Finlands internationellt mest kände folklorist Antti Aarne utvecklade ett system för typologisering av folksagor som använts på olika håll i världen. Aarnes metod lämpar sig för att definiera berättartraditionens allmänna alster och typologisera sagor och sägner inom en viss kultursfär.
Den finska folkdiktsforskningens första guldålder varade i ca 40 år, från slutet av 1880-talet till slutet av 1920-talet. Då utvecklades och befästes den historisk-geografiska metoden, som baserar sig på en jämförelse av traditionsalstrens texter. Kaarle Krohn var en föregångare på detta område; han byggde upp den s.k. finska skolan och kring honom samlades dels sådana som kritiserade metoden, dels sådana som vidareutvecklade den. Antti Aarne visade sig vara den mest betydande av Krohns elever. Han förnyade folksagoforskningen genom att skapa den typologi som fortfarande används runtom i världen.
I Aarnes levnadsöde finns ett drag av en nationell martyrlegend. Aarne kom från anspråkslösa förhållanden; han var son till en smed i Björneborg, och miste tidigt både mor och far. Begåvad och flitig som han var klarade han sig väl i sina studier. Han blev student 1889 från privatlyceet i Björneborg och 1893 filosofie kandidat vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Åren 1895–1898 studerade han ryska som stipendiat i Moskva och samlade samtidigt material till en avhandling om folksagor. Aarne disputerade för filosofie doktorsgraden 1907 då han var 39 år gammal.
Att avhandlingen dröjde hade ekonomiska orsaker: för att försörja sig och sin familj undervisade Aarne i finska vid Gamlakarleby finska samskola och från 1902 också vid Sordavala reallyceum. Periodvis var han även föreståndare och rektor. Att kombinera forskning och arbete för brödfödan krävde sin tribut, inte minst för att Aarne ville sköta alla sina uppgifter väl. Att han 1911 utsågs till docent i finsk och jämförande folkdiktsforskning löste inte hans ekonomiska bekymmer. Han var även verksam utomlands, 1913–1914 bl.a. i Tyskland, Frankrike och England. Det var först 1922 som han på heltid kunde ägna sig åt forskning och akademisk undervisning, när han utnämndes till extraordinarie professor vid Helsingfors universitet. Han avled dock redan två år senare, 1925, i en ålder av endast 57 år. Orsaken till hans oväntade frånfälle antogs av de samtida ha varit hans allt svagare hälsa som hade tärts av de långa och tunga arbetsdagar, som han som medellös tidigt fått vänja sig vid.
Aarne hann dock få mycket till stånd. År 1910 offentliggjorde han en vetenskaplig metod med vars hjälp man kan karakterisera berättartraditionen inom ett visst kulturområde. De folkliga berättelserna delas in i genrer (sagor, legender, anekdoter), som i sin tur kan kategoriseras enligt typ (Snövit, Skönheten och odjuret), genom att ta fasta på händelseförlopp eller intrig. Aarne gav både namn och kodnummer åt de olika sagotyperna. I Aarnes typologi avser koden ”Aa 510A” (eller ”AT 510A”) Askungen och ”Aa 901” står för Så tuktas en argbigga. Aarnes typkatalog ger också information om sagornas geografiska utbredning. Den som t.ex. är intresserad av Askungen ser att den finns i Bröderna Grimms sagosamling men också inom berättartraditionerna i Finland, Sverige, Frankrike, Ryssland och Kina.
Av den historiskt-geografiska metodens folkdiktsforskare var Antti Aarne den mest internationella eller ”europeiska”. Han skapade sin typologi i intimt samarbete med såväl de finländska kollegerna Kaarle Krohn och Oskar Hackman som Axel Olrik i Danmark, Johannes Bolte i Tyskland och C. W. von Sydow i Sverige. Efter Aarnes död utvecklades den internationella sagotypskatalogen av den amerikanske folkloristen Stith Thompson, professor vid Indiana University; i samband med detta (1928 och 1961) ändrades beteckningen ”Aa” till ”AaTh” eller ”AT”. Den senaste editionen av sagotypskatalogen gavs ut 2004 under redaktion av Hans-Jörgen Uther. Askungen betecknas nu med koden ATU 510.
Uppfattningen om Antti Aarnes livsverk går starkt isär. Av sina samtida betraktades han som en samvetsgrann men något ointressant efterföljare till Kaarle Krohn, hans store läromästare. Å andra sidan kom hans sagoforskning att utgöra en modell för andra forskare i Europa och USA. När traditionsforskningen frigjorde sig från den traditionshistoriska inriktningen på 1960- och 1970-talen kom den av Aarne representerade berättelsetypologin att kritiseras hårt. Under strukturalismens glansperiod ansåg man att Aarne företrädde en förlegad eller rentav felaktig metod för att definiera det centrala innehållet i sagorna; man menade att den sovjetiske folkloristen Vladimir Propp, en av dem som hårt hade kritiserat Aarne, stod för en riktigare metod. Av dagens folklorister anses de två inriktningarna komplettera varandra. Oberoende av växlande synsätt på teori och metod är Aarne en så kallad fixstjärna inom folkloristiken och hans insats kan inte negligeras när man studerar berättartraditionen i Europa.
Satu Apo
Antti Amatus Aarne, född 5.12.1867 i Björneborg, död 5.2.1925 i Helsingfors. Föräldrar smedmästaren Johan Limnell och Maria Ahlqvist. Gift 1896 med Eeva Irene Andersson.
PRODUKTION. Kansansadut ja tiede. Kansantajuinen esitys (1905); Vergleichende Märchenforschungen (1907); Die Zaubergaben (1909); Verzeichnis der Märchentypen (1910); Finnische Märchenvarianten (1911); Die Tiere auf der Wanderschaft (1913); Der tiersprachenkundige Mann und seine neugeirige Frau (1914); Schwänke über schwerhörige Menschen (1914); Der Mann aus dem Paradiese in der Literatur und im Volksmunde (1915); Der reiche Mann and sein Schwiegersohn (1916); Vertailevia arvoitustutkimuksia (1916−1920); Estnische Märchen und Sagenvarianten (1918); Vergleichende Rätselforschungen I−III (1918–1920); Päivän päästö (1920); Das estnisch-ingermanländische Maie-Lied (1922); Die magische Flucht (1930). Se även Finlands författare 1809−1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Apo, Antti Aarne henkilökohtaisena ongelmana. Sata vuotta suomalaista folkloristiikkaa (1991); Antti Aarnen satavuotisjuhlakirja. Kalevalaseuran vuosikirja 47/1967; M. Haavio, Monumentti Aa. Virittäjä 71/1967; K. Krohn, Antti Aarne (1926); P.-L. Rausmaa, Aarne, Antti Amatus. Enzyklopädie des Märchens 1:1 (1975).
BILDKÄLLA. Aarne, Antti. Foto: Ateljé Nyblin. Finska Litteratursällskapet (SKS)/Litteraturarkivet.