Ossian Schauman var e.o. professor i invärtes medicin vid Helsingfors universitet. Han hörde till grundarna av Samfundet Folkhälsan, till vilket han med sin hustru testamenterade en fond för vetenskaplig forskning. Som läkare och forskare var Schauman särskilt intresserad av ärftlighetens betydelse vid olika sjukdomar, och forskade i bl.a. arvsanlagens betydelse i olika blodsjukdomar. Schauman var också en betydelsefull kulturpersonlighet, som gjorde en värdefull insats för landets finlandssvenska minoritet.
Ossian Schauman var född i Jakobstad, där han avlade studentexamen vid stadens lyceum 1879. Han studerade medicin och blev medicinekandidat 1884; tio år senare avlade han medicine- och kirurgiedoktorsgrad. Ossian Schauman var läkare under den period då läkarvetenskapen fick en fysiologisk inriktning, från och med slutet av 1870-talet. Han var assistentläkare vid allmänna sjukhusets i Helsingfors propedeutiska avdelning från 1888 och överläkare vid diakonissanstalten från 1893. Han utnämndes 1908 till extraordinarie professor i invärtes medicin, en tjänst han innehade till sin död 1922.
Schauman var en förespråkare för konstitutionspatologin, och tillsammans med Emil Rosenqvist introducerade han i finsk medicinsk forskning begreppen funktionell diagnostik och patologisk fysiologi, enligt tyska förebilder. Schauman forskade i sambandet mellan perniciös anemi, breda bandmasken och vissa ärftlighetsfaktorer. Hans doktorsavhandling Zur Kenntniss der sogenannten Bothriocephalus-Anämie (1894) var den första stora monografin över maskanemin, och han skrev i dess efterföljd flera artiklar i ämnet. Schauman opponerade sig mot en då förhärskande teori om sjukdomens orsaker och lanserade i stället tanken att perniciös anemi vid bandmask stod i samband med en särskild ärftlig konstitution hos värden.
År 1925 utkom postumt en internationellt uppmärksammad studie i perniciös anemi, författad av Ossian Schauman i samarbete med professor Fredrik Salzman. Den innehöll allt dittills ackumulerat vetande om både genuin perniciös anemi och bandmaskperniciosa. Den fortsatta forskningen i perniciös maskanemi har haft sin tyngdpunkt i Finland. Det uppstod en särskild hematologisk inriktning, som Schauman anses ha lagt grunden till.
Schaumans intresse för ärftlighetens betydelse tog sig även andra uttryck. I slutet av 1870-talet engagerade han sig i pågående debatt om och forskning i eugenik eller läran om styrandet av människans ärftliga beskaffenhet, grundad av Sir Francis Galton. Galton, kusin till Charles Darwin, delade sedermera upp eugeniken i positiv och negativ eugenik, d.v.s. främjande av fortplantningen av individer med förment önskvärda ärftliga egenskaper respektive bortval av förment icke önskvärda anlag.
Schauman blev en förmedlare av särskilt svenska rashygieniska läror men följde även med forskningen i Tyskland. Schauman utförde sitt rashygieniska värv i nära samarbete med genetikern Harry Federley, neurologen Jarl Hagelstam samt den svenske professorn Herman Lundborg.
När Svenska litteratursällskapet i Finland tack vare en donation 1911 kunde inrätta den så kallade Florinska kommissionen för medicinsk forskning, blev Schauman dess ordförande. Han styrde in kommissionens arbete på positiv eller förebyggande rashygien. Kommissionen ville vetenskapligt utforska huruvida den finlandssvenska folkstammens andliga och kroppsliga hälsa förbättrades eller försämrades. Kommissionens forskning förblev blygsam men den bedrevs på ett innovativt sätt, med både medicinska och antropologiska metoder.
Schauman var en av de drivande krafterna då Florinska kommissionen lösgjordes från Svenska litteratursällskapet och 1921 ombildades till det fristående Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland. Schauman blev samfundets förste ordförande. Hans mål var en organisation som dels skulle upprätthålla ett institut för ärftlighetsforskning, dels genom upplysning och annan förebyggande hälsovård verka för den svenska befolkningens hälsa.
Florinska kommissionen och Folkhälsan bedrev under Schaumans ledning ett pionjärarbete. Hos dem verkade de första hälsosystrarna i Finland. Dessa arbetade i förebyggande syfte med skriftlig och muntlig information till befolkningen och hembesök, enligt ett tyskt mönster. Samfundet Folkhälsan började under Schaumans epok utge folkupplysningsskrifter. Serien omfattade med tiden en populär framställning av ärftlighetslära, spädbarnsvård, barnuppfostran och alkoholfrågor m.m.
Schauman författade själv Vår hustavla, ett informationsblad med goda råd i positiv rashygienisk anda, riktade till den svenska befolkningen i Finland. Tavlan inleds med orden ”Svenske män och kvinnor! På vår egen vilja, på vår inneboende kraft är den svenska stammens framtid i vårt land ytterst beroende.” I tavlan varnas för bl.a. starka drycker och könssjukdomar och läsarna uppmanas att inte sälja sin jord om de är i besittning av en egen torva. Det centrala budskapet är sammanfattat i Schaumans ofta citerade ord ”Det får icke finnas dåliga svenskar i detta land”. Schaumans hustavla spreds i 60 000 konstnärligt utsmyckade exemplar.
Schauman var känd också som trädgårdsodlare, och även detta intresse präglades av hans intresse för ärftlighet.
Alexandra Ramsay
Julius Ossian Schauman, född 30.3.1862 i Jakobstad, död 6.2.1922 i Helsingfors. Föräldrar apotekaren Victor Leonard Schauman och Elise Wilhelmina Ekelund. Gift 1895 med Betsy Maria Lerche.
PRODUKTION. Zur Kenntniss der sogenannten Bothriocephalus-Anämie (1894); O. Schauman och F. Saltzman, Die perniziöse Anämie. Handbuch der Krankheiten des Blutes und der blutbildenden Organe II. Utg. A. Schittenhelm Berlin (1925). Se även T. Carpelan och L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 II (1925).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. von Bonsdorff, The History of Medicine in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 III (1975); B. von Bonsdorff, Läkare och läkekonst i Finland under 300 år 1640−1940 (1978); H. Federley, Ossian Schauman. Svenskbygden 3/1922; M. Hietala, Rotuhygienia. Mongoleja vai germaaneja? Rotuteorioiden suomalaiset. (1985); M. Mattila, Suomen ruotsinkieliset ja laadukkaamman väestön vaatimus. Uusi uljas ihminen eli modernin pimeä puoli (1998); R. Pentti, Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland r.f. – En verksamhet baserad på ordförandenas forskarkompetens (2001); A-M. Rundt et al., Av hela vårt hjärta (2001).
BILDKÄLLA. Schauman, Ossian. 1915. Museiverket.