Under stormaktstiden tjänstgjorde en finsk fältherre i allmänhet på främmande mark för att utvidga riket, men som generalguvernör över Ingermanland och Kexholms län och senare över Finland försvarade Gustaf Evertsson Horn i första hand den östra rikshalvan. Det var hans förtjänst att huvuddelen av Finland klarade sig med små förluster i det krig som slutade år 1658, fastän huvuddelen av armén krigade ute i Europa.
Gustaf Evertsson Horn, som tillhörde grenen Horn af Kanckas, kan anses representera kulminationen på ättens militära traditioner. Han hade en militär bakgrund inte endast genom sin far Evert Horn utan även på mödernet, genom sin mor Margareta Gödikedotter Fincke. Gustaf Evertsson växte upp på Kankas, där man också undervisade andra unga finska adelssöner. Sedan hans far stupat 1615 svarade hans farbror, fältmarskalk Gustaf Karlsson Horn, för hans uppfostran.
Efter att i unga år ha tjänat vid Gustav II Adolfs hov studerade Gustaf Evertsson tillsammans med Axel Oxenstiernas son Johan vid universiteten i Leiden och Oxford. År 1633 promoverades ynglingarna till filosofie magistrar i Oxford, vilket till stor del var Axel Oxenstiernas och Gustaf Karlsson Horns förtjänst; den senare hade året innan blivit ryktbar. Gustaf Evertsson trivdes utomlands på sin studieresa och berättade för sin farbror att han lärt sig ridning, fäktning, dans, fortifikation, franska, latin och historia.
Gustaf Evertsson Horn tog värvning vid armén 1635 för att delta i kriget i Tyskland. År 1640 utnämndes han till överste vid det värvade kavalleriregemente för vilket Arvid Wittenberg dittills varit befälhavare. Samma år togs han till fånga i slaget vid Plauen i Översachsen, men han friköptes snart. År 1647 befordrades han till generalmajor av kavalleriet och 1652 till generallöjtnant. År 1651 upphöjdes Horn till friherre och förlänades friherrskapet Marienburg i Livland. I Finland ägde han bland annat Kankas gård i Masku, som han ärvt av sin far och där han tidvis också bodde, samt Sonnäs i Ulfsby och Porkkala i Lampis, vilka han fått i arv efter sin mor.
Gustaf Evertsson Horn utnämndes 1654 till generalguvernör över Ingermanland och Kexholms län; man var i behov av en duglig militär som kunde leda det hotade områdets förvaltning. Horns residensstad blev Narva. Som ett tecken på hans höga ställning kallades han till ledamot av riksrådet och befordrades 1656 till general av kavalleriet. Man var i behov av en general på dessa erövrade områden i sydöst, eftersom Ryssland rustade till krig för att återigen nå fram till Finska viken.
Generalguvernör Horn strävade energiskt att förbättra den ekonomiska situationen i sina län samt att övervaka lag och ordning. Redan från början fick han lov att fästa särskild uppmärksamhet vid områdets försvar. Upprustningen försvårades storligen av brist på pengar och folk. Riksrådet efterkom knappast alls Horns äskanden, varför han fick lov att handla självständigt och i huvudsak förlita sig på det folk och de medel han kunde uppbringa i Finland. Men till och med dessa lät Karl X Gustav transportera till länderna söder om Östersjön, där han fikade efter stora erövringar.
Ryssarnas anfall inleddes i juni 1656. Gustaf Evertsson Horn ledde personligen försvaret av Ingermanland, men kunde på grund av bristande resurser inte göra särskilt mycket för Kexholms län. Sedan han ijanuari 1657 utnämnts till generalguvernör i Finland, lämnade han sitt tidigare ämbete och flyttade till Finland. Riksrådet ansåg att det fortfarande var Horns uppgift att försvara Ingermanland och Kexholms län, men enligt honom själv kunde han inte effektivt nog försvara området med de fåtaliga trupper han hade till sin disposition. Ryssarna och de ortodoxa karelare som anslutit sig till dem förorsakade också stora skador för gränstraktens lutheraner. Sommaren 1657 försökte Horn ännu från östra Ingermanland anfalla Ryssland, men misslyckades. Efter detta koncentrerade han sig på att skydda den del av Finland, som hört till riket redan före freden i Stolbova.
Som generalguvernör ledde Gustaf Evertsson Horn även landets civilförvaltning med undantag av Österbotten, som landshövdingen Johan Graan framgångsrikt administrerade. Fastän försörjningen kämpade med stora svårigheter förstärkte Horn avsevärt Finlands försvar, och när man ville beröva honom en del av trupperna för att transportera dem till Livland, dröjde han med avsikt eller lät helt enkelt bli att lyda. Rikets centralförvaltning sökte oavbrutet vägar att kringgå Horns åtgärder, men han höll stånd. Till slut medgav Karl X Gustav att Horns förfarande var på allt sätt riktigt.
I december 1657 utnämndes Horn till överbefälhavare för styrkorna i Finland, Estland och Livland, men han ansåg att uppgiften var för omfattande och splittrade hans krafter och fick till slut kungen att återta sin order. Horn fick med andra ord även i fortsättningen främst försvara Finland, vars befolkning litade på honom. Gustaf Evertsson var i allo vuxen sin uppgift. Huvuddelen av Finland utgick med tämligen små skador ur kriget, som slutade 1658, trots att landets krigsmakt i huvudsak fått strida på andra håll i Europa.
Sedan kriget mot Ryssland avslutats utnämndes Gustaf Evertsson Horn 1659 eller 1660 av Karl X Gustav till riksrustmästare, och efter konungens död befordrade förmyndarregeringen honom 1663 till fältmarskalk. Samma år utsågs han till generalguvernör över Bremen och Verden. Hans uppgift var att handha det längst bort belägna territorium som Sverige vunnit i Westfaliska freden. Detta var ett betydande förtroendeuppdrag, men samtidigt kunde man placera den självständiga och envisa mannen på tillräckligt långt avstånd från Stockholm, där regeringen förde landet mot en in- och utrikespolitisk kris. Gustaf Evertsson Horn dog som en uppskattad och ärad man, men på främmande mark.
Gustaf Evertsson Horn var gift tre gånger. Hans första maka, Maria Mörner, dog i barnsäng på Kankas 1643. Redan följande år ingick Horn äktenskap med en släkting till en av sina studiekamrater, friherrinnan Barbro Kurck, samt efter hennes död med Maria Silfverhielm. Endast hans första maka vilar bredvid sin äkta man i Åbo domkyrka.
Pentti Virrankoski
Gustaf Evertsson Horn, från 1651 Horn af Marienborg, född 28.5.1614 på Autis i Lemo, död 27.1.1666 i Stade. Föräldrar fältmarskalken Evert Carlsson Horn och Margareta Gödikedotter Fincke. Gift 1638 med Maria Mörner, 1644 med friherrinnan Barbro Kurck, 1661 med Maria Silfverhielm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Fagerlund, Kriget i Östersjöprovinserna 1655?1661 (1979); J.T. Lappalainen, Kaarle X Kustaan Venäjänsota v. 1656?1658 Suomen suunnalla (1972); J. Nuorteva, Suomalaisten ulkomainen opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista 1640 (1997).