Hanna Rönnberg hörde till den generation kvinnliga konstnärer i Finland som började sin bana i den franska realismens tecken, liksom bl.a. Helene Schjerfbeck. Hennes närmaste konstnärskolleger var medlemmarna i Önningeby konstnärskoloni. Som författare är hon bekant främst genom sina skildringar av skandinaviskt konstnärsliv i slutet av 1800-talet.
Johanna (Hanna) Sofia Rönnberg studerade 1875–1881 vid Finska konstföreningens ritskola, 1881–1885 vid Konstakademien i Stockholm och senare vid flera olika tillfällen i Paris, vid Académie Julian (1887–1889) och Académie Colarossi (bl.a. 1891, 1893, 1895 och 1900). Statens resestipendium fick hon 1882 och 1884. Hanna Rönnberg var under hela sitt liv en ivrig resenär, och hon besökte bland annat Italien, Tyskland, Holland, Belgien, England och Spanien.
Kärast för henne var ändå Åland. Landskapsmålaren Victor Westerholm hade skaffat sig en sommarbostad på Åland, och från sommaren 1886 började en koloni konstnärer samlas i Önningeby i närheten av den. Rönnberg var verksam i Önningeby konstnärskoloni redan under dess första sommar 1886, och därefter regelbundet under hela den tid kolonin existerade. Till kolonins medlemmar hörde bland andra Elin Danielson-Gambogi, med vilken Rönnberg målade både på Åland och i Paris. En sommar tillbringade hon också på Skagen i norra Jylland, och där knöt hon nära vänskapsband också med andra nordiska konstnärer.
Hanna Rönnbergs tidiga produktion representerar franskt friluftsmåleri, och under slutet av 1880-talet talade man rent av om ett slags impressionism i hennes verk. Motiven hämtade hon i huvudsak från naturen och folklivet på Åland, men också från sina många utlandsresor. Även om Rönnberg betraktades som en realistisk folklivsskildrare, främst på grund av målningen ”De fjäderstritande gummorna” som vann första pris i konstföreningens dukattävling 1893, uppvisar hennes verk från 1890-talet också symbolistiska inslag. Senare övergick hon till en ljusare färgsättning med yvigare penselföring.
Hanna Rönnberg målade under 1900-talet företrädesvis sommartid, i huvudsak fortfarande skärgårdsmotiv. Hon deltog nu mer sporadiskt i utställningar, men ordnade 1932 en separatutställning med tavlor från hela sin långa konstnärsbana. Rönnberg målade även altartavlorna till kyrkorna i Grankulla (1917) och Säynätsalo (1927).
På Åland intresserade sig Hanna Rönnberg för skärgårdsborna och började skriva om dem. Först utkom en samling berättelser under titeln Från Ålands skär (1899); den följdes av Brovaktens historier (1904), som prisbelönades av Svenska litteratursällskapet 1905, samt Bredbolstad (1907). En bok med ryska historier, Nasta Savenko med flera berättelser (1901), förbjöds av censuren i Finland, men boken sålde väl i Sverige. Kändast av Hanna Rönnbergs böcker är numera Konstnärsliv i slutet av 1880-talet (1931), i vilken hon beskriver de nordiska konstnärskolonierna i Paris och på Skagen, och Konstnärskolonien på Åland 1886–1914 (1938), som berättar om Önningebykonstnärerna.
Hanna Rönnberg har beskrivits som en särdeles beläst, livlig, social och gästfri dam med en stor vänkrets. När hon målade på Åland under slutet av 1880-talet blev hon bekant med den svenske konstnären Edvard Westman, som hon i många år sällskapade med. Det bröllop som vännerna väntade på blev dock aldrig av. Hanna Rönnberg förblev liksom många av sina kvinnliga målarkollegor ogift, och engagerade sig i stället i allmännyttig verksamhet. Hon satt bland annat i styrelsen för Konstnärsgillet i Finland 1907–1910, och var 1910–1917 redaktör för den illustrerade tidskriften Hemma och ute, som försökte tävla med den svenska damtidningen Idun, som även i Finland lästes flitigt.
Hanna Rönnberg bodde länge i Brunnsparken i Helsingfors, men när man började bygga stenhus där ville hon komma närmare naturen och lät bygga sig en villa på Brändö utanför Helsingfors, som på något sätt påminde om Åland. Hon besökte stället första gången 1908 och blev förtjust i Kronbergsfjärden, de släta strandklipporna och ”urskogsstämningen”. Villan med mansardtak byggdes alldeles vid havet. Det var ett konstnärshem där Rönnbergs egen hand hade satt omisskännliga spår: hemmet inreddes med möbler gjorda enligt hennes ritningar, dekorerade med hennes målningar och med textiler som hon själv ritat och sytt. Hanna Rönnberg dog i sitt hem 1946, i stillhet, nedbruten av en långvarig sjukdom.
Riitta Konttinen
Johanna Sofia Rönnberg, Hanna, född 16.4.1862 i Tavastehus, död 9.10.1946 i Helsingfors. Föräldrar faktorn Johan Rönnberg och Evelin Sofie Stenvall.
VERK. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Åbo konstmuseum; Ålands konstmuseum, Mariehamn; Ålandsbanken, Mariehamn; Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag, Mariehamn; Önningeby museum, Önningeby.
PRODUKTION. Från Ålands skär. Sägner och historier (1899; faksimilutgåva 1991); Nasta Savenko med flera berättelser. Stockholm (1901); Brovaktens historier (1904; 2 uppl. 1909; faksimilutgåva 1997); Bredbolstad med flere folklifsskildringar (1907); Fri horisont. En historia ur konstnärslifvet (1913); Konstnärsliv i slutet av 1880-talet I (1931); Konstnärskolonien på Åland 1886−1914 II (1938). Konstnärsliv i slutet av 1880-talet. Konstnärskolonien på Åland (faksimilutgåva av del I & II, 1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Ekström, Konstnärer i Önningeby. Konstnärskolonin kring Victor Westerholm på Åland 1886–1914 (2007); M. Friberg, Hanna Rönnbergin luona. Naisten ääni 16/1916; A. Reitala, Viktor Westerholm (1967); Önningebykolonin 100 år. En jubileumsbok (1986).
BILDKÄLLA. Rönnberg, Hanna. Foto: Salong Strindberg. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.