HONKA, Mats


(1713–1777)


Kyrkobyggare


Kyrkobyggaren Mats Honka var under 1700- talets tredje fjärdedel den ledande allmogebyggmästaren i Österbotten vid sidan av Antti Hakola. I huvudsak enligt egna idéer i samklang med en nedärvd timmermanstradition byggde han under 26 års tid sammanlagt tio träkyrkor och åtta klockstaplar. I samtliga fall var det fråga om korskyrkor, en kyrkotyp som i Österbotten enligt mönster från Stockholm hade introducerats redan 1690.

 

Mats Johansson Honka (även namnformerna Matts Hånga och Matts Lillhånga förekommer) föddes 28 december 1713 i Lillhånga gård i Vittsar by i Karleby socken; hans far, från samma socken, hade kommit till gården för att bli hemmåg. En farbror till Mats Honka var berömd som skeppsbyggare. Det är inte känt under vems ledning Honka blev kyrkobyggare, men 1751 fick han sitt första självständiga uppdrag: att bygga den första kyrkan i Nedervetil, som följande år blev kapell under Gamlakarleby. Kyrkan har senare byggts om, men man vet att Honka timrade en korskyrka med rätvinkliga inre hörn och polygonalt avslutade korsarmar. Korskyrkan var en kyrkotyp som enligt mönster från Stockholm hade introducerats i jakobstad redan 1690, där den i Storkyro bosatte byggmästaren Thomas Mullijn då byggde en träkyrka. Honka blev därmed i Finland den förste av allmogebyggmästarna som i stället för rakt avslutade korsarmar valde avfasade yttre hörn; därmed ökade antalet timrade knutar från tolv till tjugo. På den svenska sidan hade en sådan träkyrka byggts i Övertorneå redan 1734–1736. Typen blev senare mycket populär i Finland, och den öppnade vägen mot en vidareutveckling i form av de tre kyrkor med 24 hörn som på 1770- och 80-talen byggdes av Antti Hakola, Matti Åkerblom och Kaapo Hakola.


 

Mats Honka byggde i fortsättningen sina korskyrkor i huvudsak med polygonalt avslutade korsarmar och med en liten takryttare över åsmitten. Efter Nedervetil följde Oulais 1753, Paavola 1755–1756, Kiminge 1760, Kannus 1761, Haukipudas 1762, Ilmola 1764–1765 och Lappajärvi 1765. Honkas tre sista kyrkor byggdes av någon anledning med rakt avslutade korsarmar (Lochteå 1768, Esse 1770 och Terjärv 1774), dock så att kyrkan i Lochteå hade låga rätvinkliga utbyggnader i de inre korshörnen. Om dessa Honkas sista kyrkor har Lars Pettersson skrivit att de var påfallande strama och välproportionerade och representerade ”en nästan till ytterlighet förenklad version av de karolinska korskyrkorna i Stockholm”.


 

Mats Honka biträddes tidvis av sin äldre bror Johan Honka (1708–1795), som efter föräldrarna brukade hemgården i Karleby. Geografiskt sträckte sig Honkas arbetsfält från Muhos i norr till Lappfjärd i söder och Kajana i öster. Han var i regel mycket snabb och regelbunden i sitt arbete. På insidan av klockstapeln i Närpes finns texten ”Är bygd 1757 på 36 dagar af M.H., från G.C.”.


 

De åtta klockstaplar som Mats Honka byggde representerade den österbottniska typ som redan 1674–1675 hade introducerats i landskapet enligt ritningar av den från Frankrike till Stockholm inflyttade arkitekten Jean de la Vallée. Staplarna byggdes i tre våningar, där bottenvåningen, ofta med en genomgångsport, hade formen av en kub. Övergången till den följande våningen, som hyste klockorna, skedde via ett karnissvängt tak, och därmed krympte klockvåningen till en betydligt mindre kub. Ovanpå denna fanns ytterligare ett karnissvängt takfall, som överst bar upp en liten tornspira. Formerna påminde i mycket om de tornspiror som de la Vallée och andra samtida arkitekter byggde på de svenska slotten under 1600-talet. De äldsta exemplen på att de folkliga byggmästarna anammade denna typ fanns i Ilmola 1693 och i Kronoby ca 1694.


 

Under 1760- och 70-talen var Mats Honka i Österbotten den främste förvaltaren av detta arv från 1600-talets franskinspirerade renässansarkitektur. Han byggde staplar i Närpes 1757, Kajana 1759, Muhos 1762, Ilmola 1764, Nedervetil 1766, Lappfjärd 1771, Storkyro 1773 och Pedersöre 1777. Under arbetet på den sistnämnda stapeln avled han den 18 maj 1777, varefter ansvaret övertogs av hans närmaste medhjälpare, Thomas Rijf. Uppgiften är intressant, för den kan ge ett svar på frågan var Thomas Rijfs son Jacob, följande generations ledande byggmästare i Österbotten, hade lärt sig yrket. I Jacob Rijfs kyrkor finns många detaljer som återgår på förebilder i Mats Honkas kyrkor. Man vet dock inte var Jacob Rijf var verksam innan han som 30-åring 1783 reste för studier till Stockholm.


 

Carl Jacob Gardberg


 

Mats Johansson Honka, i källorna även Matts Honga, Hånga, Lillhånga, född 28.12.1713 i Gamlakarleby landskommun, död 18.5.1777 i Pedersöre. Föräldrar bonden Johan Christoffersson Lillhånga och hans första hustru Lisa Jacobsdotter. Gift 1754 med Magdalena (Malin) Andersdotter Riippa.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Klemetti, Suomalaisia kirkonrakentajia 1600- ja 1700-luvuilla (1927); L. Pettersson, Suomalainen puukirkko, Finnish wooden church (1989).