TÖRNGREN, Adolf


(1824–1895)


Industriidkare


Adolf Törngren, som verkade inom textil- och metallindustrin, hörde till den lilla skara industriidkare som omvandlade Tammerfors till ett industricentrum. Han förnyade Notsjö glasbruk, som han ärvt, och de fabri­ker som han grundade i Tammerfors och Helsingfors växte sedermera till Tampella Ab, Tako Ab samt Sandvikens skeppsvarv i Helsingfors. Adolf Törngren, som varit en av Finlands rikaste män, förlorade hela sin förmögenhet i en konkurs, vilket dock inte lade band på hans företagsamhet.

 

Adolf Törngrens far Agapetus Törngren ägde Laukko och Nokia gårdar, vilka Adolf som enda barnet fick ärva vid faderns död 1859. Av sin mor ärvde han Notsjö gård och glasbruk. Fadern hade adlats 1826, och eftersom hans syskon redan dött ärvde Adolf efter sin far också ställningen som huvudman för sin ätt.


 

Törngren studerade juridik och fick vicehäradshövdings titel 1848. Ämbetsmannabanan lockade dock inte den driftige Törngren. Sedan han 1849 ärvt Notsjö gård började han förnya gården genom att bland annat dika ut kärr, anskaffa ayrshireboskap och förbättra skogsskötseln. Glasbruket var utarrenderat, men då Törngren fick det i sin ägo 1851 lät han bygga två nya glasugnar, grundade ett glassliperi och en porslinsfabrik samt anskaffade skickliga hantverkare från utlandet. Samma år inledde Törngren som den förste i Finland tillverkningen av pressat glas. Den tyskfödde Georg Stockmann, som anställts som bokförare, fick senare sköta fabrikens glasbutik i Helsingfors och utvecklade den efter Törngrens konkurs till ett varuhus. Efter sin fars död 1859 arrenderade Törngren på nytt ut fabriken, flyttade till Laukko och koncentrerade sig på skötseln av de projekt som han startat i Tammerfors. Även det mindre glasbruket Tourula i Yläne var åren 1856–1859 i Törngrens ägo.


 

Törngren köpte 1856 ett markområde vid Tammerkoskis nedre fall som senare kom att utgöra platsen för Tako Ab. Han fick samtidigt koncessioner för både en silkes- och en linnefabrik, men projektet uppsköts på grund av ett besvär över markområdet. Historien berättar att Törngren då händelsevis på gatan råkade möta sin vän och jämnårige G. A. Wasastjerna, som just kommit över en stor fabrikstomt på andra sidan Tammerkoski i avsikt att där uppföra en mekanisk verkstad i stället för den gamla masugnen. Kompanjonerna kände varandra väl från tidigare och beslöt att slå sig samman. Törngren anhöll om tillstånd att flytta sina fabriksrättigheter till andra sidan forsen, och sålunda uppkom Finlands första och enda linnefabrik. Hur tanken på att grunda en linnefabrik ursprungligen uppkom känner man inte till, men i bakgrunden torde den då i Tavastland allmänt utbredda lin­odlingen ha inverkat samt Törngrens hustru Sofia Idestam, uppvuxen på Kristinehovs gård (Lahdentaka) i Hattula, och kanske också den i Laukko väl kände Elias Lönnrot. Grundandet av fabriken inverkade inte på Tammerfors fristadsrättigheter, ty stadsgränsen gick längs Tammerkoski, och fabriken byggdes på Messubys sida av forsen.


 

Kompanjonerna hörde till de mest förmögna männen i Finland och lät snabbt uppföra fabriken. År 1858 färdigställdes en stor femvåningsbyggnad i rödtegel, där verksamheten inleddes våren 1859. Redan under sitt fjärde verksamhetsår 1862 var linnefabriken både till antalet arbetare och till sin produktion den näst största fabriksanläggningen i Finland, efter Finlaysons textilfabrik. Arbetarnas antal uppgick då till 755. Den på samma tomt belägna linnefabriken och den mekaniska verkstaden hade redan 1861 fusionerats under namnet Tammerfors Linne- och Jern-Manufaktur Ab, men de fungerade fortfarande som skilda enheter. Målet för aktiebolagsformen var att förbättra tillflödet av kapital, men systemet var då ännu så pass nytt i Finland att Törngren och Wasastjerna själva tvingades lösa in över 95 % av aktiestocken, varför kapitaltillgången inte förbättrades.


 

Törngren hade finansierat flyttningen av klädesfabriken i Jockis till Tammerfors, och då fabriken gick i konkurs 1863, förlorade han de i denna rörelse insatta medlen. Samtidigt försämrades ekonomin i hela riket på grund av missväxt, och Törngren hamnade i ekonomiska svårigheter. När han dessutom 1864 började bygga Sandvikens skeppsvarv i Helsingfors samtidigt som en myntreform genomfördes, tvingades han i brist på likvida medel gå i konkurs 1866, och i detta sammanhang såldes Laukko och Notsjö gårdar på auktion. Sedan konkursen retts ut bosatte sig Törngren i Helsingfors där han bedrev agentur- och förmedlingsverksamhet.


 

Under tiden hade Törngrens hustrus yngre bror Fredrik Idestam grundat ett träsliperi i Tammerfors på den tomt som Törngren en gång reserverat för silkes­fabriken. Då Idestam flyttade sitt sliperi till Nokia, grundade Törngren 1877 ett aktiebolag, som köpte det gamla sliperiets byggnader, iståndsatte dem och började tillverka asfalttakfilt, vilken på grund av de nya brandskyddsbestämmelserna hade god åtgång, bland annat som täckningsmaterial för stadshus och järnvägarnas stationsbyggnader. Fabrikens namn var Tammerfors Asfalt- och Takfiltsfabrik Ab, som senare förkortades till Tako Ab. Törngren utvidgade idogt fabriken men råkade igen i ekonomiska svårigheter. Han avstod från fabriken och levde sina sista år på Haapaniemi gård i Birkala, en egendom som genom giftermål kommit i hans ägo. Där gjorde han uppfinningar bland annat i anslutning till torkningen av säd och fick patent på dem.


 

Under sin mest aktiva tid var Törngren medlem av en av senaten 1856 tillsatt kommitté med uppgift att dra upp riktlinjer för en industriell utveckling av Finland. Han valdes av ridderskapet och adeln som en av ståndets representanter i januariutskottet 1862, och som huvudman för sin ätt deltog han sedan i lantdagen 1863–1864, där han räknades till det liberala partiet. Vid lantdagen ägnade han sig åt frågor om järnvägsbyggen och uppgjorde ett förslag om tillsättande av en högsta domstol, som antogs, men som kunde förverkligas först i det självständiga Finland.


 

Viljo Rasila


 

Adolf Törngren, född 27.4.1824 i Åbo, död 3.3.1895 i Tammerfors. Föräldrar, professorn i kirurgi, sedermera överdirektören för medicinalverket, arkiatern Johan Agapetus Törngren och Eva Agatha­ Helsingberg. Gift 1849 med Sofia Charlotta Idestam.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. L. G. von Bonsdorff, Linne och jern II. Adolf Törngren d.ä. (1956); H. Neovius, Notsjö gård och dess ägare (1915); T. Heikkilä, Adolf Törngren 1812−55 (1934); Y. Raevuori, Laukon omistajia ja vaiheita (1932); V. Rasila, Tampereen historia II (1984).


 

BILDKÄLLA. Törngren, Adolf. Museiverket.