Thure Svedlins levnadsbana uppvisar stora likheter med den samtida högeraktivisten Bertel Appelbergs. Liksom denne var Svedlin anställd som amanuens vid Helsingfors universitetsbibliotek 1912–1914. Senare blev bägge kuratorer för sina studentnationer och verkställande direktörer för var sitt förlag. Svedlin var dock mer utåtriktad som militär, tidningsman och författare av och redaktör för skildringar från inbördeskriget.
Thure Svedlin tog studenten vid Vasa svenska lyceum 1909 och inledde samma år sina studier vid filosofiska fakultetens historisk-filologiska sektion vid Kejserliga Alexanders universitetet i Helsingfors. Svedlin avlade filosofie kandidat examen 1913 och blev magister följande år, då han även företog en studieresa till Danmark. Svedlin tillhörde som medlem av Vasa nation studentaktivisternas krets och deltog aktivt i jägarrörelsen. Han var bland annat nationens representant i Studenternas centralkommitté, som till en början planerade och organiserade denna verksamhet.
Svedlin reste till Tyskland, där han genomgick Pfadfinder-kursen våren 1915. Därefter deltog han i den underjordiska verksamheten till förmån för jägarrörelsen i Stockholm och Berlin 1915–1917. I Stockholm arbetade han vid värvningskontoret där som medarbetare åt historikern och aktivisten Herman Gummerus. Han var också medlem i Aktiva kommittén och dess arbetsutskott. År 1917 åtevände han till Finland och verkade som organisatör av aktivistverksamheten i hemlandet 1917–1918. Han organiserade bland annat grundandet av krigsskolorna i Vindala och Vörå och bar från februari 1918 ansvaret för den hemliga anskaffningen av vapen till skyddskåren i Helsingfors. Han deltog även aktivt i intagandet av Helsingfors i april 1918 som medlem av staben för vita gardet i huvudstaden.
Efter kriget var Thure Svedlin 1918 stabschef för Nylands militärdistrikt och fick i uppdrag att organisera skyddskårsutbildningen i Finland. Han verkade också som kurator för Vasa nation 1918–1920. Senare utsågs han till nationens hedersmedlem. Därtill etablerade han sig som författare av propagandaskrifter till förmån för den vita sidan. Till hans tidigaste arbeten hör Kamp och äventyr i röda Finland I‒II (1918), samt en samling berättelser på finska (1919) som han redigerade om de vitas hemliga verksamhet i Helsingfors under frihetskriget. Han tillhörde även redaktionen för det s.k. deltagarverket om Finlands frihetskrig, som utkom i åtta band 1921–1928.
Under sin tid som aktivist arbetade Thure Svedlin vid många tidningsredaktioner. Han var redaktör vid Aftonbladet i Stockholm 1915–1916. Han ingick även i eftermiddagstidningen Svenska Tidningens redaktion 1917–1918 och fungerade därefter som tidningsbolagets (Ab Svenska Tidningen) disponent, d.v.s. verkställande direktör, 1919–1921 med Fredrik Valros som huvudredaktör. Svenska Tidningen kan närmast karaktäriseras som ett svensksinnat självständighetsorgan, och tidningen, som 1918–1921 kom ut sex gånger i veckan, riktade sig främst till den svenskspråkiga landsbygden. Tidningsföretaget var mycket ambitiöst; för tidningens behov förvärvade bolaget 1918 Ab Handelstryckeriet. Men tidningen gick med förlust och hösten 1921 var pengarna definitivt slut. Hufvudstadsbladets ägare övertog det konkursmässiga företaget och började utge tidningen under namnet Svenska Tidningen – Dagens Press, vilket från 1922 ändrades till Svenska Pressen.
Thure Svedlin anställdes därefter 1922 av Holger Schildt som medarbetare vid dennes bokförlag, grundat 1913. Svedlin avancerade småningom till andre direktör 1928–1930, innan han slutligen 1931 utnämndes till Holger Schildts efterträdare som verkställande direktör för förlagsbolaget, som strax innan övertagits av ett nytt konsortium under ledning av boktryckaren Eugène Nygrén. Som vd för Holger Schildts förlagsaktiebolag verkade Svedlin sedan ända fram till sitt frånfälle 1959. Efter att förlaget 1929 avyttrat sin läroboksutgivning till Söderström & Co koncentrerade man sig på skön- och facklitteratur. Svedlins intresse för inbördeskriget tog sig uttryck i författandet av ett populärt översiktverk, Frihetskriget i översikt, som utkom i samband med tjugoårsminnet av kriget 1938 och även utgavs av bokförlaget Otava i finsk översättning året därpå. År 1936 utgav han dessutom en historik om Dalsbruks järnverk och brukspatroner.
Under krigsåren arbetade Svedlin som kansliofficer vid krigshistoriska kansliet vid högkvarteret 1939–1940 och 1941–1942. Han tillhörde även den högerextremistiska kretsen kring tidningen Svensk Botten, organ för Aktiva studentförbundet. Denna krets, till vilka hörde bl.a. Torsten G. Aminoff, Bertel Appelberg, Eric Fock, Petter Forsström, P. H. Norrmén, Göran Stenius och Örnulf Tigerstedt, var speciellt aktiv i fortsättningskrigets slutskede 1944. Från 1943 planerade man utgivningen av en dagstidning, som skulle fungera som organ för den svenskspråkiga högern. Det första provnumret av denna tidning, som fick namnet Aftonposten, utsändes den 8 juli 1944. Tidningen utkom sedan regelbundet sex gånger i veckan i drygt tio månaders tid till och med maj 1945, då den ersattes av veckotidningen Appell. Bakom tidningsföretaget stod Svenska Tidnings- och Förlagsaktiebolaget, med bergsråden Carl Gustaf Herlitz och Petter Forsström samt bankdirektör P. H. Norrmén som största aktieägare. Kretsen kring Svensk Botten stod även 1943 bakom motadressen till ”de 33:s fredsadress”. Adressen samlade drygt 6 500 svenskspråkiga personers underskrifter. Under fortsättningskriget blev Thure Svedlin befordrad till major i reserven 1942.
Thure Svedlin var österbottning till själ och hjärta, och de ränderna gick aldrig ur honom trots att han utförde största delen av sin aktiva gärning i södra Finland. Han tillhörde hela sitt liv de s.k. samhällsbärande elementen och var som företrädare för högern inom Svenska folkpartiet medlem av partiets centralstyrelse 1917–1929. Som förlagsman var han även från 1929 under en följd av år medlem av Finlands förlagsförenings styrelse. De österbottniska kultursträvandena stod honom också nära. Till exempel var han våren 1939 en av initiativtagarna till att en byst av skalden Mikael Lybeck skulle uppställas i Nykarleby. Bystprojektet avbröts dock av kriget och kunde aldrig förverkligas. Thure Svedlin hade även i övrigt många järn i elden och han var alltid villig att rycka in och bära ansvar. När hans äldre bror avled 1950 trädde han sålunda till som direktör för byggnadsfirman ”B. Svedlin” i huvudstaden.
Lars-Folke Landgrén
Thure William Svedlin, född 20.2.1891 i Nykarleby, död 30.9.1959 i Helsingfors. Föräldrar disponenten Isak Svedlin och Ida Maria Lundqvist. Gift 1918 med Elin Savander.
PRODUKTION. T. Svedin, K. Antell & E. Grotenfelt, Hugget i ryggen (1917); Kamp och äventyr i röda Finland I‒II. Red. T. Svedlin (1918); E. Grotenfelt, En pennas strid (inledning av T. Svedlin 1918); Valkoisten salainen toiminta Helsingissä punaisena aikana. Red. T. Svedlin (1919); Dalsbruks järnverk och brukspatroner 1686–1936 (1936); Frihetskriget i översikt (1938, på fi. 1939).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Ekberg, Führerns trogna följeslagare. Den finländska nazismen 1932–1944 (1991); Suomen jääkärien elämäkerrasto 1975. Red. O. Paloheimo et al. (1975); Suomen lehdistön historia VII. Hakuteos. Red. P. Tommila (1988); T. Svedlin, Drag ur Vasa nations historia. Studentbladet 21/1933.
BILDKÄLLA. Svedlin, Thure. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.