Hjalmar Munsterhjelms ställning i Finlands konsthistoria är särpräglad, han var en konservativ och samtidigt eklektisk målare. I hans tämligen ojämna produktion ingår också ett antal mästerverk och även om han i mer än hundra år utsatts för mycken kritik har inga ekonomiska konjunkturer hittills kunnat försvaga det kommersiella värdet på hans målningar.
Hjalmar Munsterhjelm föddes 1840 på Toivoniemi gård i Tuulos, som son till stabsryttmästaren Gustaf Riggert Munsterhjelm och Mathilda Charlotta Eleonora von Essen. Han tillbringade sin barndom i hjärtat av Tavastland, drömde om ett liv som sjökapten, studerade vid Åbo navigationsskola och var med om två seglatser till Spanien 1858 och 1859. Föräldrarna ansåg dock att sjömanslivet var för farligt, och fadern önskade att sonen hellre skulle bli konstnär. Munsterhjelms far följde själv sin son till Düsseldorf sommaren 1860, för att introducera sonen som privatelev hos Werner Holmberg.
Holmberg var redan vid denna tid svårt sjuk. Munsterhjelm fick dock under ett par veckor möjlighet att följa med mästarens måleri på landet och då och då visa upp sina studier för honom. Hösten 1860 skrev han in sig vid konstakademin i Düsseldorf. Redan 1861–1862 fick han studera landskapsmåleri för Hans Gude, under dennes sista period vid akademin. Därefter blev Oswald Achenbach lärare i landskapsmåleri. Achenbach införde visserligen reformer som syftade till ett måleriskt helhetsintryck, men genom att ständigt upprepa samma populära motiv gynnade han också stereotyper och kommersialism. Munsterhjelm blev sommaren 1865 den första elev från Finland som genomgått hela kursen vid denna konstakademi. Hans tidiga produktion från åren i Düsseldorf är dock osjälvständig och vittnar inte om någon brådmogen begåvning.
Efter att ha tillbringat sommaren 1865 i Finland återvände Munsterhjelm på hösten till Tyskland, till konstakademin i Karlsruhe, där Hans Gude nu var professor. Norrmannens undervisning lockade regelbundet nordiska elever till staden. Munsterhjelm stannade i Karlsruhe till 1870, först vid akademin och sedan som privatelev till Gude. Året 1866–1867 var han i hemlandet för att studera finska motiv, förmodligen på inrådan av Gude.
Få finländska konstnärer har fått en så gedigen utbildning som Munsterhjelm. Den långa studietiden vittnar om ambition men också om osäkerhet och osjälvständighet. Studierna ledde till en påfallande teknisk skicklighet men också till eklekticism. Munsterhjelm lärde sig omvandla olika intryck och förebilder fritt i enlighet med sina mål och publikens förväntningar. Det mest romantiska inslaget i hans vida skala var målningarna med eldsken, månsken och dimma som han målade med svensken Marcus Larsons arbeten som förebilder. Gude däremot hade redan under sina år i Karlsruhe övergått till en saklig realism i sina havsstrandsmotiv. I Munsterhjelms konst finns det parallellt med romantisk idyll redan från slutet av 1860-talet också mer realistiska inslag i hans strandmotiv. Då inhemska förstudier saknas från 1860-talet baserar sig de finska motiven i allmänhet på äldre förebilder. Förutom impulser från Holmberg kan också fortfarande inflytande från bröderna von Wright märkas. Fräschast är de studier som målades i slutet av 1860-talet i Tyskland.
I Düsseldorf och Karlsruhe hade Munsterhjelm en tid en konstnärskamrat från Finland, Berndt Lindholm, som han beundrade. Men deras vägar skildes 1867 när Lindholm första gången reste till Paris och inom kort anslöt sig till den nya franska konsten. Med anledning av tysk-franska kriget återvände båda till hemlandet hösten 1870. Inom kort började de konkurrera om ställningen som Finlands ledande landskapsmålare. Lindholm fick 1872 motta den högre av de konstnärsutmärkelser som konstakademin i S:t Petersburg delade ut, medan Munsterhjelm fick motsvarande utmärkelse året därpå; detta upprepades med konstakademins akademikertitel, som Munsterhjelm mottog 1874, ett år efter konkurrenten. Fördomar mot Lindholms franska inriktning förekom fortfarande och Munsterhjelm segrade 1874 i den första tävlingen i landskapsmåleri som andordnades på statens försorg.
Munsterhjelm sökte också nya utgångspunkter, men på annat håll än Lindholm. Vintrarna 1873–1874 och 1875–1876 tillbringade han i München, där han intresserade sig för en typ av stora stämningslandskap som aristokratin framom andra favoriserade. Inom denna genre fick han snart framgång; såväl kejsaren som den ryska aristokratin köpte hans målningar. Munsterhjelms rykte nådde sin kulmen i mitten av 1870-talet. Därefter började den franska inriktningen vinna terräng, friluftsmåleriet var i antågande och tidsmedvetna kretsar väckte kritik mot det traditionella tyska ateljémåleriet. Munsterhjelm utsattes för försiktig kritik 1880, samtidigt som Lindholm började värderas högre.
Att svara mot den nya tidens krav tycktes nu vara nödvändigt. Munsterhjelm stannade kvar på landet i Tuulos under hösten och vintern. ”Beteshage med kor”, som baserade sig på noggrannare naturskisser än vanligt, blev färdig 1881 och renderade honom statspriset för landskapsmåleri. Här har konstnären försökt återge höstvädret och ljuseffekterna enligt sin uppfattning om realismen – i stället för känsla återspeglar målningen en högtidlig manlighet, men på ett något främmande och ytligt sätt.
Munsterhjelms förnyelsesträvanden krävde en resa till Paris, där han var verksam vinterhalvåret 1881–1882. Han målade ett stort landskap med finskt motiv för salongen. Han trivdes dock inte i Paris, vilket han heller inte hade väntat sig, och beslöt att i fortsättningen hålla sig till den tyska skolan.
För Munsterhjelm var det viktigt att beställarna och köparna var nöjda. Vid behov var han beredd att måla också repliker av sina omtyckta verk. Ett sådant förfarande stod i samklang med synen på konstnärsrollen inom Düsseldorfskolan och hos Oswald Achenbach. Efter att 1886 helt ha inlöst herrgården Toivoniemi gick Munsterhjelm på somrarna upp i sin dubbelroll som godsägare och konstnär. Under vinterhalvåret målade han i Helsingfors, där han hade en egen kusk som körde tavlorna till beställarna. Konstnärligt sett utvecklades han inte längre, men färgsättningen blev stegvis ljusare. De målningar som tillkom vid sekelskiftet påminde ofta om friluftsmålningar, även om de målats i ateljén. Munsterhjelm förblev mycket produktiv livet ut. Han avled 1905. Hans son John Munsterhjelm fortsatte konstnärsfamiljens traditioner som skulptör.
Hjalmar Munsterhjelms produktion domineras av romantiska stämningsbilder. Det tavastländska sjö- och jordbrukslandskapet är hans uppväxt- och livsmiljö. Gråa torp, mognande sädesfält och strandmotiven med båtar vittnar om kärleken till hembygden. Det är som skildrare av Tavastland Munsterhjelm gjort sin största insats. Vanligtvis har han karakteriserats som företrädare för Düsseldorfskolan. Men även om Düsseldorf är hans utgångspunkt kan han inte ses som en typisk representant för det düsseldorfska landskapsmåleriet. Hans inspirationskällor är mångahanda och olikartade. I hans konst blandas Werner Holmberg som förebild och de gamla traditionerna från Düsseldorf med Oswald Achenbachs måleriska sena period och Hans Gudes realism. Münchenkonstens roll var också betydande. Grunden kom från Tyskland, men under Munsterhjelms senare period påverkades han också av intrycken från Frankrike.
Hjalmar Munsterhjelm var ingen nyskapare och inte heller någon internationellt ansedd konstnär. Mot 1800-talets slut var han den som gjorde det finska landskapsmåleriet folkligt, och hans främsta målningar kan karakteriseras som mästerliga. Som bäst har hans verk en äkta målerisk känsla. Men hans produktion som helhet störs av en märkbar ojämnhet och en ständig upprepning av samma motiv. Särskilt under de senare åren målade han ur minnet ett stort antal ytliga och slarvigt gjorda idyller, vilket väckte skarp kritik hos kritikerna och yngre konstnärer.
Aimo Reitala
Magnus Hjalmar Munsterhjelm, född 19.10.1840 på Toivoniemi i Tuulos, död 2.4.1905 i Helsingfors. Föräldrar stabsryttmästaren Gustaf Riggert Munsterhjelm och Mathilda Charlotta Eleonora von Essen. Gift 1875 med Olga Mathilda Tanninen.
VERK. Album d’Imatra (1872); illustrationer i En resa i Finland (1872−1873). Representerad i Statens konstmuseum Ateneum, Helsingfors; Cygnaei galleri, Helsingfors; Villa Gyllenberg, Helsingfors; Åbo konstmuseum: Tavastehus konstmuseum; Imatra konstmuseum; Österbottens museum, Vasa; K. H. Renlunds museum, Karleby; Joensuu konstmuseum; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Hjalmar Munsterhjelm. Hämeenlinnan taidemuseo 4.6–28.8.1983, Lahden taidemuseo 3.9–25.9 (1983); A. Reitala, Hjalmar Munsterhjelm ja hänen maisemataiteensa (1990).
BILDKÄLLA. Munsterhjelm, Magnus Hjalmar. Foto: Ateljé C. A. Hårdh. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.