WICHMANN, Viktor Karl Emil


(1856–1938)


Pedagog, författare, lantdagsman


Viktor Karl Emil eller V. K. E. Wichmann var lärare till yrket men blev känd framför allt som svensksinnad politiker och författare. Som publicist blev han allmänt bekant under pseudonymen ”Gånge Rolf”. Verksam på många områden skrev han dikter, historiker och framför allt läroböcker.

 

V.  K. E. Wichmann föddes i Lumijoki som son till kyrkoherden i Brahestad. Han gick i skola i Gamlakarleby och i Uleåborg och blev student från gymnasiet i sistnämnda stad 1877. Samma år styrde han kosan till huvudstaden, där han skrevs in som studerande vid universitetet. Under sina studieår 1877–1882 hann Wichmann med litet av varje. Han bedrev sina studier med framgång och blev filosofie kandidat och magister 1882. Som medlem av Österbottniska avdelningen involverades han i den gryende språkstriden och var en av de få svensksinnade inom avdelningen som annars behärskades av Yrjö Koskinens anhängare. Under den uppblossande språkstriden på 1870- och 1880-talet var Wichmann vid sidan av Freudenthal den samlande gestalten för den akademiska svekomanin. Wichmann var den borne ledaren, orädd, vältalig och medryckande. På hans initiativ bildades våren 1881 den fria studentsammanslutningen U.V. (Uleåborgare, Vasaiter), där kampen för svenska språkets likställdhet med finskan inom Österbottniska avdelningen sedan fördes.


 

Wichmann hann under sin studietid även debutera som skald. Under pseudonymen Gånge Rolf gav han 1880 ut diktsamlingen På fria banor, vilken följdes av Dikt och drapa år 1881. Dessa diktsamlingar var avsedda som en väckelsemaning till den svenska akademiska ungdomen, och Wichmanns vikingadiktning var präglad av götisk anda och en dyrkan av det germanska arvet. I Österbottniska avdelningens trots namnet svenskspråkiga tidning Sampsa Pellervoinen publicerades även flera av Gånge Rolfs kampdikter. Wichmann var även verksam inom den litterära studentföreningen Verdandi. I dess album gav Wichmann år 1883 uttryck åt kritiken mot Topelius fennofila lojalistiska historiesyn i form av en polemisk dikt. På ett möte i Verdandi väcktes för första gången tanken på att bilda ett svenskt litteratursällskap i Finland, en tanke som blev verklighet några år senare, 1885.


 

Under studieåren i början av 1880-talet vikarierade Wichmann även på den bana som senare skulle bli hans egen, nämligen som lärare vid bl.a. Viborgs svenska lyceum, vid realskolan i samma stad, vid reallyceet i Kuopio, vid Tavaststjernska flickskolan i Helsingfors samt vid kadettkåren i Fredrikshamn. I slutet av 1882 förordnades Wichmann som nyss utexaminerad magister till lektor i historia, geografi och pedagogik vid folkskollärarseminariet i Nykarleby, och därmed tog hans drygt trettioåriga gärning i nämnda stad sin början.


 

Wichmann var lektor vid folkskollärarseminariet 1883–1916. Åren 1905–1912 var han därtill seminariets prodirektor och 1912–1916 dess direktor. Han undervisade även vid lägre hantverksskolan i Nykarleby och i stadens svenska fruntimmersskola. År 1902 var han dessutom med om att grunda en privat skola för gossar i Nykarleby. Wichmann företog flera studieresor med statsstipendium, bl.a. år 1886 till Mellaneuropa, varvid han besökte Tyskland, Schweiz och Österrike, och 1909 till Italien och Österrike, där han bl.a. besökte passionsspelen i Oberammergau.


 

Efter ankomsten till Nykarleby var Wichmann under en kort period 1883 även ansvarig redaktör för den ultrasvekomanska tidningen Norra Posten, som till en början utgavs av lektor Max Strömberg. Under signaturen Gånge Rolf utformade Wichmann tidningens språkpolitiska linje. Den var folkvänligare och bättre anpassad till landskapet Österbotten än de mer aristokratiska nyländska svensksinnade organen, såsom Östra Nyland i Lovisa. Senare medarbetade Gånge Rolf i flera andra svenskspråkiga tidningar, bl.a. i Vasabladet, Åland, Österbotten och Wasa Posten. Han invaldes 1885 i stadsfullmäktige i Nykarleby, där han sedan satt i en följd av år och verkade som bl.a. vice ordförande och sekreterare.


 

V. K. E. Wichmann blev, som företrädare för de svenskspråkiga konstitutionella kretsarna i landet, landsförvisad under ofärdsåren. Han tvingades ta tjänstledigt och lämna landet i september 1903 och vistades i Sverige ända till sommaren 1905. I Stockholm verkade han som lektor i historia och geografi vid Palmgrenska skolan, i bl.a. pedagogik och filosofi vid Åhlinska flickskolan och i kristendom vid Stockholms elementarläroverk. Efter sin återkomst till hemlandet deltog Wichmann aktivt även i rikspolitiken. Han blev invald i lantdagen 1908–1909 som Svenska folkpartiets kandidat från Vasa läns norra valkrets. Senare var han också folktingsman 1918–1919.


 

År 1916 avgick Wichmann med pension från sin post som direktor för seminariet i Nykarleby. Han nöjde sig emellertid inte med att vila på lagrarna, utan verkade 1916–1919 som lärare vid Åggelby svenska samskola i Helsinge. Därefter var han t.f. arkivarie vid sjöfartsstyrelsen 1919–1923 och t.f. äldre lektor vid Ålands lyceum 1927–1929. Wichmann var en uppskattad och flitigt anlitad föredragshållare, fr.o.m. 1919 föreläste han bl.a. i krigshistoria vid landets svenskspråkiga truppförband. Vid 73 års ålder företog han 1929 tillsammans med dottern Gerda en rundresa i Förenta Staterna, som inbjuden föredragshållare av därvarande finlandssvenska kretsar. Han skrev också en bok om sina intryck av finlandssvenskarna i USA. År 1930 anställdes Wichmann som biträdande propagandatalare vid Nylands södra skyddskårsdistrikt.


 

Gånge Rolf fortsatte sin svensksinnade diktning och gav ut flera nya diktsamlingar med samlingen Svenskhetsdikter år 1919 som den sista. Men V. K. E. Wichmanns skriftställarskap omfattade inte bara poesi. Han författade på 1920-talet flera lokalhi­storiker, bl.a. Nykarleby stads och Tenala församlings historia. Han skrev också flera regementshistoriker, bl.a. om Nylands och Vasa regementen. Särskilt utmärkte sig Wichmann som läroboksförfattare. Vintern 1899–1900 skrev han läroboken Allmän historia. Läro- och läsebok för folkskolor, som utkom i sammanlagt sex upplagor på G. W. Edlunds förlag. Senare författade han bl.a. Folkskolans geografi och kartbok (1903), Pedagogisk läsebok för skola och hem (1904) samt läro- och läseböckerna Gamla tidens historia (1905), Medeltidens historia (1906) och Finlands historia för folkskolan (1908).


 

Wichmanns rastlösa sinne medförde att hans intressen riktade sig åt många håll, bl.a. den frivilliga brandkårsrörelsen. Sparbanksrörelsen låg även hans hjärta nära, och han var bl.a. medlem av Nykarleby sparbanks styrelse och ordförande för dess principaler. Han var också idrottsintresserad, och i sin ungdom hade han både egen segelbåt och ridhäst. Under sin livstid kallades Wichmann till hedersledamot av många olika sällskap och samfund, bl.a. Vasa nation, Arbetets vänner i Helsingfors, Runebergs orden (USA) och Stockholms lärarförening.


 

Lars-Folke Landgrén


 

Viktor Karl Emil (V. K. E.) Wichmann, pseudonymen Gånge Rolf, född 24.8.1856 i Brahestad, död 21.1.1938 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden Viktor Vilhelm Wichmann och Emilie Augusta Ophelia Bergstedt. Gift med (1) Katarina (Karin) Julin, (2) Alfhild Maria Brunell 1921.


 

PRODUKTION. På fria banor. Dikter af Gånge Rolf (1880); Dikt och drapa af Gånge Rolf (1882); Bilder och ballader. Nya dikter (1886); Hvad den gamle skolmästaren berättade (1889); Klubbekriget. En diktcykel af Gånge Rolf (1893); Tattarprinsen. En romantiserad berättelse från Gustaf den tredjes krig i Finland (1895); Allmän historia. Läro- och läsebok för folkskolor (1900); Folkskolans geografi- och kartbok (1903); Gamla tidens historia (1905); Medeltidens historia (1906); Finlands historia jämte kort sammandrag af Finlands statskunskap (1908); Maning och minne. Dikter af Gånge Rolf (1910); Frivilliga brandkåren i Borgå 1867–1917 (1918); Rase-borgs ros. Historiskt-romantiska tavlor med sång och dans i två akter (1919); Svenskhets-sånger av Gånge Rolf (1919); Sångbok för soldater och skyddskårister (1919); Nykarleby stad 1620–1920 (1920); Några anteckningar till Nylands regementes historia (1926); Anteckningar ur Kongliga Vasa regementes historia tillägnade Gardesbataljonen (1928); Historik över Tenala socken (1928); Resa bland finlandssvenskarna i Amerika (1929); Svenskt studentliv i Finland för 50 år sedan (1932); Hågkomster från min Nykarlebytid 1883–1916 (1933). Se även Finlands författare 1809–1916 (1993).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Gummerus, Studentföreningen U. V:s historia (1933); A. Hultin, Studier bland inhemska lyriker. Topelius, v. Qvanten, Malmström, Hertzberg, Gånge Rolf (1881); M. Juva, Valtiokirkosta kansankirkoksi. Suomen kirkon vastaus kahdeksankymmentäluvun haasteeseen. Finska Kyrkohistoriska Samfundets Årsskrift 61 (1960); L.-F. Landgrén, Kieli ja aate – politisoituva sanomalehdistö 1860–1889. Suomen lehdistön hi­storia I (1988); A. Lille, Den svenska nationalitetens i Finland samlingsrörelse (1921); K. V. Åkerblom, V. K. E. Wichmanns – Gånge Rolfs lektorsår i Nykarleby. Skolhistoriskt arkiv 1/1952. C. Zilliacus, Vikingaskalden Gånge Rolf. Finlands svenska litteraturhistoria II (2000).


 

BILDKÄLLA. Wichmann, Viktor Karl Emil. Foto: Ateljé Karls Atelier. Museiverket.