COLLAN, Karl 

(1828–1871) 

Tonsättare, författare, bibliotekarie 

Karl Collan var författare, översättare, tonsättare och universitetsbibliotekarie. Till hans främsta publikationer hör hans svenska översättning av Kalevala och två fosterländska antologier för ungdomen. ”Sylvias julvisa”, ”Vasa marsch” och ”Savolaisen laulu” är hans mest kända kompositioner. Collan hade inhämtat kunskaper om biblioteksverksamheten under sina resor i Europa, och genomförde viktiga reformer i universitetetsbiblioteket. 

Karl Collan var en av de mest begåvade personerna i 1800-talets kulturliv i Finland. Trots sina motgångar åstadkom han flera betydelsefulla insatser till kulturens fromma. Han blev tidigt föräldralös och var redan under studietiden tvungen att försörja sig själv. Han dog i kolera bara 43 år gammal, under det mest framgångsrika skedet av sitt liv. 

Collan drogs in i tidningsbranschen och i musikens värld av eget intresse. Han blev en av de första betydande musikkritikerna i Finland. Collan recenserade musik i Helsingfors Morgonblad, som redigerades av hans bror Fabian Collan, och i Helsingfors Tidningar, som redigerades av Zacharias Topelius. Hösten 1856 planerade han tillsammans med några av sina vänner att grunda en ny tidning, Dagen, men generalguvernören förhindrade projektet. 

Till sin politiska övertygelse var Karl Collan liberal. Hans nationalitetsidéer gjorde honom till en övertygad gynnare av det finska språket och han var aktiv inom den savo-karelska avdelningen tillsammans med August Ahlqvist, D. E. D. Europeaus, Fredrik ”Rietrikki” Polén, Paavo Tikkanen samt Oscar Toppelius och Antero Warelius. I Finska Litteratursällskapet var han likaså flitigt verksam, bland annat som kassör 1856–1862. Med understöd av sällskapet upptecknade han 1854 i Savolax och Karelen 89 folkmelodier och redigerade och bearbetade dem till två häften i serien Valituita Suomalaisia Kansan-Lauluja (Ett urval finska folksånger). 

Collan var lektor i tyska vid universitetet, vilket under många år kom att utgöra hans levebröd vid sidan av redaktörsverksamheten. Han hade ännu del i redaktionen av Litterär Tidskrift, som kom ut 1863–1865. Hans mest betydande litterära publikationer är två läseböcker avsedda för ungdomar, Poetisk läsebok för Finlands ungdom (1864) och Läsebok på prosa för Finlands ungdom (1866). Collans mest betydelsefulla litterära och kulturella prestation var ändå hans översättning till svenska av Kalevala, som gavs ut i två band 1864 respektive 1868. 

För senare tider är Collan framför allt känd för sin musik. Som tonsättare var han självlärd; på hans tid fanns ingen organiserad musikutbildning i Finland. Collan var förtrogen med de nyaste musikströmningarna i Europa och behärskade suveränt det förromantiska tonspråket och var mästerlig även tekniskt sett. Hans närmaste förebilder var Franz Schubert och Felix Mendelssohn. Av Collans kompositioner har såväl hans fosterländska sånger som ”Vasa marsch” och ”Savolaisen laulu” levt vidare, samt vissa av hans lieder. Den mest kända av hans kompositioner är ”Sylvias julvisa”. 

Karl Collan ansåg att han som bibliotekarie nått krönet på sin ämbetsmannabana. Han hade relativt tidigt kommit i kontakt med biblioteksverksamheten; då studentavdelningarnas boksamlingar sammanslogs 1858 blev Collan bibliotekarie i det nya studentbiblioteket. Samtidigt var han fortfarande verksam som lärare, från 1859 som lektor i tyska vid universitetet. Då bibliotekarietjänsten vid universitetets bibliotek blev ledig 1860, sökte Collan den, och speciminerade 1861 med den första ”biblioteksvetenskapliga” avhandlingen i Norden. Collan fick dock inte tjänsten. Han var tvungen att skriva en ny avhandling, med ett ämne som denna gång anknöt till hans lärararbete. Då tjänsten skulle besättas ansåg bl.a. Georg Zacharias Forsman vid konsistoriet att Collan var en begåvad amatör som bättre lämpade sig för tidningsvärlden. Han fick dock i februari 1866 denna den bästa tjänsten i landet, såsom han själv betraktade den. 

Samma år ingick han äktenskap med Maria Pacius, dotter till kompositören Fredrik Pacius, och själv en begåvad sångerska. 

Som bibliotekarie genomförde Collan viktiga reformer, bl.a. rekvirerade han litteratur direkt från utlandet och började ge ut en accessionskatalog. Collans verksamhet vid biblioteket blev emellertid kort. Han smittades av kolera och avled 1871. Tack vare sina två långa studieresor hade han fått en utmärkt kännedom om biblioteken på den europeiska kontinenten och han ville i sitt eget bibliotek införa arbetsmetoder som han lärt känna vid biblioteket i British Museum. 

Esko Häkli 

Karl Collan, född 3.1.1828 i Idensalmi, död 12.9.1871 i Helsingfors. Föräldrar, teologie doktorn Pehr Johan Collan och Christina Elisabeth Crohns. Gift 1866 med Maria Margaretha Pacius. 

VERk. Sånger vid pianoforte (1847); Fyra sånger vid pianoforte (1848); Polka-mazurka för pianoforte, efter motiven ur operan ”Der Prätendent” (1849); Fantasier för pianoforte I (1850); Fem visor med accompagnement af pianoforte (1852); Valituita suomalaisia kansan-lauluja I och III (1854−1855); Sånger och visor med pianoforte-accompagnement IV (1855); Fyra Fänrik Ståls sägner. Satta i musik för sång vid pianoforte (1857); Sånger och visor med pianoforte-accompagnement V−VII (1862, 1864, 1865); Wasa-Marsch. För sång vid pianoforte eller fyra mansröster. Leipzig (1866); Marsch för frivilliga brandcorpsen i Helsingfors (1867); Julvisa af Z. Topelius. Komponerad för sång vid pianoforte (1868); På Roines strand. Komponerad för sång vid pianoforte (1868); Finsk brödrasång af K. R. Malmström, komponerad för sång med piano och mansröster (1869); Sånger och visor med pianoforte-accompagnement. VIII häftet (1871); Tre sånger vid pianoforte (1871). Samlade sånger: Documenta Musicae Fennicae 16 (1976) och 17 (1979). 

PRODUKTION. Valda fabler till läsning för barn (1850); Kurs i mathematiska och fysiska geografin (1851; 5. uppl. 1871); Öfversikt af Serviens historiska folksånger (1860); Om bibliografiska systemer och biblioteksmetoder (1861); Poetisk läsebok för Finlands ungdom (1864; 3. uppl.1891); Königinhofer- och Grünberger-Handskriften (1865); Barn-rim med bilder I−II (1865); Studier och skizzer I (1865); Läse-bok på prosa för Finlands ungdom (1866; 3. uppl. 1881). Översättningar till svenska: H. Heine, Dikter i svensk öfversättning (tills. med R. A. Renvall) (1849); A. von Chamisso, Peter Schlemils förunderliga historia (1851); Läsning för barn I. Berättelser af Christopf Schmid (1851); Kalevala. Förra delen (1864); Dikter från fremmande land (1864); Kalevala. Senare delen (1868; ny uppl. av hela Kalevala 1922). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brev och manuskript samt kompositioner, Nationalbiblioteket. B. Estlander, Dagen. Ett undertryckt tidningsföretag 1856. Förhandlingar och uppsatser 29 (1915); E. Häkli, Carl Collan. Bibliotekarie och kulturpersonlighet. Bibliotek. Tradition och utveckling. Festskrift till Lars-Erik Sanner. Stockholm (1991); E. Häkli, Karl Collan kirjastonhoitajana ja kulttuurihenkilönä. Universitas Helsingiensis (1992); E. Häkli, Ylioppilaskunnan kirjaston vaiheet (1968); T. Lehtinen, Karl Collan (1828–1871) kulttuurivaikuttajana (pro graduavhandling, Helsingfors universitet, 1987) P. Nordmann, Karl Collan. Svenska folkskolans vänners kalender 32 (1917); P. O. Schauman, Ord talade vid afftäckandet af Carl Collans grafvård d. 30 september 1874 (1874); E. Tarasti, Carl Collan ja yliopistolliset liedit, Universitas Helsingiensis (1992). 

BILDKÄLLA. Collan, Karl. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4969-1416928957575

Upp