HERTZBERG, Rafael


(1845–1896)


Publicist, affärsman


Att placera in Rafael Hertzberg under ett eller två epitet är nära nog omöjligt. Hans båge omspände ett utomordentligt brett register. Han var skald, författare, tidningsman, vetenskapsman, affärsman och uppfinnare.

 

Rafael Hertzberg blev student 1865, varefter han inledde sina studier vid Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors. Han avlade sin filosofie kandidat­examen 1872 och blev magister året därpå. Filosofie licentiatexamen avlade Hertzberg 1889, efter att ha speciminerat med avhandlingen Vidskepelsen i Finland på 1600-talet. Under sin studietid tillhörde han den odelade Västfinska avdelningen, och medarbetade flitigt i dess litterära album Lännetär.


 

Rafael Hertzberg medarbetade sporadiskt i det liberala Helsingfors Dagblad redan i slutet av 1860-talet. Från 1875 hörde han till tidningens redaktion, som litteratur-, teater- och konstkritiker, efter Emil Nervander; en syssla som han skötte ända till 1888. Efter det att Helsingfors Dagblad definitivt lagts ned skrev Hertzberg krönikor och artiklar för Hufvudstadsbladet, och erbjöds redan 1890 av chefredaktören A. R. Frenckell fast medarbetarskap, i främsta rummet som litteraturkritiker. Men Hertzberg var även intresserad av aktuella samhällsfrågor, bland annat var han den förste som offentligt förespråkade kvinnlig rösträtt i Finland. Till sitt politiska hemvist var Hertzberg närmast så kallad dagbladsliberal. Han deltog även i det första allmänna publicistmötet i Helsingfors 1876, då han bland annat stod värd för en populär gemensam frukost i Kajsaniemi. Hertzberg tillhörde även den publicistklubb som mötesdeltagarna, bland andra Zachris Topelius, Elias Lönnrot, Emil von Qvanten och G. Z. Forsman, beslöt bilda vid samma möte.


 

Rafael Hertzberg, som allmänt kallades ”Skalden”, var en föregångare inom den moderna litteratur- och kulturkritiken. Som ordförande för ”Skriftställarlogen”, d.v.s. författarföreningen, påtalade han 1893 bristerna i den samtida litteratur­kritiken. Han ansåg att böckerna refererades alltför vidlyftigt på analysens bekostnad, och han ifrågasatte bruket att anmäla och bedöma litteratur anonymt.


 

Hertzbergs eget lyriska och kulturella författarskap bestod av s.k. idylliska diktsamlingar, t.ex. Smärre skizzer och Barndomshemmet, samt av kulturhistoriska arbeten, däribland Kulturbilder ur Finlands historia 1–2 och Finska konstnärer. Texten till den populära sången Julpolska (”Nu ha vi ljus här i vårt hus …”) är även den av Hertzberg.


 

Ett annat fält där Hertzberg gjorde sig bemärkt var översättning, särskilt av Kanteletar och annan finsk folkdiktning, bland annat i samlingarna Från Saimens och Päijännes stränder och Finska toner. År 1874 gav han ut en fri tolkning av fragment ur eposet Kalevala och 1880 en översättning av ett urval finska folksagor.


 

I början av 1890-talet slog Rafael Hertzberg dessutom in på affärsmannabanan i Helsingfors, i det att han blev agent för utländska livförsäkringsbolag vars produkter han sålde till den finländska allmänheten. Hans kreativitet och stora intellektuella spännvidd kom även till synes däri att han var en framgångsrik uppfinnare på det tekniska området. Han konstruerade bland annat en skrivmaskin för blinda, en myntväxlingsapparat (”Likvidator”) samt en cigarettmaskin (”Fulmen”).


 

Rafael Hertzberg avled 1896 endast 51 år gammal. Hans vänner inom bl.a. Finska konstnärsgillet tillsatte snart en kommitté för insamling av medel till en minnessten på skaldens grav. År 1899 kunde en minnesvård i form av en tre meter hög bautasten resas på hans grav på gamla begravningsplatsen i Helsingfors, varvid bl.a. arkitekten Jac. Ahrenberg och professor M. G. Schybergson höll tal till den avlidnes minne.


 

Lars-Folke Landgrén


 

Rafael Hertzberg, pseudonymer: En tidningsman, Lucianus, Onkel Tommi, Qvasimodo, R. H., ­Sphinx, tz, född 18.9.1845 i Åbo, död 5.12.1896 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden, teologiedoktorn Fredrik Hertzberg och Johanna Mathilda Hummelin. Gift 1883 med Anna Adolfina Forsström.


 

PRODUKTION. Finska konstnärer (1882); Kulturbilder ur Finlands historia I–II (1885, 1888); Helsingfors för trehundra år sedan och i våra dagar (1888); Vidskepelsen i Finland på 1600-talet (1889); Smärre skizzer (1879); Dikter (1880); Nya Dikter (1884); Barndomshemmet (1892). Översättningar: Från Saimens och Päijännes stränder (1870); Finska toner (1871); Finska folksagor (1880); Kalevala (1884, förkortad utgåva).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Ginström, Hufvudstadsbladet under 50 år 1864−1914 (1964); A. Hammarström, Gyckelmakare och allvarsmän (1919); G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press under tvåhundra år (1981).


 

BILDKÄLLA. Hertzberg, Rafael. Foto: Ateljé Charles Riis & Comp. I privat ägo.