ONGELIN, Hanna 

(1848–1893) 

Författare 

Hanna Ongelin var kaplansdotter från Helsinge och blev tidigt faderlös. Hon fick sin utbildning vid Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors och Konstföreningens ritskola. Hanna Ongelin fick sedan anställning som senatskopist, ett arbete som hon lämnade 1882 för ett föga inbringande men fritt författarskap.

Hanna Ongelin debuterade redan 1872 med den dramatiska dikten Helmi vars romantiska handling utspelas på 1100-talet, under det första korståget. Hennes författarskap delas mellan skräckromantisk underhållningslitteratur av enklaste slag, noveller med kvinnoemancipatorisk tendens och pamfletter om sedlighet och nykterhet. I början av 1880-talet gav hon i Stockholm ut två omfångsrika underhållningsromaner som vimlar av osannolika sammanträffanden, vackra flickor av folket som lättsinniga grevar gör med barn, dystra urgamla slott, skeppsbrott, eldsvådor, galenskap och dramatiska dödsscenerier. Ödets dom är på 1 700 sidor, medan Den gamla fyrbåkens hemlighet inte omfattar mera än 700 sidor. Vid samma tid gav hon i Finland ut tunna böcker där hon kräver rätt för kvinnan att utbilda sig och förvärvsarbeta. Hon framför i dem att kvinnan inte bara kan försörja sig själv, utan vid behov också sin man, och att kravet på sexuell oerfarenhet vid giftermålet skall gälla både man och kvinna. 

Som författare hade Hanna Ongelin allt svårare att hitta förläggare, och från 1880 framåt fick hon i Finland ge ut sina böcker på eget förlag. I det försiktiga Helsingfors framstod hon som en karikatyr av den emanciperade kvinnliga bohemen. Hon hade kortklippt hår, bar herrhatt, rökte och blev med tiden något alkoholiserad. I mitten av 1880-talet flyttade hon till Viborg, där hon blev föremål för illvilliga kåserier i ortspressen. Hanna Ongelin lämnade Viborg för stationssamhället Lembois utanför Tammerfors, där hon bodde hos skådespelerskan Selma Lundahl som tydligen lyckades ge stadga åt hennes vardag. Trots svårigheter, inte minst ekonomiska, gav Hanna Ongelin ut åtta böcker mellan 1887 och 1892. Böckerna brukade hon sälja på tåget mellan Tammerfors och Helsingfors, och i Helsingfors gick hon från dörr till dörr med dem. Romanen Knallhattarne. Samtidsbild är en kompensatorisk uppgörelse med de motståndare hon med tiden fick gott om. Finsk kvinnoförening behandlade henne ytterst snävt, och skrev i föreningens biografiska handbok att hon visserligen hörde till de första som i Finland tog upp kvinnosaken, men att hon ofta gjorde det på ett motbjudande sätt. 

År 1892 utkom Hanna Ongelins sista bok. Den bygger på författarinnans barndomsminnen från Helsinge och skiljer sig till sin fördel från hennes tidigare mångordiga och svulstiga stil. Boken skulle få en uppföljare, men någon andra del kom aldrig ut. Hanna Ongelin fick lunginflammation och dog fyrtiofyra år gammal. Den etablerade kvinnosaksaktivisten Maikki Friberg uppvaktade vid graven med en krans från ”kvinnliga yrkeskamrater och lärarinnor”, och författarinnan Gerda von Mickwitz beklagade långt senare att Hanna Ongelins författarbegåvning egentligen aldrig kom till sin rätt. 

Pia Forssell 

Hanna Ongelin, pseudonymer Broder Abel, H., Tyr Vesten, född 14.8.1848 i Helsinge socken, död 17.6.1893 i Helsingfors. Föräldrar kaplanen Henrik Ongelin och Anna Lovisa Kjellin. 

PRODUKTION. Edvard och Edmund (1872); Helmi (1872); Noveller af H. (1874); Skizzer och berättelser (1880); Fordom och nu. Teckningar ur qvinnans lif I−II (1881, 1884); Tankar i några samhällsfrågor (1881); Den gamla fyrbåkens hemligheter I−II. Stockholm (1882, 1883); Ödets dom I−III. Stockholm (1882−1883); Brännande frågor I. Sedligheten (1887); Brännande frågor II. Äktenskapet (1887); Guld och slagg (1888); Babelsordet. Också ett ord i nykterhetsfrågan (1889); Knallhattarne. Samtidsbild (1890); På bölja och torfva. Tvänne berättelser (1891); Patria. Berättelse (1892); Smågubbar och smågummor. Minnen och skizzer (1892). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Forssell, Hanna Onge-lin, en emanciperad skräckromantiker. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); G. Hagerlund, Hanna Ongelin (avhandling pro gradu, Åbo Akademi, 1931); K. Manninen, Tuntematon sisar. Hanna Ongelin. ”Sain roolin johon en mahdu”. Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja (1989); T. Söderling, Feministen från Helsinge. Hufvudstadsbladet 9.8.1987. 

BILDKÄLLA. Ongelin, Hanna. Detalj av klassfotografi från Svenska fruntimmersskolan, klass IV, 1865. Foto: C. A. Hårdh. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4996-1416928957602

Upp