Toivo Antikainen hörde till ledarna inom det kommunistiska partiets underjordiska verksamhet i Finland tills han fängslades 1934. Rättegången mot honom väckte stor uppmärksamhet i landet och ledde till grundandet av Människorättsförbundet året därpå.
Toivo Antikainen, som var son till en tapetserare i Helsingfors, följde i sin fars fotspår och anslöt sig redan som åttaåring till socialdemokraternas barnorganisation. Under de följande åren övergick han småningom från tapetseraryrket till organisationsverksamhet. År 1917 blev han medlem av förbundskommittén inom Finlands socialdemokratiska partis ungdomsorganisation, och endast 19 år gammal blev han vice ordförande i ungdomsförbundet.
I och med det ryska kejsardömets fall förstärktes den revolutionära andan också inom vänstern i Finland. Antikainen förhöll sig skeptisk till våldshandlingar och koncentrerade sig på sitt arbete bland barn och ungdomar. Under inbördeskriget deltog han inte i den väpnade konflikten utan verkade som sekreterare för arbetarnas exekutiva kommitté i Helsingfors, men efter de rödas nederlag flydde även han till Ryssland.
I landsflykten skärptes Antikainens attityder. Sommaren 1918 var han med om att grunda Finlands kommunistiska parti (FKP) i Moskva. Han deltog också i försöken att till Röda armén värva finländare i landsflykt, inklusive jägare som blivit kvar i Tyskland och som vägrat delta i inbördeskriget i Finland. I stället för att avråda från våldsdåd uppmanade Antikainen nu arbetarungdomen att skaffa sig militär utbildning för att försvara och sprida revolutionen.
I november 1918 deltog Antikainen i en nyligen inrättad sovjetfinsk militär befälskurs. Vid sidan av utbildningen deltog han i striderna kring Petrograd och i Vitahavskarelen. Efter den blodiga sammandrabbningen bland finländska landsflyktiga i augusti 1920 ledde han arresteringen av den så kallade revolveroppositionen, och våren 1921 var han med om att kuva upproret i Kronstadt.
Sin största militära framgång uppnådde Antikainen kort efter att han utexaminerats från fortsättningskursen vid den internationella krigsskolan. Han ställdes i ledningen för en skidbataljon, som var sammansatt av krigsskolans elever, för att kuva ett av finländska frivilliga lett uppror i Östkarelen. Genom ett överraskningsanfall erövrade han 20 januari 1922 med drygt hundra man de frivilligas läger i Kiimasjärvi och lade beslag på deras tross. Sedan de frivilliga förlorat huvuddelen av sitt ammunitionsförråd drog de sig snabbt tillbaka till Finland. Upproret var kuvat.
Antikainen firades som en krigshjälte och vann inträde till krigshögskolan i Moskva. Hans militära bana blev dock kort; 1924 överfördes han mot sin vilja till politisk verksamhet vid Kominterns militära gren. Den då 25-årige Antikainen hade också utsetts till medlem av FKP:s centralkommitté, och följande år blev han medlem av dess politbyrå.
Antikainen fick i uppdrag att organisera den underjordiska militära verksamheten och underhållet i Finland. Redan 1924 besökte han i hemlighet Finland för att organisera militärt motstånd och återkom ofta under de följande åren. Det gick dock inte planenligt att skapa en underjordisk armé av de finländska kommunisterna. De hårdare tagen mot vänstern i början av 1930-talet hotade att splittra hela den militära verksamheten, och i maj 1934 var Antikainen tvungen att återvända som militär organisatör till Helsingfors.
Antikainen hade tidigare lyckats undgå myndigheterna, men den 6 november 1934 svek lyckan honom och han arresterades i Kyrkslätt. Arresteringen av en högt uppsatt funktionär inom FKP väckte stor uppmärksamhet, i synnerhet då Antikainen utöver förberedelse till högförräderi och för att ha uppträtt under falskt namn även anklagades för att efter erövringen av Kiimasjärvi ha bränt en av de finländska frivilliga levande.
Åtalet väckte starka känslor på bägge sidor. De högersinnade kretsarna i Finland krävde ett återinförande av dödsstraffet på grund av den påstådda råa gärningen, medan FKP startade en internationell kampanj för att Antikainen i egenskap av åsiktsfånge skulle friges. Då de vittnen från Sovjetunionen som kommit till Finland till Antikainens försvar inte tilläts framlägga sina bevis, deltog de i en skuggrättegång som hölls i Stockholm.
Mordåtalet mot Antikainen slog till sist tillbaka mot de kretsar som krävt det. I Finland grundades Människorättsförbundet, till vilket utöver kommunisterna också andra vänstersinnade och liberala intellektuella anslöt sig. Över 100 000 personer undertecknade ett upprop mot dödsstraffet. Dessutom avslöjades under rättegången några s.k. folkfrontspromemorior som uppgjorts av Detektiva centralpolisen för att påvisa samarbete mellan olika vänstergrupperingar och sympatisörer, och den uppståndelse, med två interpellationer i riksdagen, som dessa förorsakade skadade Toivo Kivimäkis regering.
Dödsstraff infördes inte, men Antikainen dömdes 12 maj 1937 efter en lång och bitter rättegång i Högsta domstolen till livstidsstraff för mord. Han hann sitta av bara tre år av sin dom innan han efter vinterkriget släpptes fri 3 maj 1940 på Sovjetunionens begäran. I Sovjetunionen mottogs Antikainen återigen som en hjälte.
I fängelset undgick Antikainen de utrensningar som vidtog i Sovjetunionen kort efter hans fängslande och som likviderade en stor del av FKP:s gamla ledning. Han fann dock ingen verklig plats i det nya maskineriet, och hans efterforskningar av sina kamraters öden väckte misshag. Sedan fortsättningskriget brutit ut började han igen ivrigt arbeta för en underjordisk verksamhet i Finland, men han dog inom kort i en flygolycka i Archangelsk, under oklara omständigheter. Antikainen var vid sin död bara 43 år gammal, men han hade under sin livstid hunnit växa till en hjälte i de finländska kommunisternas ögon. Talrika böcker, skådespel och sånger har författats om hans liv.
Risto Marjomaa
Toivo Salomon Antikainen, född 28.6.1898 i Helsingfors, död 4.10.1941 i Archangelsk. Föräldrar tapetseraren Johan Henrik Antikainen och Otteliana Ahlin.
PRODUKTION. Neuvosto-Karjalan puolesta. Taistelukuvauksia pohjoiselta rintamalta. Leningrad (1927); talrika artiklar i Kansalaissota Karjalassa. Suomen proletariaatin taisteluista; Kansalaissodan rintamilta. Suomalaisten vallankumouksellisten muistelmia taistelusta neuvostovallan puolesta (Red. tills. med K. Pietarinen och T. Törmälä, 1930); SKP:n taistelun tieltä. Muistelmia, kuvauksia ja aineistoa SKP:n 15-vuotistaipaleelta (Red. 1934).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Teuvo Antikainens arkiv, Folkets arkiv. A. Hyvönen, Kokemuksia maanalaisuuden tieltä (1973); M. Salomaa, Punaupseerit. SKP:n ja Puna-armeijan sotilaallinen yhteistyö (1992); U. Vikström, Toiska. Kertomus Toivo Antikaisen elämästä (1975).
BILDKÄLLA. Antikainen, Toivo. Museiverket.