Birgitta Knutsdotter Kurck är känd som Nådendals birgittinklosters sista abbedissa. Kort efter hennes död omvandlades klostret till luthersk församlingskyrka.
Föräldrarnas äktenskap ingicks före 1489, och Birgitta Knutsdotter föddes antagligen senast omkring år 1500. Hon inträdde troligen i Nådendalsklostret medan hennes morbror Arvid Kurck, Finlands siste katolske biskop, ännu levde, alltså före 1522.
Som klostersyster fick Birgitta Kurck genomleva hela klostrets nedgångs- och förfallsperiod. Större delen av klostrets jordegendom återkrävdes av donatorernas släktingar eller indrogs till kronan. Många av klosterbröderna och en del av systrarna lämnade klostret, och nya intogs inte. Till dem som övergav klostret hörde också abbedissan Valborg Joakimsdotter Fleming, nämnd som sådan 1526–1531. Hon efterträddes av Valborg Torkilsdotter, nämnd 1536–1549 och troligen avliden i början av år 1554.
Under hennes efterträdare, Birgitta Pedersdotter, syster till domprosten Hans Petri, visiterades klostret hösten 1554 av den nyvigde biskopen Mikael Agricola. Klostrets bröder och systrar, bland dem Birgitta Knutsdotter, avgav då enligt biskopens rapport löften att bli ”evangeliska personer”, att inte offentligt i kyrkan läsa Birgittas revelationer, att avstå från ”helgonens åkallan och andra dylika vidskepelser” osv. Före biskopsvisitationen hade en stor del av klostrets kyrksilver beslagtagits för kronans räkning, och två år senare indrogs större delen av de gårdar som ännu var i klostrets ägo. I stället beviljades det återstående klosterfolket ett årligt underhåll.
År 1565 tycks abbedissan Birgitta Pedersdotter ha dött eller avgått och efterträtts av en Anna Nilsdotter, nämnd 1565–1568. Detta senare år framträder Birgitta Knutsdotter som abbedissa, hon måste då redan ha varit rätt till åren kommen.
Kort efter kung Erik XIV:s avsättning skrev Birgitta Knutsdotter ett brev till den nyvalde kung Johan, där hon anhöll om fortsatt skydd och underhåll för klosterfolket och bifogade en förteckning över det underhåll som tidigare hade beviljats, bl.a. under Johans tid som hertig i Finland. Av abbedissans brev framgår att klosterfolket då hade reducerats till en liten grupp systrar jämte tjänstefolk samt några åldringar i klostrets vård. Av de sex munkar som hade funnits återstod en enda prästbroder, som tjänstgjorde som systrarnas ”predikant”.
Kung Johans välvilliga svar på abbedissans brev finns bevarat. Han och hans katolska drottning Katarina hyste planer på att återuppliva klostren, planer som också återspeglas i en brevväxling mellan drottningen och klostret i Nådendal 1575. I ett brev från kungen, daterat den 8 augusti 1576, utlovas en reparation av klosterbyggnaderna, men samtidigt avkortades klostrets underhåll, eftersom kungen hade hört att endast fyra systrar var kvar i livet. Redan följande år på sommaren avled också abbedissan Birgitta Knutsdotter, och klostret fick kort därefter den definitiva dödsstöten, då klosterkyrkan togs i bruk som luthersk församlingskyrka.
En av de återstående tre systrarna kallas i någon anteckning abbedissa, men Birgitta Knutsdotter Kurck brukar vanligen räknas som Nådendalsklostrets sista abbedissa. Hennes grav och gravinskrift fanns ännu på 1740-talet bevarad i ett hörn av kyrkan.
Birgit Klockars
Birgitta Knutsdotter Kurck, i källorna även Kurki, född ca 1500, död 29.6.1577. Föräldrar lagmannen i Satakunda och Österbotten, riksrådet Knut Eriksson Kurck och Elin Klausdotter Kurck.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. S.G. Elmgren, Nådendals klosterruiner (1863); B. Klockars, I Nådens dal. Klosterfolk och andra c. 1440−1590 (1979); K.G. Leinberg, De finska klostrens historia (1890); A. Maliniemi, Birgittalaisuudesta sekä katkelmia Naantalin luostarin historiasta. Muistojulkaisu Naantalin 500-vuotisjuhlaan (1943); S. Suvanto, Naantalin historia I. Keskiaika ja 1500-luku (1976).