DREIJER, Matts


(1901–1998)


Landskapsarkeolog


Matts Dreijer hade som Ålands förste landskapsarkeolog ansvar för landskapets fornminnen, deras utforskning, vård och fredning. Han skapade även Ålands museum och var en flitig skribent i lokala publikationer. Dreijer företog ett flertal utgrävningar och upptäckte bl.a. en serie kamkeramiska stenåldersboplatser i Saltvik. På 1950-­talet lanserade Dreijer teorin att fornstaden Birka, som enligt krönikan besöktes av Nordens apostel Ansgar och var biskop Wennis gravplats, låg på Åland, inte på Björkö i Mälaren, en historiesyn som dock inte allmänt har omfattats. Han deltog flitigt i utvecklandet av Ålands självstyrelse och näringsliv och var bl.a. med om att starta bilfärjetrafiken på Ålands hav.


 

Matts Dreijer föddes 1901 på Runö i Rigabukten, där hans far var bonde, men flyttade redan 1907 till Åland där han växte upp hos sin faster Lydia i Mariehamn. Efter att aktivt ha deltagit i inbördeskriget både på Åland och vid fronten i Satakunda avlade han studentexamen vid Mariehamns samlyceum 1919 och slutexamen vid Högre svenska handelsläroverket i Helsingfors 1924. Fem år senare utnämndes Dreijer till vd för Ålands centralandelslag och återvände till Åland efter att ha tjänstgjort vid olika affärsföretag i Helsingfors.


 

Dreijer innehade flera förtroendeuppdrag inom åländskt näringsliv och förvaltning och var bl.a. medlem av ett flertal av landskapet tillsatta kommittéer, av stadsfullmäktige i Mariehamn 1938–1944 och stadsstyrelsen 1955–1957. Vid sidan av sin ordinarie tjänst verkade han bl.a. även som ombudsman för Mariehamns handelskammare 1945–1952 och var medlem av dess styrelse 1952–1970, samt som ordförande för brandnämnden i Mariehamn 1939–1953 och övervakningsrevisor för Redarnas ömsesidiga försäkringsbolag 1957–1977. Dreijer var även sekreterare för Ålands folkminnesförbund 1934–1970 och med om att uppföra friluftsmuseet Jan Karlsgården invid Kastelholms slott 1930–1931. Dreijer var 1952–1970 preses för Ålands kulturstiftelse, till vars grundare han hörde.


 

En av de ofta återkommande och kvistiga frågorna gällande Ålands självstyrelse berörde fornminnesvården och fornminneslagstiftningen. Enligt självstyrelselagen hörde fornminnesvården liksom arkiv­väsendet till landskapets kompetens, och förhållandena mellan landskapet och staten som företräddes av Arkeologiska kommissionen reglerades enligt en överens­kommelseförordning från 1924, som förnyades 1936. I landskapsbudgeten för 1929 upptogs ett anslag avsett som understöd för att utbilda en åländsk landskapsarkeolog. Den tilltänkta personen avbröt dock studierna, och 1933 beslöt landskapsnämnden lediganslå en tjänst som landskapsarkeolog.


 

Matts Dreijer utsågs efter diverse kontroverser till tjänstförrättande landskapsarkeolog i juli samma år. År 1930 hade Dreijer avlagt filosofie kandidatexamen vid Helsingfors universitet med tanke på en framtid som lärare och hade i sin examen vitsord i nationalekonomi, nordisk filologi, inhemsk litteratur samt estetik och nyare litteratur och praktisk filosofi. Han saknade däremot universitetsutbildning i de obligatoriska museiämnena konsthistoria och etnologi och hans studier i fornkunskap inskränkte sig till en kurs i arkeologi. Dreijer avlade emellertid vitsordet cum laude approbatur i arkeologi 1933. Han saknade erfarenhet av arkeologiskt fältarbete, vilket var ett absolut krav på en arkeolog, men utsågs dock 1934 till ordinarie landskapsarkeolog sedan han deltagit i några utgrävningar i Sverige och Finland. Högsta vitsord i arkeologi avlade Dreijer i december 1942, långt efter sin utnämning. Matts Dreijer kom sedan att verka som landskapsarkeolog fram till sin pensionering 1970.


 

Dreijers insats som landskapsarkeolog är nära förbunden med fornminnesinventeringen och fornminnesvården. Tack vare sin bakgrund som verkställande direktör för Ålands centralandelslag hade han ett omfattande kontaktnät runt om i landskapet och goda relationer till de åländska bönderna. Under sina tjänsteresor i landskapet fick han rikligt med uppgifter om fasta fornlämningar som han registrerade, och om lösa fornföremål, som han förde till Ålands museum.


 

Dreijers inventeringar i bygderna och hans rapporter om fornlämningarna utgjorde sedan en god grund då en uppdaterad och mera modern fornminnesinventering genomfördes 1978–1979. De verbala beskrivningarna åtföljdes av kartskisser över höggravfälten och deras monument och landskapets många husgrunder från järnåldern. Dreijers betydelse för fornminnesinventeringen framstår i en ännu klarare dager då man betänker, att han arbetade mer eller mindre ensam och t.ex. saknade ett relevant kartmaterial att utgå ifrån. Sina tjänsteresor företog han med en gammal velociped.


 

Det finns dock många exempel på att landskapsstyrelsen körde över sin sakkunniga tjänsteman och såg mellan fingrarna då man gav tillstånd till undanröjande av ”besvärliga fornlämningar” som hindrade vägbyggen och annan markanvändning. Dreijer kunde i sådana fall inte annat än böja sig. Då fornminneslagen förnyades 1965 med den finska fornminneslagen som förebild övertog landskapet de flesta lagstadgade uppgifter som ålagts riksmyndigheten med några begränsningar. Dessa gällde det legala skyddet av fornlämningar och brott mot fornminneslagen, kyrkornas restaurering och undersökningar av i lag fredade skeppsvrak, vilka fortsättningsvis övervakades av Arkeologiska kommissionen.


 

Av Dreijers många arkeologiska utgrävningar kan främst nämnas undersökningarna av stenåldersboplatserna i Långbergsöda i Saltvik, söder om Orrdalsklint, bronsåldersboplatsen Otterböte på Kökar, skeppsformiga stensättningar från bronsåldern vid Grytverksnäset i Sund, gravfälten på Nabbergen i Eckerö och gravfältet Stenhagen i Kastelholm. Dreijer utförde även undersökningar under golven i Ålands medeltida kyrkor. I detta fall tog hans medfödda intresse för Ålands forntid överhanden på bekostnad av planering, teknik, dokumentation och vetenskapliga krav och omöjliggjorde alla undersökningar i framtiden. Hans dateringar av Ålands medeltida kyrkor är genomgående tidiga.


 

Av Dreijers vetenskapliga uppsatser har de flesta publicerats i Åländsk Odling och Sanct Olof, julbok för de åländska församlingarna. Åländsk Odling grundades 1938 för att ”landskapsarkeologen och fackutbildade tjänstemän inom området kunde giva offentlighet åt fynd och sina rön och teorier för kritik och bedömning av andra forskare”, skriver Dreijer i sina memoarer. Han var även en ofta återkommande skribent i tidningen Åland, där han hade varit reporter och tf. redaktör. Ett av Dreijers tidigaste arbeten var presentationen av de kamkeramiska stenåldersboplatserna i Långbergsöda som han publicerade i Finskt Museum 1940. Där fann Dreijer en serie stenåldersboplatser med ett fyndmaterial som representerade så gott som hela den kamkeramiska kultursekvensen. Denna kulturs kärnområde finns i Finland, Karelen, Baltikum och det europeiska Ryssland, och den kamkeramiska kulturen har på goda grunder ansetts representera en finsk-ugrisk befolkning, som fick sin utkomst av jakt, fiske och insamling. I artikeln behandlar Dreijer frågan sakligt, men i kapitlet ”Stenåldersfolkets nationalitet” i verket Det åländska folkets historia I:1 (1979) liksom i sina memoarer (1984) berör han frågan i tämligen allmänna ordalag och hänvisar till i många avseenden föråldrad litteratur angående problemställningen kring kultur och nationalitet och skriver att ”detta blev en chock för rättrogna ålänningar”.


 

Dreijers arkeologiska skriftställarskap inriktade sig dock främst på frågan om var den vikingatida centralort som i källorna heter Birka var belägen. Enligt veder­tagen uppfattning låg handelsstaden Birka, som enligt biskopskrönikan var föremål för missionären Ansgars resor ca 830–850, på Björkö i Mälaren, där Hjalmar Stolpe inlett omfattande utgrävningar redan 1873, fält­arbeten som fortsatt i olika repriser i mer än hundra år. Dreijer lanserade sin teori om ett Birka på Åland i artikeln ”Landet Åland och Fornsveriges östgräns” (1950) och utvecklade den sedan i många sammanhang. Sin teori byggde han på en nytolkning av de skriftliga källorna, ett kalkstenskors med runinskrift, som enligt Dreijer hade markerat biskop Wennis grav vid kyrkan i Sund och en bronsklubba från Sund, även den enligt Dreijer ursprungligen från Wennis grav. Därtill placerar Dreijer det grönländska biskopssätet Gardar i Nousis i sydvästra Finland, de isländska sagornas ”Helluland” och ”Markland” kring Bottniska viken, medan ”Vinland det goda” enligt honom avser Finland. Han betvivlar att nordborna någonsin koloniserade Grönland. Den omdebatterade runinskriften på kalkstenskorset från Sund har ifrågasatts av de flesta svenska experter, men accepterats av några; själva korset är snarast av senmedeltida typ.


 

Dreijers forskning kring Birka uppfattas som kontroversiell och uppvisar många överdrivet lokalpatriotiska drag samt brist på vetenskaplig stringens. Hans teori om ett Birka på Åland har inte accepterats av Nordens arkeologer eller historieforskare.


 

En icke oväsentlig del av Dreijers skriftliga produktion består av historiker. Av dem kan man nämna två festskrifter om Ålands självstyrelse (1947, 1972) och historiker över Ålands ömsesidiga försäkringsbolag 1866–1966 respektive Redarnas ömsesidiga försäkringsbolag 1938–1968. De visar Dreijers förtrogenhet med den åländska självstyrelsens bakgrund och åländskt näringsliv.


 

Matts Dreijer spelade en betydande roll i den åländska samhällsutvecklingen och engagerade sig i det mesta som hände på Åland under 1900-talet vare sig det gällde kultur, självstyrelsen, kommunalpolitik, samhällsliv eller ekonomi och förde som arkeolog en energisk kamp för ett större Åland i forntiden.


 

Torsten Edgren


 

Matts Emanuel Dreijer, född 31.1.1901 på Runö, Estland, död 15.4.1998 i Mariehamn, Åland. Föräldrar bonden Fredrik Immanuel Dreijer och Magdalena Petersdotter Kårs. Gift 1926 med diplomekonomen Ruth Wallenius.


 

PRODUKTION. Ålands forntida minnesmärken (1937); Åland och ålänningarna (1943); Häuptlinge, Kaufleute und Missionare im Norden vor Tausend Jahren (1960); Åland och Bircaproblemet (1974); Åländska folkets historia (1979); Genom livets snårskog (1984); Matts Dreijers publicerade skrifter och artiklar 1927–1995. Åländsk Odling. Temanummer Matts Dreijer 1901–1998 (2000).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Festskrift tillägnad Matts Dreijer på hans 80-årsdag 31.01.1981 (1984); S-B. Kärkkäinen, Personliga minnen kring arbetet på museibyrån med min chef magister Dreijer. Åländsk Odling. Temanummer Matts Dreijer 1901–1998 (2000); T. Edgren, Matts Dreijer 1901–1998. Finskt museum 2002.


 

BILDKÄLLA. Dreijer, Matts. 1956. Museiverket.