nordenskiöld till Drottningholms slott, där man byggde ett hemligt alkemilaboratorium. I april 1780 började Nordenskiöld med statliga medel att förverkliga sina alkemistiska drömmar. Arbetet på Drottningholm stördes dock av intriger, penningbrist samt av att Nordenskiölds intresse riktades mot publicerandet av Swedenborgs manuskript. Det hemliga arbetet blev resultatlöst.


 

På våren 1782 utnämndes August Nordenskiöld till bergshauptman, d.v.s. chef för bergsbruket i Finland, men han torde inte alls ha befattat sig med uppgifterna som hörde till tjänsten. Han stannade över sommaren i Stockholm och bistod sin bror Carl Fredrik d.y. i dennes ”hemliga arbete”, författandet och redigerandet av ett drömtydningslexikon. I själva verket var boken en swedenborgiansk encyklopedi, som utkom 1783 under titeln Oneiromantien. Nordenskiöld började även skissa upp riktlinjer för ett samhälle som skulle grundläggas i Afrika.


 

Nordenskiöld fortsatte sina experiment men fördjupade sig alltmer i sina böcker och planerade att skriva alkemins historia. I Nystad blev han färdig med ett manuskript i vilket han detaljerat redogör för den alkemistiska metoden. Texten avslutas på följande vis: ”Gack nu, lilla papper, omkring verlden, och förstör penningetyranniet, så att guld, silfver och ädla stenar en gång måtte upphöra, at vara verldens afgudar och tyrannier!”


 

August Nordenskiöld gjorde också experiment på Drottningholm 1787–1789, men begav sig i hemlighet därifrån med destination London, där han publicerade en liten bok om sambanden mellan alkemin och Swedenborgs tankar. Han utgav även en utopisk skrift, en samhällsplan, Plan for a free community (Plan för ett fritt samhälle), i vilken han drog upp riktlinjerna för den swedenborgianska kolonin i Afrika. Nordenskiöld agerade nu över-energiskt, han reste av och an, skrev utopiska verk, besökte revolutionens Paris och deltog i ettårsfestligheterna för stormningen av Bastiljen, en bal som arrangerades vid Bastiljens ruiner. I England fortsatte han med sitt vilda leverne samtidigt som han oroade sig för sin hälsa. En läkare rekommenderade ett varmare klimat för honom. Hösten 1791 tog Nordenskiöld värvning som mineralog i Sierra Leone i Västafrika. ”Mit öde är ändå at nu gå ut, at ryckas ifrån hustru och barn, at lefva och bo med svarta, at omgifvas af en hel ny verld. Om et lyckeligt eller olyckeligt öde väntar mig vet jag ej.”


 

Från Freetown skriver Nordenskiöld till sin hustru att landet var ett paradis i jämförelse med allt det han sett i Europa. Mest var han intresserad av det inre av landet, som flödade av guld och allehanda gott. När han hört om ursprungsbefolkningens seder trodde Nordenskiöld att han var det folk på spåren vars upptäckt skulle innebära uppfyllelsen av swedenborgarnas Afrikadrömmar. Han trodde nu att han skulle hitta såväl de vises sten som ett swedenborgskt folk.


 

En uppfattning om att August Nordenskiöld skulle ha dött som en följd av att han misshandlats av infödda har länge levt kvar. Om Nordenskiölds sista tid berättar den svenske naturforskaren Adam Afzelius i ett brev daterat julen 1792 i Freetown och riktat till brodern Carl Fredrik, att Nordenskiöld insjuknat i en häftig febersjukdom i mitten av juli. Han tillfrisknade snabbt men inte fullständigt. Nordenskiöld insisterade på att ta sig längre in i landet och bli rik snabbt. Han begav sig av i september och återvände halvdöd och fattigare än vid avresan i början av november. Därefter var han sängbunden, besvärad av någon slags lungsjukdom, och trots vänners och läkares omsorger blev han svagare för var dag som gick. Själv trodde han sig intill sin sista dag vara på bättringsvägen. Slutligen insomnade han stilla den 10 december och begravdes följande dag.


 

Man kan kanske säga att August Nordenskiöld hör till den del av släkten som hade en storslagen framtid bakom sig. Han var ytterligt begåvad och framstående som ung, men alkemin och swedenborgianismen drog till sig all hans uppmärksamhet och näst intill outsinliga energi. Det kanske mest bestående i August Nordenskiölds livsgärning är hans insats för utgivandet av Swedenborgs manuskript.


 

Martti Blåfield


 

August Nordenskiöld, född 6.2.1754 i Sibbo, död 10.12.1792 i Freetown, Sierra Leone. Föräldrar översten Carl Fredrik Nordenskiöld och Hedvig Märta Ramsay. Gift 1779 med Anna Charlotta Ekholm.

 

PRODUKTION. Försök til en chemisk och metallurgisk afhandling om tennets och dess malmers beskaffenhet (1772); Oneiromantien, eller konsten at tyda drömar 1–2. Stockholm (1783); Plan for a free community upon the coast of Africa. London (1789); Address to the true members of the New Jerusalem Church. London (1789); Församlings formen uti det Nya Jerusalem. Köpenhamn (1790).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Ambjörnsson, Det okända landet. Tre studier om svenska utopister. Stockholm (1981); A.E. Arppe, Anteckningar om finska alkemister (1870); G. Bodman, August Norden-skiöld, en Gustaf III:s alkemist. Lychnos 1943. Uppsala (1944); K.A. Cajander, Kullantekijöitä Uudessa-kaupungissa (1929); Frugård. Vägledning (2005); J. Häll, Swedenborgs labyrint. Studier i de gustavianska swedenborgarnas liv och tänkande. Stockholm (1955); T. Nortia, August Nordenskiöld, suomalainen alkemisti. Kemia-Kemi 12/1983; Ätterna Nordenskjöld I−II. Stockholm (1902).


 

BILDKÄLLA. Nordenskiöld, August. Sepiateckning: J. Snack. Foto: K.K. Meinander. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5227-1416928957833

 

Upp