von SCHOULTZ, Johanna


(1813–1863)


Operasångerska


Johanna von Schoultz var den första sångerskan från Finland som lyckades skapa sig en framgångsrik bana internationellt. På 1830-talet var hon känd och beundrad i Sverige och Finland, men också i Köpenhamn och S:t ­Petersburg och i flera städer i Tyskland, Frankrike och Italien. Hon mognade till sångerska mycket tidigt; 18 år gammal blev hon invald i Kungliga Musikaliska Akademien i Sverige. De stora tonsättarna Rossini, Donizetti och Bellini skrev huvudroller för henne i sina operor. Karriären blev emellertid relativt kort på grund av hennes svaga hälsa.


 

Johanna von Schoultz föräldrar hade 1809 flyttat från Kuopio till Stockholm, där fadern försökte skapa sig en ny ämbets­mannabana. Familjens egendom hade genom kriget blivit kvar i Finland, och familjens hus i Kuopio hade brunnit ner. Efter faderns död 1816 fick fembarns­familjen i flera år sin försörjning via släktingar och genom en liten pension. Johannas musikaliska begåvning framträdde vid mycket unga år, och 12 år gammal fick hon börja studera musik regelbundet. Julaftonen 1825 fick hon sitt första piano i present. Brodern Fredrik, känd som en skicklig sångare även han, gav sin syster den första handledningen i sång, och hon studerade piano för en ansedd musiklärare.


 

Stockholm var vid denna tid en så liten stad att ryktet om denna begåvade och vackra adelsfröken snart nådde hovkretsarna. Kronprinsen, den blivande kung Oscar I, ägnade sig åt musik liksom kronprinsessan Josefina. Kronprinsen studerade hos kompositören A. F. Lindblad, som även undervisade honom i komposition. Den musikaliska mötesplatsen för Stockholmssocieteten var Sällskapet för sångövningar, där ungdomarna i kungafamiljen och familjen von Schoultz förmodligen träffades. Uppmuntrad av prins Oscar gick den femtonåriga Johanna med på att ge sin debutkonsert den 3 maj 1828, på arvprinsen Karls (den senare Karl XV) födelsedag. Konserten ägde rum i Ladugårdslandskyrkan (Hedvig Eleonora), vilket mildrade moderns motstånd. En bana som operasångerska var på den tiden otänkbar för en adelsfröken, men på konserter kunde hon framträda, i synnerhet om konserten ägde rum i en kyrka.


 

Konserten blev en stor framgång. Publiken uppgick till 2 500 personer, utöver kungafamiljen. Ackompanjerad av hovkapellet sjöng Johanna von Schoultz bara tre nummer. För resten av programmet stod orkestern och en manskör med 50 sångare. Alla tidningar i staden ägnade konserten uppmärksamhet och sparade inte på berömmet – de skrev recensioner som också i eftervärldens ögon bär en prägel av djup sakkunskap. Johanna von Schoultz jämfördes med italienskan Angelica Catalani, den europeiskt ryktbara sångerskan som då nyligen hade firat triumfer i Stockholm. Hon karakteriserades som en ”fullkomlig Sopran”, med ett röstomfång på närmare 3 oktaver, och vissa recensenter ställde den femtonåriga nybörjaren framför den mogna Catalani.


 

Den största behållningen av debut­konserten var att von Schoultz tack vare den fick fortsätta studierna i Köpenhamn för den kände sångläraren Giuseppe Siboni. I Stockholm fick hon som lärare professor Carl Magnus Craelius, som tydligen hade hört henne redan tidigare. Vistelsen i Köpenhamn finansierades av prins Oscar och Johannas morbror Sebastian Gripenberg. Sålunda förberedd kunde den unga sångerskan börja sin färd mot ryktbarhet. Modern och brodern Carl ledsagade henne till Köpenhamn och senare vidare ut i Europa. Avskedskonserten gav hon i Katarina kyrka den 28 augusti 1828. Närmare tusen åhörare, beröm i pressen och vänliga råd följde henne på resan ut.


 

Johanna von Schoultz studerade för Siboni i två år. Studierna avbröts endast av en konsertresa till Sverige och Norge och av Sibonis resa till Italien. Den unga sångerskan hade i Siboni fått en lärare som kanske bättre än någon annan i norra Europa kunde vägleda henne i den italienska sångskolan och repertoaren. Johanna von Schoultz tog studierna på allvar och utvecklades snabbt. Redan följande vår var hon mogen för en konsert på Kungliga teatern i Köpenhamn. Förutom gamla bravurnummer sjöng hon även ett nytt nummer, arian ”Parto, parto” ur Mozarts opera Titus. De närmaste månaderna gav hon konserter i Malmö, Lund, Göteborg, Kristiania (Oslo) och Karlskrona.


 

Efter en glänsande turné tog Johanna von Schoultz åter upp studierna för Siboni. Hennes röst omspände nu helt och fullt tre oktaver, och Siboni introducerade henne i Rossinis och Nicola Vaccais musik. I recensionerna av hennes konserter i Köpenhamn noterade man hennes snabba utveckling. Nu tog hon i slutavdelningen av konsertprogrammen också upp folksånger, i huvudsak svenska. Hon började även själv på piano ackom­panjera dessa slutnummer, romanser och folksånger, och gav därmed prov på sin mångsidiga musikbegåvning. Arior av Rossini och Mozart blev också standardnummer på hennes repertoar. Efter en konsertturné i Finland och en konsert i S:t Petersburg var den 19-åriga sångerskan redo att förverkliga sin stora dröm, att resa till Italien.


 

Johanna von Schoultz tid i Florens, omkring halvtannat år, blev den rikaste och behagligaste i hennes liv. Hon fortsatte ihärdigt studera i staden, som sedan gammalt hade nära kontakter med Sverige. Den svenska drottningens syster Julie Bonaparte bodde också där och introducerade sångerskan i stadens högsta societet. Viktigast var ändå att hon lyckades bli elev hos två så berömda mästare som Pietro Romani (1791–1877) och kastratsångaren Giovanni Velluti (1781–1861). Hon lärde sig snabbt italienska, repertoaren breddades, och hon lärde sig mycket av att offentligt sjunga duetter med Velluti.


 

Det fanns även praktiska fördelar med att sjunga i salongerna. Eter ett framträdande blev Johanna von Schoultz kontaktad av chefen för Italienska operan i Paris, som hade kommit till Italien för att engagera en sopran. Hans anbud väckte på nytt häftiga diskussioner i familje- och vänkretsen: anstod det en bildad dam ur societeten att uppträda professionellt på operascener? Operachefens anbud antogs dock, inte minst av ekonomiska skäl. Under åren utomlands försörjde dottern hela den resande familjen med de inkomster hon fick genom att sjunga. Johanna von Schoultz första säsong som operasångerska inleddes den första oktober 1833. Det första kontraktet som undertecknades gällde för ett halvår.


 

Den unga begåvade Schoultz lade snart märke till avigsidorna med att sjunga vid operan. Hittills hade hon framträtt vid konserter i kyrkor, salonger och teatrar. Nu krävdes det att konsertsångerskan skulle spela teater, röra sig på scenen och ha stark inlevelseförmåga. Hennes första roller, som Giovanna Seymour i Donizettis opera Anna Bolena och Amaltea i Rossinis Moses i Egypten, fick därför ett blandat mottagande hos publik och kritik. Alla kunde skönja hennes oerfarenhet och spänning och hennes ovana vid operans värld. Först i den tredje rollen, som Elvira i Mozarts Don Giovanni, lyckades hon bättre.


 

Johanna von Schoultz trivdes inte med atmosfären vid operan, och hennes sångar­kollegor såg inte med blida ögon på hennes växande framgång. Särskilt parisarnas favorit, sopranen Julia Grisi, bedrev ett intrigspel mot henne. Schoultz fick kontraktet förnyat två gånger och hade större inkomster än tidigare, men det var säkert med lättnad hon lämnade Italienska operan i Paris i mars 1835. Familjens i sig givande sällskapsliv och förtroliga umgänge med bland andra författarna Victor Hugo och Alexandre Dumas d.ä. och dåtida kända musiker kompenserade inte sångerskans vantrivsel på operascenen.


 

Flyttningen från Paris till Italien gjorde dock inte Johanna von Schoultz fri från operan. Hon sjöng 1835–1837 i flera städer, bland annat i Messina, Neapel, Ferrara­ och Florens. De flesta engagemangen räckte tre månader, och hon hade åter­igen lysande framgång. I Neapel hade hon rollen som Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla, och utförliga recensioner visar att den tidigare toppnivån var uppnådd. Hon jämfördes med den uppburna italienska mezzosopranen Maria Malibran. Johanna von Schoultz omtalades som Donizettis favorit, och bland hennes beundrare fanns även kompositören Saverio Mercadante. Förnämliga roller under de här åren var bl.a. Donna Anna i Mozarts Don Giovanni,­ titelrollen i Donizettis Anna Bolena och Elvira i Bellinis I Puritani.


 

Året 1838 innebar ett kringflackande konstnärsliv, konserter och korta gästspel på italienska operahus, som avbröts av att den 25-åriga sångerskan insjuknade. Hennes lungor hade drabbats, hon hostade ofta blod, och läkarna ansåg det omöjligt för henne att fortsätta som sångerska. Johanna von Schoultz och familjen anträdde nu återresan till Norden.


 

Det slutgiltiga bakslaget för sångerskans internationella karriär inträffade i Berlin. Hon trodde att hälsan hade återvänt och antog ett anbud att uppträda på kungliga teatern i Berlin den 23 november 1838. Programmet upptog andra akten av Anna Bolena, där hon uppträdde i titelrollen. Efter lyckade repetitioner tog krafterna slut under själva föreställningen, vilket blev en smärtsam erfarenhet för publik, recensenter och framför allt för henne själv. Nu återstod bara möjligheten att återvända till Sverige och Finland, och i mars 1839 steg familjen von Schoultz i land i Malmö. Sedan debutkonserten i Stockholm hade nästan elva år förflutit.


 

Trots allt tvingade Johanna von Schoultz sig själv att ge några konserter i Sverige och Norge. Vid den här tiden blev hon god vän med Jenny Lind, en ung och beundrad sångerska som ännu hade sina bästa år framför sig. Tillsammans gav de flera konserter i Stockholm; ett gemensamt nummer var en duett ur Bellinis opera Norma. Johanna von Schoultz utsträckte sin konsertresa även till Finland och uppträdde i solennitetssalen i Helsingfors den 27 juli 1839 och i solennitetssalen i Åbo en dryg vecka senare. Båda konserterna betraktades i von Schoultz hemland som stora tilldragelser.


 

De två därpå följande åren innebar en fortgående kamp kantad av ekonomisk ovisshet, framträdanden och framtidsplaner. Våren 1841 reste Johanna von Schoultz med modern till S:t Petersburg för att söka arbete som sånglärare. Modern avled där, efter att ha gått i personlig konkurs, och den sjuka sångerskan själv återvände till Finland, där hon bodde hos släktingar på gårdar i Lojo och Janakkala. Hennes giftermål med den rike vicelantmätaren Felix Brand i november 1842 löste slutligen hennes ekonomiska bekymmer.


 

Tavastehus blev Johanna von Scholutz nya hemstad, där hon fortsatte sin musikaliska verksamhet som ledare för en blandad kör med 37 medlemmar. Ännu 1849 gav hon två konserter i Societets­huset i Helsingfors. Dotterns födelse 1852 gav hennes liv ett nytt innehåll, men glädjen blev kort eftersom barnet dog knappt fyra månader gammalt. År 1859 fick maken en ny befattning i Helsingfors, varpå makarna flyttade dit. Johanna von Schoultz tillbringade sina fyra sista levnadsår i Helsingfors, och begravdes på stadens Gamla begravningsplats.


 

Paavo Helistö


 

Johanna von Schoultz, fr.o.m. 1842 Brand, född 6.3.1813 i Stockholm, död 28.2.1863 i Helsingfors. Föräldrar lagmannen Nils Fredrik von Schoultz och Jeanne Henriette Gripenberg. Gift 1842 med vicelantmätaren Felix Emil Brand.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Andersson, Johanna von Schoultz i sol och skugga (1939); O. Andersson, Suomen satakieli. Johanna von Schoultz (1942); H. Klemetti, Johanna von Schoultz. Sävelten taitureita (1947); R. Ränki, Johanna von Schoultz. Suomalaisia musiikin taitajia (1958).


 

 

BILDKÄLLA. von Schoultz, Johanna. Litografi. Museiverket.