VENDELL, Herman 

(1853–1907) 

Språkforskare 

Herman Vendell var docent vid universitetet i Helsingfors och forskade i svenska dialekter i Finland och i Östersjöprovinserna. Han utgav även studier om lagtexter på fornsvenska och äldre nysvenska. Vendell värnade om den svenska folkkulturen i Finland.

Herman Vendell, född i Helsingfors, tillhörde en västnyländsk tjänstemanna- och bondesläkt. Efter att ha avlagt studentexamen 1871 blev han intresserad av den fornskandinavistiska andan vid Nyländska studentavdelningen, för vilken A. O. Freudenthal var kurator. Han blev en av eldsjälarna för vikingaromantiken. Efter en gammal folkballad kallade han sig själv ”Ramunder” och gav 1882 ut en diktsamling med titeln Dikter af Germund. 

Som elev till Freudenthal avlade Vendell filosofie kandidatexamen 1876 och licentiatexamen 1881. Hans avhandling behandlade estlandssvenska dialekter, Laut- und Formlehre der schwedischen Mundarten in den Kirchspielen Ormsö und Nukkö in Ehstland. Samma år utnämndes han till docent i svenska språket och litteraturen, vilket kom att bli hans enda befattning. Åren 1886 och 1904–1907 var han dock tf. extraordinarie professor i svenska språket och litteraturen samt lektor 1892–1893. Förslaget om att han skulle utnämnas till extraordinarie professor röstades ned i konsistoriet, förmodligen på grund av hans omtvistade vetenskapliga meriter. Nedbruten av ett häftigt leverne och otaliga besvikelser dog den originelle och fattige docenten redan 1907. Fastän synskadad hann han ännu på sin dödsbädd redigera storverket Ordbok över de östsvenska dialekterna I–IV (1904–1907). 

Som språkforskare var Vendell insamlare och utgivare. Hans tämligen stora produktion omfattar översättningar av de fornisländska sagorna, studier i etymologi, ljud- och formlära, fornsvenska och äldre nysvenska lagtexter, i dialekternas grammatik ävensom lexikon. 

Vendells mest betydelsefulla och banbrytande arbete hör ihop med nedtecknandet av svenska dialekter i Finland och Estland. Han var konstituerande medlem jämte sekreterare och senare även ordförande i Svenska landsmålsföreningen i Finland. På uppdrag av föreningen samlade studenter in cirka 22 000 dialektord 1874–1902. Som ett första resultat gav Vendell ut Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet 1884 (Nyland I). Arbetet följdes av ordböcker över dialekterna i Finnby kapellförsamling i Bjärnå och Pedersöre och Purmo i Österbotten. 

Betydelsefulla var de forskningsresor som Vendell företog till svenskbygderna på Estlands västkust samt till bosättningen Gammelsvenskby i Ukraina, där han genom sitt insamlingsarbete räddade den fornsvenska dialekten till eftervärlden. 

Resultatet blev Runömålet (1887) samt, tillsammans med Freudenthal, Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna (1886). Hans ursprungliga samlingar finns i Svenska litteratursällskapets arkiv. Sin stora Ordbok öfver de östsvenska dialekterna påbörjade Vendell 1897; utgivningen började 1904. Det dröjde till 1976 innan man fortsatte med Vendells stora arbete; då inleddes utgivningen av den nya finlandssvenska dialektordboken. 

Som språkforskare höll sig Vendell till läraren Freudenthals skola, som dock ansågs föråldrad redan under hans egen tid. Först 1898 fick Vendell möjlighet att studera språkvetenskap i Uppsala. 

Vendell var även verksam inom folkbildningens område, som föreläsare och genom att publicera historiska, språkvetenskapliga och etnologiska populära uppsatser i Nyländska studentavdelningens Album och Pennibibliotek, samt i publikationerna Folkvännen, Odalmannen, Nya Pressen och Lördagsqvällen. 

År 1905 tog Vendell tillsammans med Otto Andersson och Martin Wegelius initiativet till att grunda Brage, föreningen för vård och främjande av den svenska folkkulturen i Finland. 

Bo Lönnqvist 

Herman Albert Vendell, född 10.7.1853 i Helsingfors, död 28.8.1907 i Helsingfors. Föräldrar förste kamreraren, hovrådet Gustaf Albert Wendell och Emma Ingman (Bergström). Gift 1891 med Maria Ottilia Paalanen. 

PRODUKTION. Om skalden Sighvat Tordsson samt tolkning af hans Flokkr um fall Erlings och Bersöglisvísur (1879); Laut- und Formlehre der schwedischen Mundarten in den Kirchspielen Ormsö und Nukkö in Ehstland (1881); Dikter af Germund (1882); Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet (1884); Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna, medförfattare A. O. Freudenthal (1886); Runömålet. Stockholm (1882–1887); Ordlista öfver det svenska allmogemålet i Finnby kapell af Bjärnå socken i Åbo län (1890); Östsvenska monografier (1890); Pedersöre-Purmo-målet (1892); Ordbok öfver Pedersöre-Purmo-målet i Österbotten (1895); Bidrag till kännedomen om allitterationer och rim i skandinaviskt lagspråk (1897); Äldre västgötalagen. Normaliserad text jämte noter och anmärkningar (1897); Bidrag till svensk fraseologi (1903); Ordbok öfver de östsvenska dialekterna I–IV (1904–1907); Språket i Peder Swarts krönika. Framställdt i dess förhållande till äldsta nysvenskan i allmänhet (1905). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Herman Vendells berättelse över en resa i Estlands svenskbygder. Budkavlen 27/1948; Nekrolog, Hufvudstadsbladet 29.8.1907; J. E. Rosberg, Gammaldagsfolk m.m. (1921).

BILDKÄLLA. Vendell, Herman. Foto: Ateljé C. P. Dyrendahl, 1902. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5251-1416928957857

Upp