SIGFRIDS, Elly


(1919–2014)


Riksdagsledamot, pedagog


Elly Sigfrids övergav sin lärarkarriär för att som prästhustru bygga upp en familj och stå vid makens sida i dennes tjänstgöring på olika håll i Svenskfinland. Arvet från barndomshemmet förde henne till politiken, där hon som första kvinna från svenska Österbotten invaldes i riksdagen.


 

Elly Jern föddes som den äldsta i en stor syskonskara på den anrika släktgården Vesterback i Gerby strax utanför Vasa. När hon var tre år invaldes fadern Levi Jern i riksdagen och satt där oavbrutet ända fram till 1950-talet. Hemmet var kristet, både fadern och farfadern hade verkat som predikanter inom den evangelisk-lutherska kyrkan. I denna väckelsemiljö växte Elly Jern upp. För en sådan gav hemmet förvånansvärt rika kulturella impulser, och äldsta dottern började tidigt skriva lyrik, till en början för skrivbordslådan.


 

Efter fyra års skolgång i hembyn med fastern Helmi Jern som lärare anmälde fadern 1930 Elly till Vasa svenska samskola, där hon tog studenten 1938. Intresset för hednamissionsfrågor fick henne att välja studier i teologi och detta på finska vid Helsingfors universitet, eftersom hon kunde dela bostad med fadern, som vistades i huvudstaden på grund av sitt riksdagsmannavärv. Elly Jern besökte riksdagen så gott som varje dag för att äta lunch med fadern och blev därigenom tidigt insatt i de parlamentariska förhållandena samt lade grunden till ett intensivt samhällsengagemang. I hans sällskap upplevde hon vinterkrigets utbrott den 30 november 1939.


 

Den unga kvinnan avlade 1945 sacri ministerii kandidatexamen och tjänstgjorde därefter som lärare i humanistiska ämnen vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby. Hon tillvann sig stor popularitet såväl bland eleverna som hos lärarkollegerna. Sin politiska debut gjorde hon 1952 genom att som första kvinna bli invald i kommunalfullmäktige i Nykarleby landskommun. Detta förtroendeuppdrag innehade hon fram till 1956, då hon flyttade till skärgårdsön Norrskata i Korpo för att ingå äktenskap med Lars Sigfrids, som av domkapitlet hade blivit förordnad att tjänstgöra som präst där. Bruden förde med sig två adoptivdöttrar i hemmet, och under tiden i Korpo utökades familjen med två söner. Elly Sigfrids var husmor på prästgården på Norrskata och deltog aktivt i kyrkliga aktiviteter tillsammans med maken. Det hände ibland att hon höll gudstjänster då denne av någon anledning var förhindrad. Hon hade tillstånd till detta av stiftets biskop G. O. Rosenqvist, men fick hålla sig utanför altarrundeln.


 

När Lars Sigfrids 1961 utsågs till e.o. adjunkt i Ingå blev det uppbrott från den åboländska skärgården. Följande gång flyttlasset gick var 1964, och då ställdes kosan till hembygden Korsholm, där Elly Sigfrids sedan dess har varit bosatt. Hon var 1966–1970 timlärare i religion vid Korsholmsnejdens försöksmellanskola i Smedsby och återupptog sitt kommunala engagemang som ordförande i socialnämnden i Korsholm 1969–1972.


 

Inför riksdagsvalet 1966 blev Sigfrids tillfrågad av Svenska kvinnoförbundet om hon ville ställa upp i riksdagsvalet och tackade ja, trogen sin maxim att en kristen människa har ett ansvar i samhället. Hon stannade endast 28 röster från inval, vilket var ett utomordentligt gott resultat för en förstagångskandidat och självfallet gav blodad tand. I presidentvalet 1968 var hon elektor för Urho Kekkonen, liksom även tio år senare.


 

Vid valet till riksdagen 1970 erövrade hon drygt niotusen röster och kunde med god marginal ta plats i granitborgen som fadern hade lämnat halvtannat decennium tidigare. Hennes tid där skulle dock inte bli lika lång. Valframgången illustreras av att hon kom på tredje plats i röstetal bland de sammanlagt 44 kvinnor som invaldes, och detta var något som noterades långt utanför språkgränsen och det egna landskapet.


 

Elly Sigfrids förvaltade ett arv efter Levi Jern, i sin egenskap av representant för svenska Österbottens kristet tänkande väljare, för vilka även nykterheten var en viktig fråga. På denna värdegrund baserade hon sitt samhällsengagemang – dock utan att blanda in religionen i politiken – och stod i likhet med fadern för liberala värderingar på de flesta av politikens områden. Som första kvinna från svenska Österbotten i riksdagen kom hon även att spela banbrytarens roll.


 

Som nykomling i riksdagen hade Sigfrids fördelen av att på förhand ha stiftat bekantskap med huset. En annan gratisresurs var förtrogenheten med de olika landsändarna i det svenska Finland: ”Jag måste säga att jag under mina år i riksdagen var tacksam för att jag fått bo och verka i olika regioner i Svenskfinland, både i Österbotten, Åboland och Nyland. På grund av det kände jag förhållandena och hade också intresse för de problem som man på olika håll kämpade med. Det var en tillgång för mig.”


 

I riksdagen engagerade sig Sigfrids framför allt i sociala frågor; äldreomsorgen och vården av utvecklingsstörda låg henne särskilt varmt om hjärtat. Under riksdagsåren var hon 1970–1973 ordförande för Svenska kvinnoförbundet och 1974–1979 ordförande för Österbottens svenska landskapsförbund, som under denna tid utvecklades till ett viktigt intresseorgan för de svenskösterbottniska kommunerna och expanderade särskilt inom kultursektorn. Svenska folkpartiets centralstyrelse förde 1977 fram henne som kandidat till landshövdingeposten i Vasa län, men aktionen blev resultatlös. Vid valet 1979 avstod hon från kandidatur och lämnade därmed riksdagen, efter att ha blivit omvald både 1972 och 1975.


 

Elly Sigfrids höll söndagsskola i Korsholm i många år. Efter tiden i riksdagen satt hon i Korsholms kyrkofullmäktige i åtta år och lika lång tid som ordförande i diakonidirektionen. Åren 1982–1985 var hon medlem av kyrkomötet. Hon verkade även som församlingsfadder i Korsholm och har på äldre dagar engagerat sig bland annat i missionssyföreningen i Smedsby. Fyllda nittio år är hon en seniormedborgare som åtnjuter vidsträckt aktning och popularitet. Hon promoverades 1999 till teologie hedersdoktor vid Åbo Akademi för sina ”utomordentliga förtjänster i samhälle och kyrka”. År 2008 fick Elly Sigfrids Fredrika Runeberg-stipendiet för samhällsmoderlig insats.


 

Elly Sigfrids har varit en flitig medarbetare i flera tidningar och tidskrifter, bland annat Församlingsbladet, vars läsare lärt sig att uppskatta hennes kloka och samtidigt frisinnade syn på olika livsfrågor. Den litterära ådran har även resulterat i ett halvt dussin böcker, bland dem flera med självbiografiskt innehåll.


 

Henrik Ekberg


 

Elly Matilda Jern, från 1956 Sigfrids, född 10.5.1919 i Korsholm, död 15.7.2014 i Korsholm. Föräldrar riksdagsmannen Levi Jern och Mathilda Ahlbäck. Gift 1956 med prosten Lars Sigfrids.


 

PRODUKTION. Tillförsikt (1956); Människor på Vesterback (1987); De gyllene åren (1990); På gröna ängar (1996); Livets lott (1998); Ytterst i havet (2001).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brages pressarkiv.


 

BILDKÄLLA. Sigfrids, Elly Matilda. Riksdagen, bildarkivet.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5538-1416928958144

 

Upp