EHRNROOTH, Adolf


(1905–2004)


General av infanteriet, ­Mannerheimriddare


Adolf Ehrnrooth utmärkte sig som regementschef i de tunga men framgångsrika avvärjningsstriderna sommaren 1944. Den omtyckta fredstida chefen för truppförband och sammanförda truppförband var en förebild för försvarsmaktens stampersonal och personifierade de militära dygderna. Tack vare sina många framträdanden i radio och tv blev Adolf Ehrnrooth en respekterad galjonsfigur för en hel generation krigsveteraner i Finland.

 

Adolf Ehrnrooth var yngst i en femhövdad syskonskara och växte upp i en familj där fadern var en banbrytare inom den psykiatriska vården i Finland, professor i rättsmedicin vid Helsingfors universitet och överläkare på Stengårds sjukhus. Morfadern var verkställande direktör för Kymmenefabrikerna. Familjen tillhörde en gammal krigarsläkt, med officerare i nästan varje generation. Adolf såg den militära banan som ett kall. De äldre bröderna Lars och Gustaf tjänstgjorde redan i det självständiga Finlands krigsmakt, vilket stärkte honom i hans beslut att börja i Kadettskolan.


 

Adolf Ehrnrooth var en 17-årig abiturient, då han mitt under vårterminen frivilligt inledde sin värnplikt vid Nylands Dragonregemente i Villmanstrand. Han genomförde sina sista tentamina som privatist och fick ett par dagars permission från regementet för att kunna delta i skolavslutningen. Att en rekryt som tjänstgjort endast två veckor beviljades permission var på den tiden exceptionellt och ett tecken på tillit. Resan måste naturligtvis företas i uniform. Den högreste ynglingen gjorde ett starkt intryck på festpubliken, då han i dragonuniform med revärer, röda byxor, stövlar och med svärd och klingande sporrar tog emot sitt studentbetyg. Adolf Ehrnrooth visste redan då hur han skulle ta sin publik. Så fick han också smeknamnet Vackra Adolf.


 

För Ehrnrooths del blev värnplikten inte längre än sex månader, men under den tiden kom han i kontakt med vanliga finska ungdomar och fick en känsla för soldatlivets vardag. Korpral Ehrnrooth kommenderades i december 1922 till Kadettskolan i Helsingfors. Han klarade sig väl i utbildningen, befordrades till kadettsergeant och återvände 19 år gammal som kornett till sitt tidigare förband. Ehrnrooth var en skicklig ryttare. Redan som kornett vann han Kavalleribrigadens taktiska ritt. Han ville emellertid öva upp sin ryttarskicklighet och ansökte om kommendering till Arméns ridskola på Strömsholms slott i Sverige. Han antogs till en ettårig kurs som började i augusti 1928 och som även hade Sveriges dåvarande arvprins Gustaf Adolf som elev.


 

Den stilige och finkänslige kavalleristen var väl skickad att representera Finland på riksnivå. År 1932 var han i Stockholm som en av representanterna för försvarsmakten vid firandet av 300-årsminnet av Gustav II Adolfs död, och han tillhörde prins Gustaf Adolfs eskort då denne besökte Finland 1934.


 

Efter att ha genomgått Krigshögskolan tjänstgjorde Ehrnrooth som byråchef vid Kavalleribrigadens stab. Under vinterkriget 1939–1940 tjänstgjorde han först på västra sidan av Karelska näset som chef för den operativa avdelningen vid Nykyrkagruppen och staben för Kavalleribrigaden. Den 10 januari 1940 förordnades han till stabschef för 7. Divisionen, som hade ansvar för huvudförsvarslinjens vänstra flank från Ladoga till Sakkola. De sovjetiska styrkorna inledde i februari en storoffensiv på östra Näset, men den slogs tillbaka i hårda strider som pågick in i mars. I Taipale och Suvanto höll försvaret. Efter freden fortsatte Ehrnrooth som stabschef för divisionen fram till september, då han befordrades till major och förordnades till stabschef vid Östra Savolax militärlän.


 

I fortsättningskriget tjänstgjorde major Ehrnrooth till en början som stabschef för 2. Divisionen vid Östra Savolax militärlän. Den första juli 1941 blev han svårt sårad i ett anfall där han ledde en stridsgrupp som bestod av två bataljoner och två kompanier. Anfallet öppnade näset mellan Kurkelanjärvi och Pieni-Iijärvi för Infanteriregemente 28, som anföll i divisionens tyngdpunktsriktning. Det tog Ehrnrooth över ett halvt år att återhämta sig från skadorna. Återhämtningen gynnades av marskalk Mannerheims uppmuntrande ord om honom till läkarna på fältsjukhuset i Punkaharju: ”Nej, inte kommer major Ehrnrooth att dö. Jag har sett många sårade soldater i mitt liv. Hans ögon är så klara.”


 

Ehrnrooth återvände till ledet i januari 1942, först till specialuppdrag i IV Armékårens stab, och sedan som stabschef för Infanteriregemente 28, trots att han fortfarande var konvalescent. I maj 1942 utnämndes han till chef för Infanteriregemente 7. Han var då 37 år gammal och den yngste som dittills utnämnts till chef för ett infanteriregemente. Infanteriregemente 7 hade fått binamnet Tyrjäregementet efter den segerrika striden vid Tyrjä sommaren 1941. Det bestod av två beväringsbataljoner och en reservistbataljon. Ehrnrooth satte sig in i det krävande uppdraget med omsorg och energi, vann de underordnades tillit genom att föregå med gott exempel och skapade en esprit de corps i regementet. Denna kåranda gav hans förband framgång i avvärjningsstriderna sommaren 1944 i Siiramäki, Äyräpää och Vuosalmi, där de sovjetiska styrkornas storoffensiv slutligen stoppades. Överbefälhavaren utnämnde den 4 december 1944 överste Ehrnrooth till riddare av Mannerheimkorset för hans insatser som skicklig och energisk stabschef och förstklassig befälhavare.


 

Efter kriget förordnades Ehrnrooth till chef för Nylands Dragonregemente i Villmanstrand. När han med anledning av förflyttningen anmälde sig på Högkvarteret i S:t Michel sade Mannerheim, regementets hederschef: ”Jag tänkte att det måhända skulle bereda er en viss tillfredsställelse att återvända till ert gamla vapenslag och bli kommendör för mitt regemente.” I den uppgiften blev Ehrnrooth 1947 tvungen att omorganisera regementet till ett infanteriförband. Som förbandschef fick Ehrnrooth en chans att återvända till sina gamla intressen, jakt och ridning. Han vann Mannerheimstiftelsens tävling i fältritt 1947 och representerade Finland i flera internationella ridtävlingar i Sverige, Danmark och Tyskland samt i olympiska spelen i London 1948.


 

Som chef för Stridsskolan i Fredrikshamn och Tusby vid en tid då infanteritaktiken lades om kunde Ehrnrooth utöva inflytande över reformen, så att den kom att motsvara erfarenheterna från kriget. Våren 1952 förordnades Ehrnrooth till chef för det nyinrättade Pansarregementet i Parola. Det nya uppdraget gav honom goda möjligheter att påverka särskilt pansarvärnet, för utbildningen av både stridsvagns- och pansarvärnsmanskap skedde under hans ledning. Han deltog också aktivt i debatten om utbildning och taktik genom att skriva artiklar för försvarets publikationer.


 

På garnisonsorterna var Ehrnrooth aktiv i officersorganisationernas lokalavdelningar samt i ledningen för lokala klubbar och sällskap. Han utförde uppdragen så väl att han 1951 blev vald till ordförande för Kadettkåren och vice ordförande i Officersförbundet samt 1953 till ordförande i samarbetsorganet för officersorganisationerna. I karriären avancerade han även till riksnivå, då han 1956 förordnades till inspektör för luftförsvaret. Han innehade det uppdraget i ett viktigt brytningsskede, då man i fortbildningen av piloter övergick från propellerplan till jetplan och byggde ut systemet för radarövervakning. År 1965 övergick Ehrnrooth som generallöjtnant från uppdraget som kommendör för 2. Divisionen till reserven.


 

Ehrnrooth vilade därmed ingalunda efter välförrättat livsverk utan inledde tvärtom en ny fas som synlig samhällelig opinionsbildare under tre decennier. På 1970-talet föreläste Ehrnrooth och höll föredrag i krigsskolor både i hemlandet och i Sverige. Åren 1980–1991 höll han inalles 62 skrivna föredrag eller tal, utöver dem han höll spontant utan manuskript. Fram till firandet av 60-årsminnet av vinterkriget fortsatte han också att framträda i radio och tv. Presidentens självständighetsmottagning inleddes från 1980-talet fram till 2000-talet traditionellt med att dörrarna till salen öppnades och Mannerheimriddarna gjorde entré. Generalen av infanteriet Adolf Ehrnrooth och grevinnan Karin Ehrnrooth gick i spetsen för att som de första i gruppen hälsa på kvällens värdpar.


 

Adolf Ehrnrooths maka, grevinnan Karin-Birgitte Schack, var hovdam hos drottningen av Danmark, så äktenskapet krävde den danska konungens godkännande. Bröllopet firades 1959 och var en stor händelse i societeten.


 

Urho Myllyniemi


 

Adolf Erik Ehrnrooth, född 9.2.1905 i Helsingfors, död 26.2.2004 i Åbo. Föräldrar professorn, medicine och kirurgie doktorn Ernst Hjalmar Ehrnrooth och Karin Selin. Gift 1959 med grevinnan Karin-Birgitte Ulrica Henny Ellen Schack.


 

PRODUKTION. Toimisto II:n tehtävät ja toiminnasta armeijakuntaan kuuluvassa divisioonassa. Diplomarbete, Krigshögskolan, 1935); Generalens testamente (1994, 3 uppl. 2004); artiklar i militära tidskrifter som Suomen Aliupseeri, Sotilasaikakauslehti, Kylkirauta, Panssari. Ilmatorjuntaupseeri, Hakku, Porrassalmi och Reserviläinen.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Intervjuer med Adolf Ehrnrooth i Sotilasaikakauslehti, Suomen Upseeri, Sotaveteraani, Helsingin Sanomien viikkoliite; U. Appelsin, Adolf Ehrnrooth. Kenraalin vuosisata (2000); K. Ehrnrooth, Min fader var en ung soldat (2008, 3:e uppl. 2009); A. Konttinen, Adolf Ehrnrooth ja jatkosodan JR 7. Bibliografia (1995); M. Kuusi, Tyrjän rykmentin rintamalehden asia- ja henkilöhakemisto (1941–1945) (1993); M. Sinerma, Adolf Ehrnrooth.Generalen, riddaren, människan (1983).


 

BILDKÄLLA. Ehrnrooth, Adolf. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4995-1416928957601

 

Upp