Att Nils Oskar Jansson blev en motor för utvecklingen i Kimitobygden kan delvis förklaras med att han levde i en tid då folkbildningstanken slog igenom och man började tvivla på att den rådande samhällsordningen var gudagiven. Han grundade en av de första ungdomsföreningarna i Finland och gjorde den till ett medel för att öka ortens välstånd. Hans idé att presentera allmogekultur på festerna gav inspiration till föreningen Brages verksamhet. Med Skansen som förebild grundade Jansson Sagalunds museum, det första friluftsmuseet i Finland.
Nils Oskar Jansson föddes på Mattböle Norrgård i Kimito 1862. Han var yngst av fyra söner. På gården bedrev man naturahushållning, och då inga döttrar fanns i huset fick Nils Oskar hjälpa sin mor i arbetet; därför behärskade han som vuxen både mans- och kvinnosysslor. Mattböle Norrgård hade gått i arv i flera generationer och Nils Oskar växte upp bland gamla människor som var födda på den svenska tiden. Hans far var läs- och skrivkunnig och hans farfar hade bland annat ägnat sig åt att konstruera väderkvarnar. Modern lärde honom läsa, och som 10-åring började han skolan i Tjuda pedagogi. Efter två år blev han elev till Adèle Weman i den kommunala folkskolan, där en pojkklass inrättades 1875.
Hösten 1880 började Jansson sin folkskollärarutbildning vid Nykarleby seminarium. Då det fanns tre Jansson i årskursen, fick den talföre Nils Oskar heta Skrävlar-Jansson. Vid seminariet blev han god vän med läraren i naturvetenskaper Max Strömberg och kom i kontakt med den vetenskapliga positivismen. Våren 1883 övertogs historieundervisningen vid seminariet av V. K. E. Wichmann, känd som författare under pseudonymen Gånge Rolf. Han var en ivrig svenskhetskämpe som svärmade för det fornnordiska. Sin undervisning byggde han på intressanta historiska personers biografier, och den blev en förebild för de biografiska artiklar som Jansson senare skrev om sina föräldrar och andra gestalter från sin barndom.
Sommaren 1883 var Jansson kolportör för Svenska folkskolans vänners skrifter och vandrade runt i Åboland och på Åland. Vid avgångsexamen 1884 var Nils Oskar Jansson primus i kunskapsämnen. Lärarna uppmanade honom att fortsätta vid universitetet, men han ansåg att hans plats var i Kimito. Hösten 1885 fick Jansson lärartjänsten vid Vreta folkskola och blev kollega med Adèle Weman.
Han började undervisa i trädgårdsodling och anlade planteringar på den karga skolgården. I november 1888 grundade han Kimito svenska ynglingaförening bland sina elever. Senare sammanslogs den med Flickringen, som grundats av Adèle Weman, och 1896 omorganiserades föreningen till Kimito ungdomsförening. Omorganiseringen föregicks av stridigheter. De båda lärarna ansågs förleda ungdomen, och ungdomsföreningen förbjöds att använda skolhuset som samlingslokal. Nils Oskar Jansson avsade sig ordförandeskapet, men medverkade aktivt i olika kommittéer. Den första var byggnadskommittén för ungdomsföreningens hus Wrethalla, som stod färdigt 1899. Namnet torde Jansson ha bidragit med.
I den aktiva period som följde med att ordna fester för att skaffa medel till byggnadskassan var Janssons djupa förtrogenhet med folkkulturen en stor tillgång. Revitaliseringen av det som i dag kallas folkdanser började med en uppvisning av ”gamla kostymdanser” på Ynglingaföreningens fastlagssoaré våren 1892. Skräddaren Gustaf Bohm från Mattböle spelade fiol. Senare ordnade Jansson ett stort julkalas dit äldre personer inbjöds för att förevisa gamla danser. Danserna blev kända på föreningens bygdemålssoaréer i Åbo och Helsingfors, och Kimito ungdomsförenings verksamhet med bygdemål, gamla dräkter, danser och musik inspirerade huvudstadsborna att grunda föreningen Brage 1906. Jansson bidrog till ungdomsföreningens festprogram med att skriva tablåer eller små pjäser, ”folkmålsdramer”, som uppfördes på dialekt. Där kunde han använda föremål ur sina samlingar för att skapa rätt stämning.
Som lärare, svenskhetsivrare och hembygdsvän försökte Jansson skapa möjligheter för de unga att stanna kvar i Kimito. När ungdomsföreningens skuldbörda för Wrethalla lättat, framförde han på sin namnsdagsbjudning hösten 1905 tanken att grunda en småbrukarskola i ungdomsföreningens regi. Intensivjordbruk och trädgårdsodling skulle enligt danskt mönster ge ungdomen möjlighet att stanna kvar i hembygden. Skolhuset byggdes på Wrethallas gård och ritades av Jansson. Skolan fungerade som samskola. Den fick statsbidrag och startade följande år med Jansson som ekonom och direktionsordförande. Efter några år ombildades den till en lantmannaskola och en särskild husmodersskola. För att förverkliga småbrukarideologin inlöste ungdomsföreningen Vreta Storgård och styckade upp fastigheten i mindre tomter i första hand åt hugade föreningsmedlemmar. Kimito ungdomsförening var aktivt med om att grunda Svenskfinlands första andelskassa 1904 och Kimito andelsmejeri 1906. Åren 1906–1910 var Jansson kassör för mejeriet. Huvudbyggnaden på Vreta Storgård fungerade en tid som andelshandel.
Ända sedan han flyttat till Vreta hade Jansson samlat gamla föremål i sin bostad. För sitt museiarbete fick han främst inspiration från Sverige. Den första av sina många Sverigeresor gjorde Jansson 1890, då han besåg ”Nordiska museet och alla annexer”, Skokloster och Linnés Hammarby m.m. Sin längsta resa gjorde han hösten 1907 till Sverige och Danmark med understöd av ett stipendium.
Skansen i Stockholm såg han första gången 1895. Han inspirerades av Artur Hazelius tanke att skapa ett Sverige i miniatyr och ville själv skapa ett Kimito i miniatyr. I december samma år köpte han ett jordområde från Vreta Storgård. Sin fastighet kallade han Sagalund; det var den första tomten i Kimito som bröts ut från stamfastigheten. Den första museibyggnaden, Brinkkullstugan, flyttades till Sagalund 1906; det var tre år innan de första husen flyttades till friluftsmuseet på Fölisön i Helsingfors. År 1911 byggde han och Adèle Weman ett gemensamt boningshus, Villa Sagalund, med var sin bostad.
Museiverksamheten blev huvudsaken under den sista delen av Janssons liv. Hösten 1913 beslöt ungdomsföreningen att visa honom sin uppskattning genom att köpa Tjuda pedagogis byggnad till museet. Huset återuppfördes på Sagalund vårvintern 1914, och på sommaren hölls en stor hembygds- och museifest. Jansson uppskattade gåvan till fullo, och sommartid bodde han ofta i Pedagogin. På 1910-talet blev hans museum välkänt, då det presenterades i olika tidskrifter såsom Brages årsskrift 1907, Hembygden 1910, Kotiseutu 1912, Svenska folkskolans vänners kalender 1913 m.fl.
I motsats till de svärmiska nationalromantikerna, som främst intresserade sig för dräkter, danser och festseder, betonade Jansson arbetets historia och den vördnad och tacksamhet som tillkom tidigare släkten vilkas arbete kommit senare släktled till godo. När folkdräktsrörelsen tog fart var Jansson kritisk och påpekade att man skapade ”sockenuniformer” som aldrig funnits.
I en självbiografisk artikel beskriver han sitt humör som hetsigt men glatt. Han hade vuxit upp i en muntlig kultur, och trots att han hade material och kunskaper förmådde han inte genomföra sina planer på att skriva Kimitoöns historia. Han publicerade ett antal tidningsartiklar om historiska händelser och drag ur folklivet samt några hyllningar, prologer, kantater m.m. i bunden form. I samband med Kimitos 600-årsjubileum 1925 skrev han en självbiografisk artikel för publicering i Hem och hembygd och i Åbo Underrättelser.
Lojos 600-årsjubileum 1923 gav Nils Oskar Jansson idén till 600-årsjubileet i Kimito. Året bestämdes med ledning av en anteckning från 1325 i Åbo domkyrkas Svartbok. Jubileet gällde kommunerna på Kimitoön, d.v.s. Axel Oxenstiernas forna grevskap. Festen arrangerades på midsommar och varade i tre dagar. Den inleddes med festgudstjänst, fortsatte med kulturprogram och avslutades med en stor utställning och besök på museet Sagalund. Utställningen bestod av kreatur, jordbruksredskap, jordbruksprodukter, handarbeten, konst m.m. Produkterna bedömdes av en prisnämnd och 400 diplom delades ut.
Samma år tilldelades Nils Oskar Jansson riddartecknet av andra klass av Finlands Vita Ros orden. Jubileet blev hans sista stora insats för sin hembygd. Drygt ett år senare dog han i anemi. Sagalund hade han redan 1915 donerat till kommunerna på Kimitoön.
Solveig Sjöberg-Pietarinen
Nils Oskar Jansson, från 1921 Jansson-Vretdal, född 9.2.1862 i Kimito, död 20.1.1927 i Kimito. Föräldrar bonden Johan Andersson och Erika Lovisa Esaiedotter.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. N. O. Jansson-Vretdal, Ett självbiografiskt utkast. Åbo Underrättelser 21.6.1925; E. Lindroos, Kring Wrethalla. Kimito ungdomsförening 1888–1988 (1988); S. Sjöberg, Nils Oskar Jansson och hembygdsrörelsen i Åboland (avhandling pro gradu, Åbo Akademi, 1975); V. Vartio & L. Kontturi, Suomen Valkoisen Ruusun ritarikunta 1919‑1939 (1939).
BILDKÄLLA. Jansson-Vretdahl, Nils Oskar. Foto: Ateljé Elis Carlsson. Museiverket.