Magnus var den förste biskopen i Finland som också var bördig i Finland. Under hans tid stabiliserades Åbo som centrum för kyrkan i Finland då den nya domkyrkan invigdes för officiellt bruk.
Enligt Finlands biskopskrönika kom Magnus från Märttelä i Rusko. Man känner inte till hans släktbakgrund, och patronymikonet Thumesson, nämnt i Rhyzelius krönika, är heller inte tillförlitligt. Innan Magnus valdes till biskop verkade han som kanik vid Åbo domkapitel. När det den 3 november 1290 stod klart att biskop Johannes skulle bli ny ärkeskop i Uppsala, beslöt Åbo domkapitel att förrätta ett nytt biskopsval den 25 januari 1291. Valet föll på Magnus, men han vigdes inte till biskop av Uppsala ärkebiskop, som brukligt var, för ärkebiskopsämbetet förblev vakant till 1296, och Magnus vigdes till biskop någon gång mellan augusti 1291 och november 1295.
Under Magnus första år som biskop låg Sverige i krig med Novgorod. Från Novgorod företogs ett plundringståg till Tavastland och följden blev att biskop Magnus sänkte tavastlänningarnas kyrkliga skinnskatt från fyra till tre skinn. Året därpå företog svenskarna det så kallade tredje korståget, som riktades mot Karelen. Som ett resultat byggdes Viborgs slott, och västra Karelen kom att lyda under Sverige. Kyrkligt sett förenades området med Åbo stift, som därmed utsträcktes ansenligt österut. Stiftets utvidgning förutsatte rimligen administrativa åtgärder från biskopens sida, men om detta finns inga uppgifter bevarade.
Under somrarna 1297–1299 besökte biskop Magnus den västra riksdelen. Han stod då i kontakt med andra biskopar i Uppsala provins, och tillsammans med dem utfärdade han gemensamma avlatsbrev. Magnus kan också ha deltagit i de underhandlingar som förberedde svenskarnas nya krigståg mot Karelen. År 1297 besökte han nämligen Tyrgils Knutssons gård på Idö.
I slutet av 1200-talet stod Åbo nya domkyrka färdig. I detta skede var den en rektangulär tegelkyrka, uppenbarligen utan valv. Biskop Magnus vigde den till domkyrka den 17 juni jubelåret 1300. Samtidigt flyttade han officiellt biskopssätet och centrum för stiftet från Korois till Åbo.
Magnus hade en stor betydelse för utbredningen av Sankt Henrikskulten. I samband med kyrkoinvigningen tillägnade han den nya domkyrkan Sankta Maria och Sankt Henrik, vilka båda fanns avbildade på biskop Magnus sigill senast 1299. En del av Henriks reliker, förmodligen huvudet och armarna, flyttades från Nousis till Åbo domkyrka den 18 juni 1300. Av allt att döma hade Magnus införskaffat påvens tillstånd att flytta relikerna. Förmodligen var det under biskop Magnus tid som Henrikskulten växte sig så stark att särskilda liturgiska texter avfattades för hans helgonfest. Det finns dock inga uppgifter om biskopen själv hade del i utarbetandet av liturgin.
På Kustö bestyrkte biskop Magnus riktigheten av en brevkopia gällande biskop Thomas jorddonationer. Detta är första gången biskopsgården på Kustö omnämns, men under Magnus tid hade gården ännu inte så stor betydelse. Om biskop Magnus verksamhet under 1300-talet har få uppgifter bevarats. Enligt Ericus Olaus krönika dog Magnus 1308. Men eftersom följande biskop, Ragvald II, uppenbarligen blev vald i maj 1309, kan Magnus även ha dött i början av detta år. Magnus var den första biskop som begravdes i Åbo nya domkyrka.
Ari-Pekka Palola
Magnus, född i Rusko, död 1308.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Diplomatarum Svecanum II. Holmiae (1837); Finlands medeltidsurkunder I (1910); P. Juusten, Suomen piispainkronikka (1988); Registrum ecclesiae Aboensis (1890); A. Rhyzelius, Episcoposcopia Sviogothica. Linköping (1752). E. Anthoni, Det finländska prästerskapets härstamning intill början av 1400-talet. Historisk tidskrift för Finland 1947; J. Gallén, Till historien om St Henriks reliker och hans grav i Nousis. Finskt museum 1972; J. Gallén, När blev Åbo biskopssäte? Historisk tidskrift för Finland 1978; J. Gallén, Studier i Åbo domkyrkas Svartbok. Historisk tidskrift för Finland 1978; C.J. Gardberg, Åbo domkyrkas tjugo byggnadsskeden. Muistomerkki. Kirjoituksia Antero Sinisalolle (1987); C.J. Gardberg, Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1366 (1973); A. Malin, Der Heiligenkalender Finnlands (1925); C.A. Nordman, Pyhimykset taiteessamme ennen vuotta 1400. Novella plantatio. Suomen kirkkohistoriallisen seuran juhlakirja Suomen kirkon juhlavuotena 1955; C.A. Nordman, Medeltida skulptur i Finland (1965); K. Pirinen, Kymmenysverotus Suomessa ennen kirkkoreduktiota (1962); K. Pirinen, Finlands kyrkohistoria 1. Skellefteå (2000); K. Pirinen, Keskiajan ja uskonpuhdistuskauden tuomiokapituli. Turun tuomiokapituli 1276−1976 (1976); I. Taitto, Documenta Gregoriana. Latinalaisen kirkkolaulun lähteitä Suomessa (1992).
BILDKÄLLA. Magnus. Sigill. G.E. Bergroth, Suomen kirkko I (1902).