Ernst Johan Creutz representerade en generation inom den styrande adeln i Finland som i allt högre grad förband sig att tjäna stormaktens centralförvaltning. Han beklädde flera landshövdingsposter i Finland, blev hovrättspresident i Åbo, och hörde till de aktivt framträdande inom adeln på stormaktstidens riksdagar. Creutz försvarade ivrigt Finland och dess intressen under hela sin politiska karriär.
Då ståthållaren Ernst Creutz avled 1634 var hans söner Lorentz och Ernst Johan ännu minderåriga. Lorentz övertog släktgården Sarvlaks medan den yngre brodern erhöll Malmgård, bägge belägna i Pernå. Fadern, som hade ägnat sig åt krigaryrket, hade önskat att hans söner skulle få en god utbildning som förberedde dem för en ämbetsmannabana. Hans änka, som följde med sönernas väl och ve från släktgodsen i Livland, sörjde för att de fick en god början. Ernst Johan studerade tillsammans med brodern i Dorpat och Leiden och företog därefter en studieresa runtom i Europa. Ernst Johan, som väckte uppmärksamhet genom sin lärdom, blev assessor vid Svea hovrätt 1644.
Trots att Ernst Johan Creutz hade ett omvittnat våldsamt temperament och var föga måttfull vid dryckeslag och i andra sammanhang, framskred hans bana stadigt, tack vare hans administrativa begåvning och släktens goda kontakter. Sommaren 1646 ingick han äktenskap med den 20-åriga Anna Silfversparre. I november 1652 blev han, 33 år gammal, landshövding i Nylands och Tavastehus län. I juni 1654 förlänades bröderna Creutz friherrlig värdighet. Efter moderns död ärvde Ernst Johan godset Kasseritz i Livland. Förläningar, köp och avyttringar ökade ytterligare hans förmögenhet tills den omfattade även Sjundby gård i Sjundeå samt tre gårdar på den svenska sidan av Bottniska viken. Vid Tammerfors bildade han ett säteri av ursprungligen endast tre hemman; godset kom sedermera att utgöra grundvalen för staden Tammerfors.
Uppgiften som landshövding i Nylands och Tavastehus län visade sig vara svår. Våren 1656 förklarade Ryssland krig. Då kung Karl X Gustav förde krig mot Polen och Danmark lämnades Finland i det stora hela åt sitt öde. Creutz fick lov att ordna landets försvar och sörja för att försörjningen upprätthölls. I december 1657 utnämndes han tillsammans med Gustav Evertsson Horn till generalkommissarie med uppgift att sörja för försvaret av Finland och Livland.
Efter det att vapenvila ingåtts i slutet av 1658 fortsatte svårigheterna för Creutz. Regleringen av handeln, utskrivningar av krigsfolk, utvandringen och tjärbränningen var erfarenheter som fick honom att tillägna sig finska synsätt. Han förbättrade vägnätet och lät iståndsätta Tavastehus slott efter branden 1659. På grund av sin snarstuckenhet hamnade han dock i våldsamma gräl med de ledande personerna i sitt län.
Creutz önskade få ett inflytande närmare maktens centrum och deltog flitigt i riksdagarna. Våren 1666 utnämndes han till landshövding i Åbo och Björneborgs län och ett år senare utsågs han till landshövding i Västmanlands län. Även efter överflyttningen drev han Finlands sak. Då man vid riksdagen 1668 diskuterade ett tjärkompani drog han sig inte för att klaga över att besluten om angelägenheter som berörde finska förhållanden avgjordes i Sverige. Fastän Creutz vid riksdagen var en framträdande företrädare för adeln föranledde hans uppbrusande temperament fortsatta skandaler. Då han dessutom var anhängare av reduktionen, och motståndare till högadelns privilegier, skaffade han sig inflytelserika fiender.
Sedan Creutz maka avlidit ingick han 1668 ett nytt äktenskap med landshövdingen Karl Philip Sacks änka Kristina. Kristina dog dock redan samma vinter, och 1673 gifte Creutz sig i Åbo med sin tredje hustru, Gustaf Horns änka Maria.
Sedan kung Karl XI blivit myndig och tillträtt sitt regentskap utnämndes Creutz i mars 1674 till president i Åbo hovrätt, en befattning han innehade till sin död. Under hans tid drabbades Åbo av ett flertal hemsökelser: hungersnöd, utskrivningar av krigsfolk och två storbränder. Vid den senare branden, den 29 maj 1681, förstördes hovrättens byggnad och alla arkiv.
Creutz nöjde sig inte med att enbart handha juridiska uppgifter. Åren 1675–1680 deltog han i förhandlingar för att bilägga tvisterna med Ryssland. Enligt Creutz uppfattning borde riket koncentrera sina krafter västerut och skapa en bestående fred med Ryssland till Finlands skydd vid sin östgräns. När ständerna 1680 slutligen fattade beslut om en omfattande reduktion av kronans stora förläningar blev Creutz ändå motståndare till reduktionskollegiet som han ansåg hade gått till överdrifter. Motståndet hjälpte dock föga och han förlorade själv både Malmgård och Sjundby.
Den åldrande Creutz sista prestation blev att medla fram en förlikning i stridigheterna mellan borgmästaren och borgarna i Reval 1683. Creutz dog kort därefter och begravdes först i Åbo domkyrka, för att senare flyttas till familjegraven i Pernå. Han efterlämnade en ansenlig mängd noggranna årsberättelser över sitt län och en omfattande brevsamling. Hans hetlevrade natur förefaller att ha gått igen hos hans söner, av vilka en tvingades gå i landsflykt efter ett mord, medan den andre slutade sina dagar i fängelse. Ingen av hans söner förde släkten vidare och Creutz stora förmögenhet skingrades genom döttrarnas giftermål. Hans änka lyckades dock återfå Malmgård för sin son Ernst Johan, efter vilken gården övergick i en annan ättegrens besittning.
Risto Marjomaa
Ernst Johan Creutz, född 20.5.1619, död 24.2.1684 i Åbo. Föräldrar landshövdingen Ernst Creutz och Catharina Hess von Wichdorff. Gift 1646 med Anna Silfversparre, 1668 med Kristina Posse, 1673 med Maria Silfverhielm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Favorin, Siuntion historia (1986); Y. Blomstedt, Hämeen valtiolliset vaiheet. Hämeen historia II (1960); S. Suvanto, Katsaus Hämeen-Satakunnan vaiheisiin 1550−1700. Hämeen historia II (1960); J.T. Lappalainen, Kaarle X Kustaan Venäjän-sota v. 1656−1658 Suomen suunnalla. ’Räikkä, häikkä ja ruptuuri’ (1972); J.T. Lappalainen, Finland och Carl X Gustafs ryska krig. Stockholm (1979); M. Lappalainen, Släkten, Makten, Staten. Familjen Creutz i 1600-talets Sverige och Finland (2007); E. Matinolli, Lääninhallinto (1976); E. Matinolli, Släkt och stånd i bergskollegium före reduktionstiden. Historisk tidskrift för Finland 2/2002; O. Sirén, Malmgård. Grevliga ätten Creutz stamgods (1985).