ERVI, Aarne


(1910–1977)


Arkitekt, professor


Aarne Ervi var en av de centrala gestalterna i planeringen av bostäder, fabriksområden och universitet i Finland efter andra världskriget. Han bidrog till trädgårdsstaden Hagalund genom att rita flera byggnadstekniskt avancerade bostadshus och genom att skapa stadsplanen för Hagalunds centrum jämte dess viktigaste affärs- och kulturbyggnader. Ervi var intresserad av att utnyttja nya byggmaterial och förenade byggnadsteknikens utveckling med en personlig tolkning av modernismen med klassiska förtecken. En av hans grundläggande utgångspunkter var hänsynen till naturen och omgivningen, i motsats till de tidiga modernisternas individualism och ointresse för miljöhelheter.

 

Aarne Ervi var född i Forssa i Tavastland 1910. Han avlade studentexamen 1930 och inledde därefter arkitektstudier vid Tekniska högskolan. Som 25-årig nybliven arkitekt fick han anställning på Alvar Aaltos byrå. Aalto var för tillfället i färd med att rita biblioteket i Viborg, och unge Ervi blev hans assistent. Fotografiet av Ervi, Aalto i sina plusfours och Aino Marsio-Aalto i entréhallen till det nyligen färdigställda biblioteket i Viborg tillhör den finländska arkitekturhistoriens bestående bildframställningar.


 

Andra världskriget förändrade inställningen till arkitekternas uppgifter och arbetsmetoder. Tidigare hade landets arkitekter bidragit till att lösa de sociala och ekonomiska problemen med hjälp av enskilda arbeten, men nu skulle nya bostäder uppföras för ett stort antal människor och även andra grundläggande behov tillgodoses. Ervi anlitades 1943–1944 av Finlands arkitektförbunds återuppbyggnadsbyrå för att standardisera landets byggverksamhet. Ervis generation, som hade utbildats av modernismens pionjärer, hamnade i en ny situation efter kriget när deras uppgift blev att bygga upp den efterkrigstida republiken trots svåra materiella brister.


 

Ett av de mest framträdande monumenten över bostadsbyggandet efter kriget blev trädgårdsstaden Hagalund, som trots flera försök inte fick någon efterföljare i samma omfattning. Att Hagalund uppfördes var till stor del juristen och organisatören Heikki von Hertzens förtjänst; han var verkställande direktör i Väestöliitto, Finska befolkningsförbundet, och Ervi planerade en radhuslänga i Hagalund för honom (ca 1957–1961). Ursprungligen hade planerna för Hagalund, då ännu en del av Hagalunds gård, gjorts av Otto-Iivari Meurman 1946. Planen ändrades dock i riktning mot en tätare bebyggelse och ett större antal flervåningshus än det småhusområde av anglosaxisk typ som Meurman hade tänkt sig. Därför tog fyra unga arkitekter över planeringen av Hagalund: Aarne Ervi, Aulis Blomstedt, Markus Tavio och Viljo Revell. Var och en av dem skapade en del av Hagalunds första östliga förort genom att både utforma en del av stadsplanen och planera de byggnader som skulle uppföras.


 

I Hagalund åstadkom Ervi ett av de kanske mest utpräglade exemplen på efterkrigstida stadsplanering i enlighet med den internationella modernismen. Han vann planeringstävlingen för Hagalunds centrum 1954, och byggandet av detta pågick in på 1960-talet. Ervi gav i sitt vinnande förslag, ”Don Hertzens by”, uttryck för en skulptural monumentalitet av samma slag som förekom i olika europeiska länder då återuppbyggandet av sönderbombade stadscentra planerades.


 

I förortens centrum planerade Ervi 1954 bland annat ett kombinerat affärs- och biografkomplex samt ett tornhus kallat Talltornet. Enligt dåvarande kutym bestod tornhuset av små bostäder för ensamboende; personer utan barn ansågs inte behöva förbindelse med marknivån på samma sätt som barnfamiljer. Talltornet byggdes rekordsnabbt. Grupper som arbetade dygnet runt göt landets på sin tid största hus i elva våningar med glidformsgjutning på nio dygn.


 

Proportionerna och massverkan för byggnaderna i Hagalunds centrum var noggrant beräknade, och man lyckades förena olika kultur- och affärsfunktioner på ett naturligt sätt. Bredvid Centraltornet (1961), en kontorsbyggnad som skulle fungera som centrumets upplysta landmärke, placerade Ervi Hagalunds köpcentrum (1959–1961), uppfört som ett antikt agora. Köpcentrumet representerar en tid då man utgick från att butiker ovanför gatunivån inte kunde vara lönsamma. Ervi, som trodde på lösningar som hade framtiden för sig, föreslog också att innergården delvis skulle täckas med transparenta vågformade plastskivor upphängda i vajrar, men alltför djärva försök gallrades bort i den slutgiltiga versionen.


 

Hagalund hör till det fåtal modernistiska stadscentra som planerades i landet efter kriget. För övrigt hade endast Rovaniemi fått sin stadskärna förstörd till den grad att hela centrum måste förnyas. Uleåborgs centrum var också hårt åtgånget i kriget; där planerade Ervi tillsammans med Otto-Iivari Meurman ett nytt centrum 1948. Större delen av denna plan förverkligades.


 

När Ervi planerade universitetsbyggnader i Helsingfors och Åbo tillämpade han delvis samma principer som i Hagalund och Uleåborg. I Helsingfors förverkligades campusidén endast delvis, i Åbo däremot i större utsträckning. Byggnaden Porthania i Helsingfors ger en sammanfattning av många särdrag i Ervis samlade produktion. Ervi deltog i tävlingen om Helsingfors universitets institutionsbyggnad redan 1949, och i en förnyad tävling föddes slutligen Porthania (1957) som reste sig bakom universitetsbyggnaderna från 1800-talet. För att skapa en öppnare stadsbild och en bättre utsikt över C. L. Engels universitetsbibliotek föreslog Ervi i sin helhetsplan att universitetets farmaceutiska institution skulle rivas, vilket dock inte skedde.


 

Porthania väckte internationellt intresse eftersom prefabricerade konstruktionselement av förspänd betong fördomsfritt hade använts. Ett arkitektoniskt särdrag var glasteglen för väggarna i entréhallen och trappuppgången, vilka tillsammans med de eleganta spiraltrapporna skapar ett av 1950-talets luftigaste och fräschaste utrymmen. En del av möblerna ritades speciellt för byggnaden, och ett nytt material som användes var skivor av plexiglas. För evenemanget Nordisk byggdag 1955 planerade Ervi också ett framtidshus helt i plast. Till följd av sina materialexperiment kallades han bland kollegerna allmänt för Plast-Arska.


 

Aarne Ervis byrå hade en mängd uppdrag speciellt under 1950-talet, och byrån blev en eftertraktad arbets- och fortbildningsplats för både inhemska och utländska unga arkitekter. Att Ervi dock aldrig bildade en egen skola kanske delvis kom sig av att han inte utvecklade ett starkt enhetligt formspråk utan skapade sina lösningar för det uppdrag och den omgivning som för tillfället var under arbete.


 

Ervis kundkrets omfattade många storföretag, och han planerade en stor del av de nya kraftverk som byggdes i landet efter andra världskriget. Av dessa är de mest berömda de stora byggprojekten som planerades för Oulujoki Oy och de omfattande områden för produktionsanläggningar och bostäder som planerades för Imatran Voima Oy. Fotografierna av Ervis heroiska kraftverksarkitektur i ett rimfrostigt vinterlandskap bidrog till att stärka självkänslan i ett land som reste sig efter kriget. Ervi satte sig omsorgsfullt in i olika arkitektuppdrag bland annat genom att resa flitigt och genom att fotografera de senaste exemplen på olika byggnadsstilar. Den omfattande fotosamlingen förvaras i Finlands arkitekturmuseum.


 

Åren 1965–1969 var Ervi chef för Helsingfors stadsplaneringskontor. Han erhöll professors titel 1967 och utnämndes året därpå till teknologie hedersdoktor vid Stuttgarts universitet.


 

Timo Tuomi


 

Aarne Adrian Elias Elers, fr.o.m. 1935 Ervi, född 19.5.1910 i Forssa, död 26.9.1977 i Helsingfors. Föräldrar diplomingenjören Henrik Jalo Vieno Elers och Elisabeth (Liisi) Koskenalho (f. Forssell). Gift med (1) barnträdgårdslärarinnan Naemi Inkeri Hänninen 1935, (2) skådespelerskan Rauni Maria Erika Luoma 1957.


 

VERK. Heinolan Liike Oy, Heinola (1939); Bostads- och affärshuset Drumsövägen 9, Helsingfors (1939); Restaurang Kestikartano, Helsingfors (1946); Pyhäkoski kraftverk i Ule älv jämte bostadshus (1940–1949); Jylhämä kraftverk, Vaala (1950); Villa Ervi, Granö, Helsingfors (1950); Kansallis-Osake-Pankkis semesterby i Otnäs, Esbo (1951); Voimatalo, Helsingfors (1952); Talltornet, Hagalund, Esbo (1954); Hagalunds centrumanläggning (1954); Biografen i Hagalund (1955): Porthania, Helsingfors universitet (1957); Åbo universitet (1956–1959); Centraltornet i Hagalund, Esbo (1961); Hagalunds köpcentrum (1959–1961); Bostadshuset Kvarnvägen 3, Helsingfors (1961); Hagalunds simhall, Esbo (1965); Tölö bibliotek, Helsingfors (1968–1970). Se även: Raportti rakennetusta ympäristöstä. Aarne Ervin arkkitehtuuria. Red. P. Solla (1970).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Borg, Aarne Ervin arkkitehtuuri teollisuusrakentamisessa (1992); U. Itkonen, Keskustorni (1994); Raportti rakennetusta ympäristöstä. Aarne Ervin arkkitehtuuria (1970); Silmin nähden. Taideteoksia Turun Yliopiston arkkitehtuurissa (1997); A. Virrankoski, Tapiola. Suomalaisen puutarhakaupungin idean toteutuminen (2001).


 

BILDKÄLLA. Ervi, Aarne. Uusi Suomis bildarkiv.