I Finlands litterära liv är K. J. Gummerus ett särfall. Han var en framgångsrik författare som också blev en framgångsrik bokförläggare. Gummerus såg all litterär verksamhet som en del av tidens stora strävanden. Gummerus författade och förlade arbeten som tilltalade såväl ledningen för finskhetsrörelsen som de breda lagren. Han uppfattade sig framför allt som folkbildare.
Karl Jacob Gummerus föddes i en prästfamilj. Hans bakgrund var typisk för en fennoman och folkbildare. Föräldrarna var pietister, och som ung genomgick gossen en religiös väckelse. Studentexamen avlade han 1861 och magisterexamen 1869. På 1860-talet upplevde Gummerus också en annan väckelse: under studietiden ägnade han sig åt finskhetsrörelsen och började i pressen publicera romantiserande och sedelärande skildringar av folklivet. De utgavs sedermera i bokform. Sin första längre novell ”Veljekset” (Bröderna) utgav Gummerus 1862, och den fick uppmuntrande recensioner av bl.a. J.V. Snellman. Gummerus gavs i uppdrag att redigera den skönlitterära avdelningen i tidningen Suometar, fennomanernas huvudorgan.
I Suometar utgav Gummerus under 1860-talet en ansenlig mängd egna berättelser. Den mest omfattande, ”Johannes, töllin lapsi” (Johannes, barn från ett enkelt tjäll) utgavs som följetong i 72 delar 1864, och har setts som den första finskspråkiga romanen. År 1870 gav Gummerus ut en något reviderad version av berättelsen i bokform, Ylhäiset ja alhaiset (Höga och låga). Romanen berättar om en pojke från ett fattigt tjäll, som genom boklig lärdom tar sig fram i livet och till sist lyckas vinna en högfärdig överklassflickas hand. Idealiseringen av det finska folket och tron på skolningens och folkbildningens seger präglade även Gummerus övriga skriftliga produktion. Han fortsatte att skriva livet ut och översatte bl.a. John Bunyan, Ludvig Holberg och Jonas Lie till finska.
Som författare nådde Gummerus ganska snart sina gränser, och många kritiker ringaktade hans berättelser. Den breda publiken tyckte däremot om dem. Gummerus har sagts vara 1860- och 1870-talens mest lästa finska författare. Via sina strävanden som folkbildare gled han nästan oförmärkt över till att bli förläggare och redaktör för en egen tidning. År 1873, när han var lärare i Gamlakarleby, började han skriva, redigera och utge en serie skönlitterära berättelser, Kyläkirjasto, avsedd som läsning för folket, och fyra år senare ett illustrerat månadsblad, Kyläkirjaston Kuvalehti, som blev en stor framgång. Utgåvornas kristet moraliska innehåll tilltalade det finska folket, och tidskriften fick snart mer än 10 000 prenumeranter.
Under de sista åren av 1880-talet började Gummerus också ge ut allmän litteratur. Han fortsatte på samma linje som i sina egna skriverier och tidningar. Religiös litteratur och populariserade faktaböcker tryckta i billiga häften utgjorde grunden för bokförlaget Gummerus, men det gav också ut en del klassiker, som Dostojevskij. Under 1890-talet gav Gummerus ut endast ett tiotal böcker i året och dryftade nogsamt de moraliska konsekvenserna av varje utgivning. Jämfört med förlag som Werner Söderström och Otava förblev Gummerus under sin grundläggares livstid ett litet förlag.
Läraryrket var Gummerus huvudsyssla. Vid sidan av undervisningen, författarskapet och utgivningen av de egna tidningarna ledde han ett förlag, ett boktryckeri, ett bokbinderi och en bokhandel. Tidvis var Gummerus även huvudredaktör för tidningen Keski-Suomi. Skildringarna av hur han påbörjade sin arbetsdag regelbundet vid fyra- femtiden varje morgon och slutade den sent på kvällen är inte överdrivna. År 1898 drabbades Gummerus av en hjärtattack som ändade hans liv. Hans hustru Gustafva och brorsonen Jaakko Gummerus fortsatte förlagsverksamheten. Även grundarens litterära arv har man försökt hedra i aktiebolaget K. J. Gummerus, som grundades 1907 i Jyväskylä.
Kai Häggman
Karl Jacob Gummerus, Kaarle Jaakko, född 13.4.1840 i Gamlakarleby, död 20.3.1898 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden i Säminge, prosten Alexander Jakob Gummerus och Emma Nordling. Gift 1879 med Gustafva Gummerus.
>
PRODUKTION. Veljekset (1862); Alkuperäisiä suomalaisia uuteloita I–III (1865–1873); Rahvaan tytär, miljoonan hallitsija (1868); Ylhäiset ja alhaiset (1870); Peritäänkö vihakin? (1875); Vanhan pastorin muistelmia (1898); Haudankaivajan kertomuksia (1899). Se även: Finlands författare 1809−1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Arrakoski, Gummerus 100 vuotta (1972); K. J. Gummerus Osakeyhtiön kustannustuotanto vuosina 1872−1971. Gummerus 100 vuotta (1972); S. Haahtela, Uskollinen sydän. K. J. Gummeruksen elämä (1947); P. Leino-Kaukiainen, Kirja koko elämä. Gummeruksen kustannustoimen historia (1990); A. Uino, Autonomian ajan kuvalehdistö. Suomen lehdistön historia VIII (1991).
BILDKÄLLA. Gummerus, Karl Jacob. SKS/Litteraturarkivet.