MATHESIUS, Johan


(1709–1765)


Landssekreterare, translator


Johan Mathesius var den första finska translatorn vid Kanslikollegium 1734–1741. Han var anhängare av mösspartiet och fängslades 1741 i egenskap av politisk konspiratör, fastän han i de påstådda landsförräderiförberedelserna utan tvivel var en bifigur. Efter att ha genomlidit en svår fångenskap och plågsamma förhör befriades Mathesius efter hattarnas misslyckade krig 1743. Han benådades slutligen 1752, varefter han blev landssekreterare i Österbotten. Han spelade en central roll i de österbottniska städernas kamp för stapelfrihet, vilken förverkligades 1765.

 

Johan Mathesius, son till kyrkoherden i Pyhäjoki, gick under stora ofreden i skola i Hudiksvall, studerade i Uppsala och i Åbo, och fick sin första tjänst som extraordinarie amanuens vid Kungliga biblioteket 1731–1734. Vid riksdagen 1734 föreslog de nordösterbottniska bonderepresentanterna, som inte kunde svenska, att Mathesius skulle bli deras tolk. Detta ledde snart till att det vid Kanslikollegium inrättades en tjänst som translator i finska, närmast avsedd för översättande av förordningarna. Mathesius utnämndes till finsk translator den 15 oktober 1734 och inledde genast arbetet med att översätta ett flertal officiella texter till finska. Det saknas uppgifter om huruvida Mathesius själv i någon utsträckning låg bakom inrättandet av den nya tjänsten.


 

Translatorn var inte nöjd med sin ställning. Han undersökte de finska översättarnas tidigare historia och kom fram till att det under hela 1600-talet hade funnits en s.k. referendarius som kunde finska och som hade tagit emot de klagomål som kom från Finland. I jämförelse med denna föregångare förföll Mathesius egen ställning som translator osäker och hans avlöning som dålig. Av dessa orsaker lämnade Mathesius på våren 1738 in en skrivelse till Kanslikollegium, i vilken han bad om att de finska översättarna skulle erhålla samma förmåner som de andra translatorerna åtnjöt. Det finska språket var ”Hans Kungliga Majestäts trogna undersåtars språk”. Mathesius lovade ytterligare att inom kort för kollegiet visa fram den gällande regeringsformen, riksdagsordningen samt riksdagsbesluten, med början från 1719, som han sade sig då redan ha översatt till finska.


 

Hur långt han i själva verket kommit i sitt översättningsarbete är dock inte klart. Under 1746–1747 års riksdag klagade nämligen några finländska medlemmar av bondeståndet på att de nämnda handlingarna ännu inte översatts till finska, ”vilket leder till att Ers Kungliga Majestäts trogna undersåtar i Finland famlar i mörker utan att veta hur de borde förhålla sig”. Kanslikollegium beslöt då att grundlagarna snabbt måste översättas till finska, vilket också utfördes, men av den dåvarande ställföreträdande translatorn, hovrättsaskultanten Samuel Salin.


 

Johan Mathesius var en häftig motståndare till hattarnas parti och god vän med mösspartiets viktiga språkrör Johan Arckenholtz. Båda var födda i Finland och mycket kritiska till hattarnas krigsförberedelser 1741. Sekreta utskottets sekreterare Johan Gyllenstierna, även han anhängare av mösspartiet, hade konspirerat mot kriget tillsammans med Rysslands sändebud Bestucheff, och både Mathesius och Arckenholtz kom att bli inblandade i konspirationen. Mathesius fängslades, men erkände sig inte skyldig, trots att han i två dagar utsattes för tortyr. Han dömdes till en månads fängelse på vatten och bröd, men straffet förlängdes senare på obestämd tid, så länge ”nu varande konjunkturer påstode”.


 

När hattarnas krig avslutades med freden i Åbo 1743 släpptes Mathesius fri, men förlorade sin tjänst och tilläts inte heller söka en ny. Först 1752 godkändes han igen som kronans tjänare, och 1754 fick han det viktiga uppdraget som landssekreterare i Österbottens län. När Mathesius 1763 blev vice landshövding tog han ett viktigt initiativ genom att tillsammans med ständernas fullmäktige inbjuda representanter för prästerskap, allmoge och militär i Österbotten till en diskussion om stapelfriheten. Denna s.k. lantdag i Gamlakarleby avslutades den 25 juni 1763 med att man föreslog att Uleåborg, Vasa och Gamlakarleby skulle bli stapelstäder, vilket också förverkligades på riksdagen 1765.


 

Efter detta företog Mathesius en resa till England, och avled i oktober 1765 i ett slaganfall, när han befann sig på floden Themsen på hemresa från London. Han sägs ha tagit en brännvinssup för att förfriska sig, men snart föll han ner ”död som en mus (maustodt)”.


 

Kari Tarkiainen


 

Johan Mathesius, född 6.7.1709 i Pyhäjoki, död 13.9. 1765 på Themsen, London. Föräldrar kyrkoherden i Pyhäjoki, prosten Nils Mathesius och Anna Portinus. Gift 1751 med Rebecca Berg.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E.W. Juva, Suomen kielen translaattoreita Ruotsin vallan viimeisena vuosisatana. Historiallinen aikakauskirja 1946; Riksdag, kaffehus och predikstol. Frihetstidens politiska kultur 1766−1772 (2003).