MERIKOSKI, Veli


(1905–1982)


Rättslärd, minister, medlem av ­Permanenta skiljedomstolen i Haag


Veli Merikoski var en uppskattad rättsvetenskaplig forskare, universitetslärare och fostrare av juristkåren i Finland på 1900-talet. Genom sin omfattande rättsvetenskapliga produktion, sitt inflytande på samhället och sina internationella uppdrag var han en av landets mest kända jurister.


 

Veli Merikoski föddes i Pyttis. Han gick i skola i Sordavala och avlade studentexamen vid stadens lyceum 1923. Fyra år senare avlade han högre rättsexamen och disputerade redan vid 30 års ålder för juris doktorsgraden. År 1941 utnämndes Merikoski till professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, och han innehade denna tjänst i nästan 30 år, till 1970. Under sin akademiska karriär verkade han också som dekanus för juridiska fakulteten, som medlem av och president i styrelsen för Internationella universitetsförbundet och efter att ha lämnat professuren som kansler för finska handelshögskolan i Åbo 1974–1977. Han var under tjugo år medlem av Riksrätten från 1950 och åren 1966–1982 av Permanenta skiljedomstolen i Haag. Merikoski deltog också aktivt i det offentliga livet och var 1958–1961 ordförande för Finska folkpartiet. Han avslutade sin politiska karriär som utrikesminister i Ahti Karjalainens regering 1962–1963.


 

Förteckningen över Merikoskis skriftställarskap omfattar över 300 titlar. Han skrev sin första publikation Medborgarkunskap för ungdom (1930) tillsammans med sin far, skolrådet Kaarlo Merikoski. Verket gav ett tidigt prov på ett intresse för samhälleliga frågor och för uppfostrarens uppgifter. Merikoskis doktorsavhandling från 1935 är en förvaltningsrättslig undersökning av föreningsfriheten. Denna följdes i rask takt av ett kommentarverk till föreningslagstiftningen samma år samt av monografier om begreppet dispens (1936) och om statsstödssystemet (1938).


 

En särskild och sedermera för hela den rättsvetenskapliga undervisningen sammanlänkande betydelse hade hans läroböcker. Första bandet av läroboken i Finlands offentliga rätt utkom 1944. De utvidgade och på finska och svenska publicerade upplagorna av verket har under årtionden bibringat jurister grunderna i förvaltningsrätt. Hans bok om rättssäkerhetssystemet i förvaltningsrätten Hallinto-oikeuden oikeussuojajärjestelmä I‒II (1959, 1961) har varit ett liknande grundläggande arbete. Merikoski utredde i många specialundersökningar betydelsen av de allmänna rättsprinciperna och främjade därigenom utvecklingen av rättssäkerheten. Viktiga var också hans verk om laglighetsövervakning (1953) och om fri prövning inom förvaltningen (1958). Framställningen i hans vittomspännande skriftställarskap kännetecknas av en helhetsuppfattning om hur förvaltningen och rättskipningen, således hela rättssäkerhetssystemet, fungerar.


 

Som pedagog var Merikoski känd för att bruka klara begrepp och ett klart uttryckssätt. Han skapade en inspirerande atmosfär vid sina seminarier. Han öste gärna ur sin egen livserfarenhet och beaktade det praktiska livets realiteter och den allmänna samhällsutvecklingen.


 

På grund av sin samhälleliga verksamhet blev Merikoski med tiden allt mer intresserad av grundlagsfrågor. Han tjänstgjorde som sekreterare för riksdagens grundlagsutskott och var i årtionden en av de främsta kännarna av Finlands konstitution. Senare inriktade hans produktion sig på författningsrätt. Till regeringsformens 50-årsjubileum utgav han en kritisk undersökning av hur målsättningen i den förverkligats i Muuttumaton, muuttuva valtiosääntömme (1969, Vår oföränderliga, föränderliga statsförfattning). Efter att 1970–1975 ha varit medlem av författningskommittéerna började Merikoski allt aktivare delta i diskussionen om konstitutionen och publicerade ett flertal artiklar i ämnet. Hans arbeten om politiseringen av förvaltningen, tjänstemannarätten, förnyelsen av skolväsendet, rösträtten, partiväldet, behovet av en författningsdomstol, demokratin, presidentmakten och synpunkter på en författningsreform har öppnat perspektiv även för en senare debatt om statsorganens inbördes behörighetsförhållanden och om en reform av grundlagen.


 

Merikoski hade också en central roll inom flera juristorganisationer och som bevakare av rättskulturen. Som medlem av och ordförande för den finska juristföreningen Suomalainen lakimiesyhdistys främjade han juristernas verksamhet och det rättsliga återuppbyggnadsarbetet under de svåra åren efter andra världskriget. På hans initiativ startades ett projekt för en bibliografi över juridisk litteratur i Finland, Bibliographia iuridica fennica, som sedermera givits ut i många band. Merikoski var också med om att grunda juristorganisationen Finlands juristförbund 1944 och att förstärka de nordiska juristbanden genom Nordiska förvaltningsförbundet.


 

Utmärkande för Veli Merikoskis ange­näma och skapande personlighet var att han behärskade helheter. Han bidrog med sådana perspektiv som nödvändigt behövdes i den juridiska debatten. I hans avgöranden framstår rätten inte enbart som en förlängning av statsmakten, utan däri ingår också medborgarsamhällets rätt att delta i och kritisera beslutsfattandet. Därigenom utgör rätten också ett skydd för medborgarna mot makthavarna, en för alla gemensam och konstruktiv faktor i samhället.


 

Pekka Hallberg


 

Veli Kaarlo Lindstedt, från 1906 Merikoski, född 2.1.1905 i Pyttis, död 28.1.1982 i Helsingfors. Föräldrar skolrådet Kaarlo Aukusti Merikoski (tidigare Lindstedt) och Salli Nevalainen. Gift 1940 med Wava Margit Winge.


 

PRODUKTION. Medborgarkunskap för ungdom (1930, 7:e uppl. 1955); Asevelvollisuuslainsäädäntö selityksineen (1933); Hallinto-oikeudellinen tutkimus yhdistymisvapaudesta (1933); Yhdistyslainsäädäntö selityksineen (1935); Erivapauden käsite (1936); Valtionapujärjestelmä hallintovalvonnan kannalta (1938); Suomen julkisoikeuden oppikirja I‒II (1944‒1946; Lärobok i Finlands offentliga rätt I−II, 1950−1952); Luentoja huolto-oikeudesta (1948); Laillisuusvalvonta Suomen oikeusjärjestyksessä (1953); Korkeakoulujen ja yliopistoyhdistysten oikeusasema (1954); Précis du droit public de la Finlande (1954); Kansalaisen ABC-kirja (1955); Suomen julkisoikeus pääpiirteittäin I–II (1956, 1962; Grunddragen av Finlands offentliga rätt I−II, 1962, 1963, 3 uppl. 1982); Vapaa harkinta hallinnossa (1958); Le pouvoir discrétionnaire de l’administration. Bruxelles (1958); Yhdistyslainsäädäntö selityksineen (tills. med P. Kurkela, 1955); Föreläsningar i socialrätt (1963); Hallinto-oikeuden oikeussuojajärjestelmä I−II (1959−1961); Yliopistohallinnon ydinkysymyksiä (1966); Hallinnon politisoituminen (1968); Muuttumaton, muuttuva valtiosääntömme (1969); Julkisen Sanan Neuvosto (1971); Hiipivä henkinen holhous (1973); Valtiosääntötuomioistuimen tarpeellisuus (1973); Kansa ja kansanvalta (1974); Lausuntoja (1975); Presidentinvalta vai parlamentarismi? (1978). Se även Bibliographia iuridica fennica 1809−1948, 1949−1958, 1959−1968, 1969−1975, 1976−1981, 1982−1984 (1951−1985).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Holopainen, Veli Merikoski 2.1.1905−28.1.1982. Lakimies 1982; R. Kuuskoski, Veli Merikoski 60-vuotias 2.1.1965. Lakimies 1965:2.


 

BILDKÄLLA. Merikoski, Veli. Uusi Suomis bildarkiv.