Harry Krogerus hade en framträdande position inom Finlands vetenskapliga liv. Hans naturvetenskapliga verksamhet föll inom insektforskningen, där han bland annat var en av de första som kartlade de pågående förändringarna i Finlands fjärilsfauna. Hans aktivitet i ledningen för flera vetenskapliga samfund var betydande. Inom skolverket arbetade han energiskt för en modernisering av biologi- och geografiundervisningen. Han var dessutom en framstående popularisator av vetenskap och blev med tiden en känd radioröst.
Harry Krogerus var biolog i andra generationen. Hans far, Rolf Krogerus, verkade som överlärare i naturalhistoria och geografi vid Svenska normallyceum och var dessutom känd insektforskare. Harry Krogerus samlade insekter redan i skolåren, det finns uppgifter om fjärilar som han samlat vid familjens sommarvilla i Lojo från 1930 framåt. När han blev student 1934 från Läroverket för gossar och flickor valde han genast biologin som sitt studieämne. Till att börja med ägnade han sig också åt skalbaggar, men med tiden tog fjärilarna helt över. Sommaren 1934 följde han med fadern på en insektsamlingsresa till Kuusamo, tre år senare deltog han med ett antal studiekamrater i en exkursion till Morgam-Viibus-fjällmassivet i Enare. Sommaren 1939 företog han en exkursion till södra Petsamo. Alla dessa resor resulterade i vetenskapliga rapporter.
När kriget bröt ut 1939 var Krogerus redan nästan färdig med sin examen. Han blev emellertid inkallad, och det kom att dröja till 1943 innan han erhöll sin magistergrad. Under fortsättningskriget var han huvudsakligen förlagd vid Svirfronten, där han under lugnare tider kunde studera insektlivet, vilket han sedermera också beskrev både i föredrag och i skrift.
När kriget var över fick Krogerus tillfällig anställning som biträde på Zoologiska museet, där hans uppgift till att börja med var att åter ställa i ordning insektsamlingarna, som varit evakuerade till landsorten. Dessutom bestämde han oidentifierat fjärilmaterial, speciellt småfjärilar. För en utexaminerad biolog fanns under den tiden huvudsakligen två karriärmöjligheter, som forskare eller som lärare. Och forskarplatserna var få. Krogerus slog in på lärarbanan. Ett år undervisade han vid Svenska privata läroverket för flickor (Laurellska skolan), ett annat vid Svenska samskolan i Helsingfors, för att år 1947 få anställning vid Tölö svenska samskola (Zilliacuska skolan), där kan kom att verka fram tills skolan upphörde 1975, om också många år för bara en klass. Sin huvudsakliga lärarbana hade han emellertid i Svenska normallyceet, 1952–1953 som lektor och 1953–1974 som överlärare i biologi och geografi. Vid tiden för övergången till grundskolesystemet övertog Krogerus dessutom rektorsbefattningen vid Tölö svenska samskola.
Även som lärare fortsatte Krogerus sin insektforskning. Han disputerade 1948 med ett avhandling om strandinsekternas ekologi, där han framför allt analyserar skalbaggarnas betydelse. Senare arbeten handlade främst om fjärilar. I mitten av 1950-talet kände man redan väl Finlands storfjärilar, men småfjärilarna hade beaktats bara i enstaka fall. Här fanns ett omfattande arbetsfält. Krogerus redde ut talrika småfjärilsgrupper och beskrev åtskilliga för vetenskapen nya arter – den första i själva verket redan 1936. År 1949 företog han en expedition till Newfoundland tillsammans med Ernst Palmén, sedermera zoologiprofessor och kansler vid Helsingfors universitet, och Carl H. Lindroth, sedermera zoologiprofessor i Lund. Själv publicerade han ett arbete över provinsens fjärilar, och beskrev där en för vetenskapen ny mätare och ett nytt nattfly. Många andra entomologer har också utnyttjat expeditionens material och ett flertal nya arter har beskrivits utifrån det. Krogerus har också fått en nybeskriven fjäril uppkallad efter sig: minerarmalen Elachista krogeri.
Som lepidopterolog höll sig Krogerus också med en fjärilsamling, som med tiden kom att bli en av Finlands största. Han samlade dels i Lojo, dels under längre eller kortare exkursioner till olika delar av Finland. Därigenom kom han också att upptäcka ett stort antal för landet nya fjärilsarter, vilka han anmälde i vetenskapliga smånotiser eller i meddelanden vid vetenskapliga samfunds möten. På grund av en nästan obruten följd av observationer i Lojo under flera årtionden kunde han följa förändringarna i fjärilfaunan, och hans anteckningar har därtill kunnat utnyttjas av andra som karterat landets fjärilar i tid och rum. Efter Krogerus död förvaras samlingen hos Zoologiska museet i Helsingfors.
Krogerus deltog också flitigt i föreningsverksamhet. Redan som nybliven student anslöt han sig till Societas pro Fauna et Flora Fennica och till Entomologiska föreningen i Helsingfors. Likaså var han aktivt med i Svenska naturvetarklubben, vars medlemskår huvudsakligen bestod av biologistuderande. Krogerus innehade flera styrelseposter inom klubben, 1938–1945 var han sekreterare, och 1949–1951 ordförande. I Entomologiska föreningen valdes han till viceordförande 1955, ordförande var han 1966–1982; dessutom satt han i redaktionen för föreningens tidskrift Notulae Entomologicae 1947–1976. De entomologiska föreningarna i Norden har alltsedan 1923 arrangerat nordiska entomologmöten, vilka har hållits turvis i de olika länderna. Vid entomologmötet i Stockholm 1979 valdes Krogerus till mötets president. År 1955 grundades Lepidopterologiska sällskapet i Finland och Krogerus var en av de stiftande medlemmarna. I Societas pro Fauna et Flora Fennica var han viceordförande 1967–1983. Ett flertal av dessa föreningar utsåg honom senare till hedersmedlem.
Krogerus var också aktivt med i lärarfackets föreningar, och verkade som sekreterare och viceordförande i Finlands svenska läroverksförening 1948–1962. Han medverkade ofta i föreningens tidskrift Skola och hem, framför allt med litteraturanmälningar. I Finlands biologi- och geografilärarförbund var Krogerus ordförande 1954–1962. Dessutom verkade han i Lojosamfundet, där han 1979 valdes till ordförande.
Som lärare hade Krogerus en stor förmåga att engagera eleverna. Forna elever har framhållit hans förmåga att konkretisera svårbegripliga fenomen. Han organiserade också utflykter i naturen med sina elever, och gav sitt stöd åt skolornas naturklubbar. I egenskap av överlärare hade han dessutom på sitt ansvar utbildningen av nya lärare för biologi och geografi; här berättas det att hans lektioner besöktes flitigt också av lärarauskultanter med helt andra inriktningar. Han underströk också för auskultanterna vikten av en levande undervisning, som inte fick inskränka sig till torra föreläsningar. År 1977, efter sin pensionering, erhöll Krogerus professorstitel.
Krogerus följde vad som hände på läromedelsfronten och anmälde talrika böcker i lärarfackets tidning. Men han var uppenbarligen inte tillräckligt nöjd med vad andra hade åstadkommit, utan började själv skriva läroböcker. År 1958 publicerade han tillsammans med Tor Hellström Botanik för läroverket, 1960 kom Finlands geografi för mellanskolor, och 1970 publicerade han tillsammans med Samuel Panelius Biologi för gymnasiet. Samtliga gavs ut i flera upplagor under påföljande år. Dessutom skrev han tillsammans med Lennart Winqvist bokserien Vår värld för att komplettera geografiundervisningen. Första delen kom ut 1961.
Bland den stora allmänheten blev Krogerus bäst känd genom sina radioprogram. År 1971 inleddes programmet ”Naturväktarna”, där förutom Krogerus också Göran Bergman och Rolf Grönblom medverkade. Lyssnarna kunde ringa in sina frågor och skicka in prov på vad de funnit i naturen och få svar. Med åren anslöt sig nya förmågor till programmet, men Krogerus fortsatte där ända till 1997.
Hans Silfverberg
Harry Verner Krogerus, född 9.2.1917 i Helsingfors, död 28.2.1999 i Helsingfors. Föräldrar överlärare Rolf Krogerus och Ruth Johanna Relander. Gift 1941 med Brita Fabricius.
PRODUKTION. Tortrix illustrana n. sp., eine neue Tortricide aus Nord-Finnland. Notulae Entomologicae 16 (1936); Lepidopterologiska iakttagelser inom Maaresta-Viibustunturi-området i Lapponia inarensis, Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 14 (1938); Lepidopterologiska studier i södra Petsamo. Notulae Entomologicae 23 (1943); Ökologische Untersuchungen über Uferinsekten, Acta Zoologica Fennica 53 (1948); Investigations on the Lepidoptera of Newfoundland. I. Macrolepidoptera, Acta Zoologica Fennica 82 (1954); Botanik för läroverket (tills. med T. Hellström 1958, ny upplaga 1968); Finlands geografi för mellanskolor (1960, ny upplaga 1966, 1970, 1973, 1976); Die an Coniferen lebenden Laspeyresia-Arten in Finnland (Lep., Tortricidae). Notulae Entomologicae 42 (1962); Vår värld (tills. med L. Winqvist 1966, flera delar under påföljande år); Veränderungen der Lepidopterenfauna in Südwestfinnland während der vierzig letzten Jahre. Notulae Entomologicae 49 (1969); Biologi för gymnasiet (tills. med S. Panelius 1970, nya upplagor 1974, 1976); The invertebrate fauna of the Kilpisjärvi area, Finnish Lapland. 14. Lepidoptera, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 80 (1972); P. Kalm, Resejournal över resan till Norra Amerika III, IV. Red. jämte J. E. Roos (1985, 1988).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. W. Hackman, Harry Krogerus 60 år. Notulae Entomologicae 57 (1977); V. Nyström, Harry Krogerus, SFV-kalendern 1999.
BILDKÄLLA. Krogerus, Harry. Museiverket.