POSTI, Lauri


(1908–1988)


Professor, undervisningsminister, ­akademiker


Fennougristen Lauri Posti var en banbrytande forskare som inom sitt område utnyttjade resultat från den allmänna lingvistiken. Utöver sin högklassiga vetenskapliga produktion verkade han också förtjänstfullt inom vetenskapsförvaltningen.


 

Lauri Posti inledde sina studier 1928 vid Åbo universitet och fortsatte dem vid Helsingfors universitet 1930. Han avlade filosofie kandidatexamen 1934 och var forskningsassistent 1938‒1939. Efter att ha disputerat 1942 utnämndes Posti till docent i östersjöfinska språk och tre år senare till biträdande professor i finsk filologi. Åren 1953–1971 var han professor i östersjöfinska språk och han erhöll hederstiteln akademiker 1975.


 

Posti verkade som prodekanus och dekanus för den historisk-filologiska sektionen vid Helsingfors universitet samt en längre tid som ordförande för studentexamensnämnden. Han var också ordförande i kommittén för kulturellt utbyte mellan Finland och Sovjetunionen och i delegationen för Sovjetinstitutet samt ett par år för statens humanistiska kommission.


 

Posti inledde sin lingvistbana som student i sitt hemlandskap Egentliga Finland, då han som stipendiat samlade in språkliga specimina. På uppdrag av Finsk-ugriska sällskapet undersökte han 1932–1933 den votiska dialekten i Kukkos nära Narva i nästan ett halvt års tid. Han fortsatte sina fältforskningar sommaren 1934 i huvuddialektområdet för det vepsiska språket, därefter sju månader tillsammans med de vepsiska munkarna i Valamo kloster 1935 samt i Leningrad 1936. Kort därefter fortsatte Posti med att tillbringa ett halvt års tid i Lettland, först bland liverna och sedan i de ålderdomliga estniska språköarna i Koiva och Luts, för att slutligen forska vidare i de estniska arkiven i Tartu 1936–1937.


 

Postis vetenskapliga produktion koncentrerade sig på de centrala frågorna inom den östersjöfinska lingvistiken och baserade sig i mycket på hans egna fältarbeten. I sin första vetenskapliga publikation (1931) behandlade han ljudläran i inlandsdialekten i Åboland. År 1932 lyckades han reda ut ursprunget för de karakteristiska ljudhistoriska dragen i den form av votiska som talades i Ingermanland. Några år senare (1935) visade han att den för vepsiskan typiska vokalharmonin försvunnit på grund av inflytande från ryskan, och 1936 gjorde han en ny språklig landvinning i sin undersökning om intonationen i det liviska språket.


 

Postis undersökning från 1938 om vokalharmonin i vepsiskan hör till hans mest betydande. Hans doktorsavhandling om liviskans ljudhistoria (1942) har också betraktats som en av de främsta prestationerna på 1900-talet i forskningen om de med finskan närbesläktade språken. Posti påvisade sedermera att det förhistoriska indoeuropeiska inflytandet har revolutionerat det gemensamma urspråket för finskan och de andra östersjöfinska språken, genom sitt inflytande på den fonetiska strukturen i urfinskan. Den forskning om finskans förhistoria som bedrivits inom olika områden under de senaste årtiondena har bekräftat dessa resultat genom att påvisa att baltiska och germanska bosättningar på finsk mark för 2000–3000 år sedan också har kunnat skapa förutsättningar för språkliga förändringar. Postis undersökningar lade grunden till en intensiv och resultatrik forskning om lånorden i det finska språket.


 

Postis undersökningar i det estniska språkets fonetik och i synnerhet i kvantitetsvariationerna inspirerade från 1950-talet en omfattande internationell debatt. I synnerhet mot slutet av sin forskarbana koncentrerade Posti sig på etymologi. Genom sina insatser lyckades han förklara uppkomsten av tiotals ord, i första hand lånord. Redan 1932 påvisade han att ordet virka (tjänst, ämbete) är av baltiskt ursprung och att det tidigast betytt den rad av fällor som fanns längs de forna jägarnas jaktstig och att jägaren således var den förste tjänstemannen. Han bevisade att ordet taro, som ingår i ortnamn som Alistaro och Ylistaro är av slaviskt ursprung liksom ortnamnet Paaskunta samt orden keretti­läinen (kättersk), käämi (spole) och vainu (vittring, väderkorn). Enligt hans under­sökningar är även den gamla finska terminologin för dragoxar och slädar av baltiskt ursprung. Däremot är ord som köyhä­ (fattig), lahja (gåva) och tili (konto) av tyskt ursprung, medan silakka (strömming) och vauhti (fart) kommer från svenskan.


 

Lauri Postis undersökningar karakteriseras av stringens, klarhet och en förtrogenhet med ett flertal språk. Hans produktion håller genomgående hög internationell standard. Till sin läggning var Posti sakligt återhållsam, men hade en skarp humor. Han hörde i årtionden till president Urho Kekkonens närmaste vänkrets och verkade som undervisningsminister i Keijo Liinamaas tjänstemannaregering, som handhade värdskapet under konferensen för säkerhet och samarbete i Europa 1975.


 

Seppo Suhonen


 

Lauri Albert Posti, född 17.3.1908 i Lundo, död 6.3.1988 i Helsingfors. Föräldrar häradsdomaren Otto Albert Posti och Alma Matilda Pakula. Gift 1943 med filosofie magistern Maili Maija-Liisa Hynninen.


 

PRODUKTION. Varsinais-Suomen sananparsia (1936); Grundzüge der livischen Lautgeschichte (1942); On Quantity in Estonian (1950); From Pre-Finnic to Late Proto-Finnic. Studies on the Development of the Consonant System (1953); FU-transkription yksinkertaistaminen (1973); Vatjan kielen Kukkosin murteen sanakirja (tills. med S. Suhonen, 1980); The Origin and Development of the Reflexive Conjugation in the Finnic Languages. Congressus quintus internationalis fenno-ugristarum Turku 20–27.VIII. 1980 (1980). Se även S. Suhonen, Lauri Postin julkaisuja. Fenno-ugrica. Suomalais-ugrilaisen Seuran toimituksia 145 (1968).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Itkonen, Pitkän virkotien kokija. Aineksia 75-vuotiaan Lauri Postin tutkijankuvaan. Virittäjä 87/1983; S. Suhonen, Lauri Posti 1908‒1988. Virittäjä 92/1988.


 

BILDKÄLLA. Posti, Lauri. Foto: Uuskuva. Uusi Suomis bildarkiv.