De flesta näringsidkare som uppnådde en synlig ställning på 1800-talet var företagare. Joachim Kurtén utgör ett anmärkningsvärt undantag i denna skara. Han kan med fullgoda skäl betraktas som en av de få anställda direktörerna under början av industrialiseringens tidevarv. I någon mån är det överraskande att han från denna ställning också avancerade till en framstående talman i borgarståndet.
Joachim Kurtén var son till en sjökapten i Kronoby i mellersta Österbotten. Släkten härstammade från hemmanet Kurt i Kurtby i Esbo, men hade åtminstone ett par generationer innan Joachim Kurtén skaffat sig sin utkomst på annat håll i Finland, bland annat som tjänstemän och präster. Farfadern Karl Kurtén hade flyttat från Esbo till Österbotten som lantmätare, varigenom denna släktgren blev österbottnisk. Joachim Kurtén gick i skola i Vasa och avlade studentexamen vid Vasa gymnasium 1853. Han skrev in sig vid universitetet, men studierna fullföljdes inte. Orsaken till avbrottet var ekonomiska svårigheter, som efter faderns död 1856 visade sig oöverkomliga.
Affärslivet intresserade Kurtén. På grund av Krimkriget var det inte möjligt att studera utomlands, varför Kurtén genomgick handelsskolan i Åbo. Han antogs som praktikant vid storköpmannen A. A. Levóns företag i Vasa. Kommerserådet Levón lade märke till den unge mannens fallenhet för affärer och tog honom 1861 med som kompanjon i sin firma. Kurtén representerade i fortsättningen Levón vid olika affärstransaktioner, och man kan med goda skäl betrakta honom som den som fortsatte den tidigt avlidne industrimannens verk. Han hade olika styrelseuppdrag i alla de av Levón grundade företagen, bland annat Vasa bomullsmanufaktur Ab, Vasa ångkvarns Ab och två av de äldsta ångbåtsaktiebolagen i Finland.
Trots sina betydelsefulla uppdrag inom industrin låg Kurténs förtjänster främst inom bankverksamheten, kommunalpolitiken och rikspolitiken. När landets första affärsbank, Föreningsbanken i Finland, grundades 1862, hörde Kurtén till de stiftande aktieägarna och blev chef för filialen i Vasa. I Österbotten ville man dock ha en egen affärsbank. År 1878 grundades Wasa aktiebank och Kurtén blev dess första direktör. Wasa aktiebanks verksamhet utvecklades synnerligen gynnsamt mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Till balansräkningen var banken vid sekelskiftet rentav den fjärde största affärsbanken i landet, före den fanns bara föregångarna till dagens Nordea bank. Framgången var i hög grad den framsynte och omdömesgille Kurténs förtjänst. Kurtén erhöll kommerseråds titel 1878 för sina insatser som affärsman. Han efterträddes som direktör för Wasa aktiebank av sin äldste son Lennart Kurtén. Efter första världskriget fusionerades banken med Helsingfors aktiebank, och i dag innehar den endast några affärsfastigheter, bland annat i centrum av Vasa och Helsingfors.
Joachim Kurtén tog verksam del i det kommunala livet i sin hemstad Vasa i över 35 år. Tio år efter stadens brand 1852 började man bygga det nya Vasa på en helt ny plats invid den gamla uthamnen. Följande år valdes Kurtén in bland stadens äldste och var sålunda praktiskt taget från första början med om att utveckla den nya staden. Sedan det kommunala självstyret trätt i kraft invaldes Kurtén i Vasa stadsfullmäktige och verkade som dess ordförande fram till sin död. Den kraftiga ekonomiska utvecklingen i Vasa åskådliggörs av den industriella tillväxten i staden under denna period. Stadens industriarbetare ökade under Kurténs ordförandeperiod från några hundra till närmare tre tusen.
Sin största och kanske mest långtgående arbetsinsats gjorde Kurtén som lantdagsman. Han invaldes som representant för Vasa stad i lantdagen 1872 och deltog därefter i samtliga lantdagar ända till 1899, som blev hans sista levnadsår. Kurtén var ledamot av många utskott, framför allt som ekonomisk expert. I stats- och ekonomiutskottet strävade han efter att öka lantdagens roll vid skötseln av statens finanser, som traditionellt hade varit underställda kejsaren och senaten. Hans insatser var stora vid byggandet av järnvägen till Österbotten och till Vasa. Kurtén utsågs först till borgarståndets vicetalman, vid lantdagen 1885 till dess talman. Han verkade i detta uppdrag längre än någon av sina föregångare, ända till sin bortgång.
Politiskt hörde Kurtén till en början till det liberala partiet och var 1880 med om att genomföra ett antal frisinnade reformer och utforma ett partiprogram, med syftemålet att bl.a. jämställa de inhemska språken. Sedan partiet upplösts 1885 anslöt sig de flesta anhängarna till Svenska folkpartiet, så även Kurtén. En liberal inställning, en fosterländsk världsåskådning och en redbar, öppen och mångsidig uppfattning om skötseln av ärenden gjorde honom uppskattad över partigränserna.
Joachim Kurtén avled vid 63 års ålder i Davos i Schweiz, dit han rest av hälsoskäl. Efter Joachim Kurtén har många företagsledare framgått ur släkten Kurtén, framgångsrika, om ock inte helt av hans kaliber. Kusinsonen Uno Kurtén (1845–1927) var en inflytelserik matematiker, som under en lång tid var verkställande direktör för försäkringsbolaget Kaleva och som deltog i grundandet av många andra ledande försäkringsbolag. En sonson var den kände paleontologen och författaren Björn Kurtén.
Kai Hoffman
Anders Joachim Kurtén, född 5.1.1836 i Kronoby, död 28.6.1899 i Davos, Schweiz. Föräldrar sjökaptenen Henrik Kurtén och Anna (Annette) Kristina Wacklin. Gift 1861 med Rosalie Emilia Stening.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Hoving, Vasa. En krönika om Vasa och vasabor under hundra år (1956).
BILDKÄLLA. Kurtén, Joachim. Oljemålning (detalj): Albert Edelfelt, 1889. Foto: P. O. Welin, 1979. Museiverket.