Friherre E. G. Palmén var professor i finsk, rysk och nordisk historia men även tidningsman, författare av facklitteratur och föreningsaktiv. Han strävade efter att göra den finska kulturen internationellt högtstående, verklighets- och frisinnad. Vid sidan om universitetet utgjordes hans medium i första hand av tidskriften Valvoja och uppslagsverket Oma Maa som kom att bana väg för den facklitterära traditionen i Finland.
Ernst Gustaf Palmén var son till prokuratorn, senatorn och vicekanslern Johan Philip Palmén, som adlades 1875 och upphöjdes i friherrligt stånd 1883. På mödernet härstammade han från den naturvetenskapligt inriktade, svensksinnade och konservativa släkten von Bonsdorff. Palmén gick sin egen väg och blev historiker, finsksinnad och liberal. Han motsatte sig den äldre generationens tyska idealism såväl inom politiken som inom forskningen. Tillsammans med sin halvbror, zoologen Johan Axel Palmén, hörde han till de första i Finland som i sin forskning utgick ifrån darwinismen och en materialistisk världsbild. Halvbröderna var de pådrivande krafterna bakom tidskriften Valvoja, vid sidan av historikern J. R. Danielson, litteraturhistorikern Valfrid Vasenius – Palméns vän och svåger – och filologen O. E. Tudeer. Målet vara att göra finskhetspolitiken öppnare och mer liberal.
Palmén intog sin plats inom folkrepresentationen som stenograf i bondeståndet på lantdagen 1872. Han satt i ridderskapet och adeln på lantdagarna 1877–1878, 1882 och 1885, och därefter var han universitetets och lärarnas representant i prästeståndet. Han var med om övergången till enkammarlantdag, där han företrädde det gammalfinska partiet. Palméns sista politiska insats var att han i sin egenskap av ordförande i Finlands Banks fullmäktige hindrade att guldreserven hamnade i händerna på de röda makthavarna 1918.
Den upplysta andan och det intresse för näringslivet som rådde inom släkten von Bonsdorff gjorde att den företagsamme Palmén – från 1881 svärson till fabrikören N. L. Arppe – engagerade sig i ett flertal föreningar. Han var med om att grunda affärsbanken Kansallis-Osake-Pankki (KOP), försäkringsbolaget Suomi och skadeförsäkringsbolaget Pohjola. Senare var han även med om att skapa en ny finansgruppering kring KOP. Mångahanda var de vetenskapliga och lärda föreningar han engagerade sig i. Åren 1907–1912 var han också med om att ge ut det omfattande uppslagsverket Oma maa (Vårt eget land), som i sex band presenterade det nationella kunskapsförrådet.
Som historieprofessor grundlade Palmén en ekonomisk-socialhistorisk skola som använde sig av statistik och uppmuntrade nationalekonomisk forskning. Han understödde studieresor till utlandet och utomlands bedriven forskning, bland annat Henry Biaudets forskargrupp i Rom. Under Palméns ledning författades ett rekordstort antal avhandlingar, däribland de första skrivna av kvinnor (Tekla Hultin, Liisi Karttunen). Han tog även initiativet till att samla en betydande grupp politiskt aktiva samhällshistoriker och samhällsvetare. Palmén hade på sin tid varit den enda sökanden till sin tjänst, men tjänsten efter honom söktes av sex kompetenta kandidater.
I familjen levde släkttraditionerna vidare. Somrarna tillbringades i Esbo skärgård på det sommarställe fadern Johan Philip införskaffat. Sonsonen Ernst Philip blev zoolog, professor, rektor och kansler.
Maija Väisänen
Ernst Gustaf Palmén, född 26.11.1849 i Helsingfors, död 3.12.1919 i Helsingfors. Föräldrar vicekanslern, statsrådet, friherre Johan Philip Palmén och Adolfina Fredrika Emilia Sallmén. Gift 1881 med Ida Amalia Arppe.
PRODUKTION. Stenografin och dess användning i dagliga lifvet (1873); Historisk framställning af den svensk-finska handelslagstiftningens utveckling från Gustaf Vasas regering till 1766 (1876); Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran viisikymmenvuotinen toimi ynnä suomalaisuuden edistys 1831–1881 (1882); Sten Stures strid med konung Hans (1883); Karelska jernvägsfrågan (1888); Suomen kansan asevelvollisuudesta muinoin ja nyt (1898); Vår framtida järnvägspolitik (1899); Återblick och framtidsmål. Tankar om partistriden i Finland (1900); Äldre och nyare sjöfällningar och sjöfällningsförsök i Finland (1902–1903); Anders Chydenius (1903); Helsingfors 1800–1900. Byggnadsverksamhet och tomtvärde (1907); Suomen valtiopäiväin historia (1910); Till hundraårsminnet af Johan Philip Palmén 1811 31/10 1911 II: 1–3. Lefnadsteckning (1915–1917); Tietgen (1917); Henry Biaudet. Muistopuhe. Suomalaisen tiedeakatemian esitelmät ja pöytäkirjat 1917. Se även T. Carpelan & L. O. Th. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 (1925); Finlands författare 1809–1916 (1925).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. G. Palméns arkiv, Nationalbiblioteket; Riksarkivet. P. Ahtiainen & J. Tervonen, Menneisyyden tutkijat ja metodien vartijat. Matka suomalaiseen historiankirjoitukseen (1966); M. Juva, E. G. Palménin Keski-Suomen matka kesällä 1870. Turun Historiallinen Arkisto 15 (1960); M. Klinge, Professorer (1990); M. Klinge, Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828–1960 III. 1872–1917 (1978); M. Klinge et al., Kejserliga Alexanders Universitetet 1809–1917 (1989); A. Palmén, Ystäväni, miehet, naiset (1978); P. Rommi, Ernst Gustaf Palmén. Suomalaisia historiantutkijoita (1965).
BILDKÄLLA. Palmén, Ernst Gustaf. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.