Friedrich Karl av Hessen har gått till hävderna för att han hösten 1918 valdes till kung av Finland. Han tillträdde dock aldrig utan avsade sig tronen inom kort. Friedrich Karl förhöll sig redan från början avvaktande till den krona som erbjöds honom, och ställde som villkor att hela folket skulle stödja hans kandidatur.
Bakgrunden till att den tyske prinsen Friedrich Karl av Hessen 1918 kom att väljas till kung av Finland var det instabila läget i landet, som nyss frigjort sig från Ryssland och förklarat sig självständigt. I den osäkra situation som följde på inbördeskriget rekommenderade det vita Finlands ledning, med P. E. Svinhufvud och J. K. Paasikivi i spetsen och med stöd av den tyske generalen Rüdiger von der Goltz, att man skulle restituera den traditionella monarkin. På grund av den starka tyskorienteringen och hoppet om ett permanent stöd gentemot Ryssland, vände man blickarna mot en lämplig kandidat i Tyskland. Då första världskriget slutade i Tysklands nederlag och planerna på monarki sålunda strandade, har hela företaget reducerats till en episod i republikens historia. ”Kungaäventyret” har uppfattats som en felbedömning och ett svärmeri från de konservativas sida, vilka saknade sinne för tidens realiteter.
Under våren och sommaren 1918 hade fyra huvudsakliga tronkandidater utkristalliserat sig bland finländarna: hertig Adolf Friedrich av Mecklenburg, kejsar Wilhelm II:s son prins Oskar av Preussen, som Svinhufvud ställde främst, prins Friedrich Wilhelm av Preussen samt prins Friedrich Karl av Hessen. Fastän den tyske kejsaren och den högsta krigsledningen i princip stödde tanken att en tysk prins skulle bestiga Finlands tron, beaktade Wilhelm II det tyska utrikesministeriets varningar om de risker planen innebar. Vid sitt möte med Svinhufvud i augusti tillbakavisade kejsaren en kandidatur för någon medlem av huset Hohenzollern.
Av kandidaterna återstod till sist endast Friedrich Karl av Hessen. Familjen tillhörde inte Tysklands suveräna dynastier, men att Friedrich Karl var svåger till kejsaren talade för hans kandidatur. Släkten hade regerat över kurfurstendömet Hessen-Kassel fram till 1866, då området införlivades med Preussen. Fredrik I, som var kung av Sverige 1720–1751, var ursprungligen lantgreve Friedrich av Hessen. Finland och Finlands historia var därför inte obekanta för Friedrich Karl. Kungakandidaturen, om vilken han först hörde av kejsaren och därefter officiellt i slutet av augusti av den finska delegation som leddes av senatorn Onni Talas, kom dock som en fullständig överraskning för honom. Den 9 september gav Friedrich Karl sitt samtycke, men han förutsatte att inte endast Finlands lantdag utan även majoriteten av folket enhälligt stod bakom beslutet.
Friedrich Karl, för vilken ett godtagande av förslaget inte innebar något politiskt ställningstagande, var snarast en moderat konservativ och anhängare av konstitutionell monarki. Fastän finländarna förberedde den nye konungen på hans kommande uppdrag, förhöll han sig skeptisk till tanken trots att han nog intresserade sig för saken. Med tiden fick Friedrich Karl en mycket motsägelsefull bild av den inrikespolitiska situationen i Finland. Det är osäkert om ens hans sammanträffande med Svinhufvud i Reval den 25 september skingrade hans misstankar.
Friedrich Karl valdes officiellt till kung av Finland den 9 oktober 1918 utifrån 1772 års regeringsform, ett beslut vars giltighet lämnar mycket rum för tolkning. Beslutet fattades av den decimerade, s.k. stympade lantdagen, och stödet var därför också mindre än önskat. Till råga på allt hade Tysklands militära kraft redan i detta skede försvagats, och den tyska krigsledningen hade vänt sig till västmakterna för att söka vapenvila. I detta skede var det inte längre någon idé för Tyskland att omfatta prinsens kandidatur, och han uppmanades av Berlin att be finländarna om mera betänketid.
I Finland ledde Tysklands slutliga nederlag samt kejsardömets fall den 9 november 1918 till att Paasikivis tyskorienterade regering, och inom kort även Svinhufvud, avgick. Den nye riksföreståndaren Gustaf Mannerheim godtog de villkor västmakterna ställde för att erkänna Finlands självständighet: en tysk prins och monarki kom inte på fråga. Friedrich Karl meddelade officiellt i ett brev den 14 december 1918 att han avstod från den tron man erbjudit honom. Han beträdde aldrig Finlands jord, inte ens senare som privatperson, utan tillbringade resten av sitt liv på slottet Friedrichshof i Kronberg, vilket hans hustru Margarethe ärvt av sin mor kejsarinnan Victoria.
Hannes Saarinen
Friedrich Karl Ludwig Konstantin av Hessen, född 1.5.1868 i Holstein, död 28.5.1940 i Kassel. Föräldrar markgreven av Hessen-Kassel Friedrich Wilhelm och Anna, dotter till prins Friedrich Karl Alexander av Preussen. Gift 1893 med Margarethe Beatrice Feodora, dotter till kejsar Fredrik III av Tyskland och Victoria, prinsessa av Storbritannien och Irland.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Huldén, Finlands kungaäventyr 1918 (1989); Y. Nurmio, Suomen itsenäistyminen ja Saksa (1957); Y. Nurmio, Suomen ulkopolitiikan suunnanmuutos syksyllä 1918 ja sen vaikutus kuningaskysymyksemme ratkaisuun (1962).
BILDKÄLLA. Friedrich Karl. Uusi Suomis bildarkiv.