Erik Palmén var en internationellt känd finländsk meteorolog som intog en central ställning i utforskningen av luftströmmarna i stratosfären. Han var chef för Havsforskningsinstitutet 1939–1947, varefter han erhöll en personlig extraordinarie professur i meteorologi vid Helsingfors universitet. Han föreläste också i vid utsträckning utomlands.
Friherre Erik Palmén ägnade sitt liv åt meteorologin. Som skolpojke började han uppgöra väderleksprognoser och sparade pengar till en egen barograf. I Helsingfors var det inte möjligt att studera meteorologi, så Palmén studerade i stället astronomi, fysik och matematik vid universitetet. År 1922 anställdes han vid Havsforskningsinstitutet och blev 1939 dess chef. Han disputerade till filosofie doktor 1927 med avhandlingen Über die Bewegung der aussertropischen Zyklonen. År 1947 erhöll Palmén en personlig extraordinarie professur i meteorologi vid Helsingfors universitet, och redan följande år utsågs han till medlem av det nyligen grundade Finlands Akademi.
Palmén var vetenskapsman – en lärd i ordets bästa betydelse. För att vara naturvetare var han i högsta grad humanist. Mest attraherades han av atmosfärens förändringar: ”Om det vore möjligt att exakt förutspå följande dags väder, skulle meteorologin inte intressera mig.” Kärnan i Palméns forskningar gällde den fysikaliska tolkningen av observationer och de slutsatser som kan dras av det insamlade materialet.
Enligt sina kolleger hade han en magisk förmåga att ur ett blygsamt material dra slutsatser som senare kunde bekräftas. En intuitiv förmåga att också se vidare implikationer av till synes detaljerrade frågor lyfte honom till de mest kända teoretikernas skara inom meteorologin. Verkligt framstående teoretiker, såsom Jule Charney vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), diskuterade alltid gärna med Palmén.
Universiteten i Chicago och Bergen stod Palmén nära. Som meteorolog tillhörde han den s.k. ”Chicagoskolan”, och undervisade i Chicago i flera repriser efter andra världskriget – i Bergen undervisade han redan före kriget. Han inbjöds också efter vinterkriget till Chicago, men betraktade det som sin medborgerliga skyldighet att stanna kvar i hemlandet och sköta sitt uppdrag som chef för Havsforskningsinstitutet. Institutets verksamhet var av synnerligen stor betydelse för luftvärnet, som måste vara förberett på fiendens bombanfall. Under krigstiden bedrev han ingen forskning.
Efter kriget återvände Palmén till vetenskapen. Uppskattad som han var, vart han än vände sig i världen, vistades han även på andra orter än i Chicago. Till hans mera minnesvärda prestationer hörde att han i början av 1950-talet lyckades bedöma styrkan i den s.k. meridionala cirkulationen i tropikerna vintertid. Hans forskning om strömningar i stratosfären var också viktig och av central betydelse för upptäckten av jetströmmarna.
Palmén undvek numeriska metoder och datamaskiner. För honom var vetenskapen en intellektuell prestation, människans seger över okunskapen. Det väsentliga var att förstå innebörden i de observerade fenomenen. I detta hänseende var han starkt bunden till den humanistiska traditionen. Han var intresserad av livet i alla dess dimensioner och av människan i sin omgivning. Palmén deltog aldrig i nervpåfrestande tävlingar om tjänster, utan kallades till dem. Han kunde också avböja, vilket skedde då han blev kallad till Chicago våren 1940.
Erik Palmén var gift med Synnöve Maria von Hellens, dotter till den inom medicin och veterinärmedicin inflytelserike Oskar von Hellens. Han bevarade sitt intresse för vädret, liksom för sin mänskliga och fysiska omgivning, till slutet av sitt liv.
Ilkka Seppinen
Erik Herbert Palmén, född 31.8.1898 i Vasa, död 19.3.1985 i Helsingfors. Föräldrar vicehäradshövdingen, friherre Eskil Heribert Palmén och Sally Maria Skog. Gift 1923 med filosofie magistern, friherrinnan Synnöve Maria von Hellens.
PRODUKTION. Über die Bewegung der aussertropischen Zyklonen (1926); Aerologische Untersuchungen der atmosphärischen Störungen (1933); On the Distribution of Temperatures and Wind in the Upper Westerlies (1948); Structure and Development of Tropical Cyclones (1956); ca 160 vetenskapliga publikationer inom geofysik och meteorologi.
BILDKÄLLA. Palmén, Erik. Foto: E. J. Viitasalo. Uusi Suomis bildarkiv.