Magnus Jacob Alopaeus var först gymnasielektor i Borgå och därefter domprost och biskop i Borgå stift. Han verkade för en harmonisering av de kyrkliga förhållandena i Gamla Finland och det övriga Finland. Alopaeus förfäktade ivrigt, men utan framgång, tanken på att grunda ett universitet för östra Finland i Borgå.
Magnus Jacob Alopaeus hörde till en stor prästsläkt som verkade på bägge sidor om gränsen mellan Finland och Ryssland. I Åbo anammade han ett polyhistoriskt bildningsideal och vann genom sina studier och sitt äktenskap inträde i Henrik Gabriel Porthans vänkrets. Han var i många år lektor i matematik och teologi vid Borgå gymnasium och blev 1794 domprost i Borgå. Det var i denna egenskap som han, emedan biskopen var sjuk, framträdde som ledare för stiftets prästerskap på lantdagen i Borgå 1809 och höll en uppmärksammad lantdagspredikan. Som Alexander I:s förtrogne utnämndes han samma år till biskop för det östliga stiftet i landet. När biskopens två äldsta söner, Pehr Johan och Magnus, bägge var domprostar efter varandra, innehade släkten Alopaeus en enastående ställning i ledningen för Borgå stift.
Anslutningen av kyrkan i Gamla Finland till Borgå stift 1812 utlöste en kulturstrid mellan det kyrkliga livet i Viborg som fördes på tyska och var färgat av neologi, som försökte förena tron med förnuftet, och den svenska och ortodoxt-lutherska gudstjänstkulturen i Borgå. Den svenska traditionalism som Alopaeus företrädde utgick med segern, men denna utsträckte sig inte till skolväsendet. Pedagogiken var ett livslångt intresse för Magnus Jacob Alopaeus och hans förslag om ett universitet i Borgå pekade fram mot 1960-talet, då ett universitetsväsende faktiskt inrättades för östra Finland.
Magnus Jacob Alopaeus föddes i Leppävirta i norra Savolax 1743 strax efter lilla ofreden. Hans far var präst och född i Viborg, men hade flyttat över till den svenska sidan av gränsen. Alopaeus gick i trivialskolan i Rantasalmi och i Borgå gymnasium och tog 1761 studenten i Åbo. Han läste i Åbo matematik och fysik för professor Martin Johan Wallenius. Magisterdissertationen från 1766 behandlade astronomi. Vid promotionen samma år var Alopaeus på förslag som primus, men han förlorade denna hedersplats genom lottdragning. Han framlade den senare delen av sin undersökning 1769, varefter han utnämndes till docent i matematik.
Alopaeus lärde i Åbo känna hovrätts-rådet Pehr Jusléns familj och blev förtjust i dottern Ulrika, som var kusin till Henrik Gabriel Porthan. Vänskapen med Porthan kom att dominera Alopaeus liv: han anslöt sig till Aurorasällskapet som dess fjärde stiftande medlem och började ägna sig åt fosterlandets historia. Han började med att samla minnen som gällde prästerna i hans egen släkt. År 1770 blev han lektor i matematik vid Borgå gymnasium och två år senare gifte han sig med Ulrika Juslén. Han började utveckla lyceet till en högklassig läroinrättning som påminde om ett universitet. År 1774 sökte han matheseosprofessuren (professuren i matematik) i Åbo, men fick den inte.
Alopaeus övergick 1785 från tjänsten som lektor i matematik till tjänsten som lektor i teologi vid gymnasiet. Han skötte driftigt de angelägenheter som rörde hans pastorat Lappträsk och dess församling Artsjö, men också inom domkapitlet visade han sig kunnig i kyrkolagfarenhet och ekonomi. Biskoparna Gabriel Fortelius, Paul Krogius och Zacharias Cygnaeus var i mångt och mycket beroende av honom. Alopaeus respekterade de två förstnämnda, men relationerna till Cygnaeus var betydligt sämre på grund av dennes känslosamma temperament och brist på praktiskt sinnelag och på grund av Alopaeus halsstarrighet. Alopaeus deltog i Gävle riksdag 1792 och upplevde samma vår i Stockholm de händelser som följde på mordet på Gustav III. Sedan han blivit domprost 1794, stod han de facto i ledningen för Borgå stift. På sina resor till Stockholm 1794, 1799 och 1801 deltog han som bankinspektör i skötseln av rikets angelägenheter. Dessa resor var samtidigt viktiga forskningsresor till kammarkollegiets och Skoklosters arkiv, där Alopaeus samlade material till sin historia över Borgå gymnasium.
Vid denna tid började domprosten Alopaeus få politisk betydelse som Gustav IV Adolfs finländske förtrogne, för i likhet med sin far baserade kungen sin ställning på stödet från gränstrakterna i öster. Sålunda drev Alopaeus 1802 kungens sedermera förfallna plan på att sätta upp ett frivilligt lantvärn i Finland. Domprostens ställning markerades ytterligare av att hans kusiner Maximilian och David Alopaeus från Viborg hade avancerat till höga poster inom den ryska utrikespolitiken: den sistnämnde tjänade 1796–1808 vid den ryska beskickningen i Stockholm, 1803–1808 som ambassadör. Under finska kriget hade domprosten inte några större svårigheter att anpassa sig till den nya situationen, sedan det efter Sveaborgs fall blivit acceptabelt att svära trohetsed till kejsaren.
Att lantdagen sammankallades i Borgå gjorde Alopaeus till en central person vid alla ceremonier. Hans lantdagspredikan väckte uppmärksamhet genom sin längd och genom sin anspelning på endräktens betydelse, med utgångspunkt i Filipperbrevet. På lantdagen lade Alopaeus som medlem av prästeståndet och ekonomiutskottet fram talrika förslag till olika reformer: hans petitioner och åsikter om regeringskonseljens befogenheter i kyrkliga angelägenheter, om upplösning av den indelta armén, om fängelserna och sjukhusväsendet och om forsrensning gav ofta upphov till debatter, där han motsades av prästeståndets talman, biskopen i Åbo Jacob Tengström.
Alopaeus betänkande den 8 juli 1809 om inrättandet av ett universitet för östra Finland i Borgå väckte förargelse bland åboborna. Denna plan som domprosten drivit sedan 1805 begravdes även denna gång, då statsfinanserna inte tillät nya utgifter, men Alopaeus tog senare flera gånger upp sin käpphäst på nytt. Själva idén bar frukt först på 1960-talet, då Östra Finlands universitet inrättades med verksamhet i Kuopio, Joensuu och Villmanstrand.
Alopaeus blev utnämnd till biskop den 28 oktober 1809. Då Gamla Finland 1812 förenades med storfurstendömet, började han trots sin höga ålder aktivt verka för en anslutning av församlingarna i Gamla Finland till Borgå stift. En flera månader lång visitationsresa till församlingarna i Viborgs län ledde till att den tyska liturgin trängdes undan och att den lutherska ortodoxin infördes i Gamla Finland. Införlivandet av ”Borgå stifts fosterbarn” med moderstiftet blev mycket smärtsamt genom att prästerskapets lärdomsnivå måste höjas och en strängare moral inplantas hos områdets invånare. Med kejsarens stöd utgick Alopaeus som segrare i denna kamp, som kallats ”kulturstriden”, men han lyckades inte med att återföra det sekulariserade skolväsendet i Viborgs län i kyrkans förvaltning. Av denna anledning kom det tyska inflytandet länge att dominera bildningslivet i östra Finland.
Magnus Jacob Alopaeus käraste intresse var likväl författandet av Borgå gymnasiums och Borgå stifts historia, ett arbete som han påbörjat redan på 1770-talet. Arbetet, som hade sin upprinnelse i intresset för den egna släkten och för prästerskapets öden i östra Finland, resulterade i Borgå gymnasii historia (1804–1817) i fem band. Historiken, som inkluderade anekdoter och beskrivningar av de skildrade personernas karaktärsdrag, kom att bli en skattkammare för mikrohistoria och biografiska uppgifter rörande stiftet. Alopaeus skriftliga produktion innefattar även förslag i pedagogiska frågor, anteckningar om lästa verk, predikningar på svenska och finska samt fosterländska tal som hållits vid högtidliga tillfällen i gymnasiet.
Kari Tarkiainen
Magnus Jacob Alopaeus, född 16.12.1743 i Leppävirta, död 8.8.1818 i Borgå. Föräldrar kyrkoherden Johan David Alopaeus och Maria Anderssen. Gift 1772 med Ulrika Juslén.
PRODUKTION. Dissertatio de Retrogradatione aliisque apparentiis motus planetarum (1766) samt dess fortsättning Continuatio (1769); Propositiones quaedam Geometricae solutae & demonstratae (1774); Till Hans Kongl. Maj:t Vår Allernådigste Herre och Konung, tal (1775); Förslag till en ny skol-inrättning i Randasalmi socken i Savolax (1804); Borgå gymnasii historia I−V (1804−1817).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Alopaeuska samlingen, Nationalbiblioteket, Helsingfors; Finska kyrkohistoriska samfundets arkiv (predikningar), Riksarkivet, Finska historiska samfundets arkiv (släkten Alopaeus), Riksarkivet; Borgå lycei arkiv, Riksarkivet, Senatens ecklesiastikexpeditions arkiv, Riksarkivet; Bouppteckning efter änkan Ulrika Alopaeus 1823, Tavastehus landskapsarkiv; Ur Finlands historia. Publikationer ur de Alopaeiska pappren I–III (1890−1895). F. Cygnaeus, Om antagonismen mellan Biskoparne Cygnaeus d.ä. och Alopaeus, Afhandlingar i populär ämnen 2/1853; C. G. Ekmark, Åminnelse-Tal (1819); A. Hultin, Borgå gymnasii historia I (1917); E. Koskenvesa, Borgå gamla domkapitel 1723−1923. Huset vid kungsvägen (1983); A. Mäkelä-Alitalo, Borgå stads historia III:1 (2000); E. G. Palmén, M. J. Alopaeuksen muistiinpanoja v:lta 1792, Historiallinen Arkisto 25 (1915); S. Sirenius, “Vanhan Suomen” kirkon palauttaminen Suomen kirkon yhteyteen (1913); K. Tarkiainen, Porvoon piispa Magnus Jacob Alopaeus (1985); T. Vuorela, Keisarillisen Suomen senaatin kirkkopolitiikka 1809−1824. Opetusministeriön historia I (1976).
BILDKÄLLA. Alopaeus, Magnus Jacob. Oljemålning, Erik Wilhelm le Moine. Museiverket.